Kategori: 1891 09 September

att icke i mannaminne dess like sporta på Gotland, drog i går eftermiddag öfver våra bygder. Det tycks ha börjat nordost om Visby haft sin största styrka dels strax norr om staden i trakten af Veskinde, dels på sydöstra sidan af ön, som blef mest lidande af ovädret. Vid Fårösund och å Fårö utmärktes åskvädret icke af någon ovanligare styrka.
Iakttaget i här från staden erbjöd åskvädret en hemskt storartad anblick. Redan vid 1/2 3 tiden på e. m. begynte himlen mulna och ett doft, svagt åskmullrande hördes nära nog oafbrutet i ett par timmars tid. Vid 4-tiden begynte det blixtra, Himlen blef allt svartare och inemot kl. 5 var det mörkt som på aftonen. Så började stora, tunga regndroppar falla, allt tätare och tätare, tills det formligen öste ned, så att gator och torg forsade af strida, smutsiga vattenströmmar.
Och nu bröt ovädret löst i hela sitt raseri. Ljungeld efter ljungeld trängde igenom de mörka molnlagren. Det blixtrade i nästan alla väderstreck. Än syntes långa violetta zigzagstrimmor, tre, fyra åt gången, än flammade hela himlen i eld, allt under åskan ibland rent af be döfvande kratschande och brakande.
Hafvet stod mörkt som en natt. Tunga hängde molnen deröfver, då och då öppnande sig för riktiga eldflammor, som hväste ned i vattnet och dref det upp likasom i hvitt skum.
Med oförminskad kraft fortforo de lössläpta elementen att rasa i väl en och en halt timme. Luften var så mättad af elektricitet, att det såg ut som jord och himmel skulle brinna. Då och då kunde man af knallarne sluta sig till att åskan slog ned någonstädes, men lyckligtvis blet vår stad helt och hållet förskonad från de hotarde ljungeldarnes makt. Skrämseln och ängglan voro under ovädret gäster nära nog i hvarje boning. Vid 7-tiden var det öfver här.
Det tycktes, som om åskvädret skulle ha delat sig, då det kom inpå staden, gående dels åt hafvet, de!s öster om den samma, för att söder derom med förenad och fördubblad kraft fortsätta sin dunderfärd. Från de flesta ställen på södra Gotland till och med Burgsvik ingå underrättelrer om det oerhördt starka ovädret. Att detsamma icke skulle gått förbi utan att förorsaka förödelse antog man för giftet. Detta har nu besannat sig.
Vid Skäggs i Veskinde slog åsk ned i hufvadbygnaden och förstörde telefon apparaten samt splittrade 5 stolpar äfvensoms en tätt intill ladugårdshuset på gården befintlig pumpstång. I myren intill gården splittrades en tall.
Vid Veskinds i samma socken antändes en halmstack, som brunnit upp. Folk har under hela nattem. varit i rörelse för att hindra elden att sprida sig vidare.
Vid Bläsnungs i Veskinde ihjälslog åskan ett får samt ramponerade tröskverket. För öfrigt äro telegraf- och telefonstolpar på vägen mellan staden och Veskinde flerstädes illa åtgångna.
Öfver Slite gick åskvädret starkt fram vid 3-tiden, men har veterligen ej förorsakat skador.
Vid Sigsarfve i Viklau slog åskan per i en qvarn.
Ljugarn hemsöktes af åskvädret vid 5-tiden på e. m. En flaggstång vid hamnen splittrades.
Vid Rovalds i När slog åskan ned i en ladugårdslänga, som nedbrann. Det samma var förhållandet vid Mannegårda i Lye, der hela uthuslängan med inbergad gröda nedbrann i grund.
I Rone och trakterna deromkring var ovädret mycket svårt. Vid Stale i Rone slog åskan ned i en ladugård. Det lär vara tredje gången detta ställe varit, utsatt. för liknande missöde.
Kring den höjd, på hvilken Grötlingbo kyrka är belägen, tycks åskan riktigt ha koncentrerat sig. Den slog ner och splittrade kyrktornet, dock utan, att antända detsamma. Äfven ett uthus i närheten ramponerades. Vallen kring kyrkan synes upprifven på flere ställen, der åskstrålen gått fram.
I Burgsvik var ovädret starkast kl. mellan. 6 och 9 på aftonen. Hvarken der eller söder derom har någon skada försports.
Vid Klintehamn slog åskan ned vid Fyrvalds och skadade delvis boningshuset, der fönster och en, sparre i taket träffades af åskstrålen. Ehuru mennriskor funnos inne i huset, blef ingen af dem skadad.

Detta är hvad vi i dag hafva att meddela om ,det mer än vanligt svåra åskvädrets framfart. Säkerligen är detta dock icke allt. Man får emellertid. vara tacksam för att icke, enligt hvad hittills är kändt, något menniskolif gått förloradt.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 12 September 1891
N:r 141