Visby rådhusrätt.
För djurglågeri var i dag på angifvelsa af uppsyningsman Nordgren af åklagaren instämd kommendör L. Pantrerhjelm, hvilken, enligt stämningen skulle 16 Juli å Klemensgatan så svårt misshandlat en ogifta Johanna Engström tillhörig katt, att djuret afdomnade under det blodet strömmade ur dess näsa. Två dagar derefter måste katten dödas.
Svaranden erkände skriftligen att han sagde dag med sin käpp utdelat ett slag åt en katt, som rusat upp på bogarne på svarandens hund. Han hade med slaget endast velat freda hundens ögon mot kattens klor och hade ej sett efter, om slaget träffat svans eller nos. Katten hade icke behöft dödas utan lefde ännu, hvilket äfven åklagaren uppgaf. Svaranden bestred, att han såsom varm djurvän och medlem af djurskyddstöreningar i sin hemort, begått något djurplågeri, hvarmed väl menas ett öfverlagdt och fortsatt plågande af djur. Det slag han utdelat hade ej under förhandvarande förhållanden kunnat kontrolleras af viljan, utan hade gifvits instinktmässigt.
Åklagaren anhöll få veta, om svarandens hund ej först avgripit katten, hvilket svaranden icke visste, då djuren råkat ihop bakom ett hörn. Härpå öfverlemnade åklagaren målet till rättens pröfning.
Rådhusrätten fann ej-sådana omständigheter ha förekommit att svaranden kunde till ansvar fällas.
— Likaledes var för djurplågeri-instämd landtbrukaren V. von Corswant, Stafva i Barliggbo, jämte statdrängen A. V. Timgren och arbetaren Johan Björkander. Svaranden skulle en dag häromsistens under förandet af ett tröskverk från skeppsbron genom staden illa misshandlat tvänne par oxar, hvilka under skrik och hojtande piskats, så att svullnader uppstått, djuren af utmattning gång på gång stannat samt en oxe dignat ned, hvarvid han sparkats i hufvudet så att blodet strömmat.
I backen vid fotografen Lagergren hade oxarne ej förmått draga lasset längre, utan hade 18 arbetare från H. Lindströms stenhuggeri måst bjelpa till vid dess uppforslande till Söderplav. Von Corswant skulle ha varit den, gom uppmanat de båda andra svaranden att misshandla djuren, Härtill nekade denve, -Han hade tvärt om IRDanse att icke slå djuren och just för att undvika detta hade körarne hojtat något för att uppmuntra djuren, som visserligen fått några piskrapp, men icke något farligt, Någon af oxarne hade ej stupat af mattighet, utan bade de då och då stannats för att pusta, då en särskild träklabb lagts för att stödja lasset. De i stämningen omnämde arbetarne hade frivilligt erbjudit sin bjelp i backen, Lasset hade ej varit tyngre än att ett par oxar skulle ha förmått draga detsamma.
För vittnens inkallande uppsköts målet.
I målet mot Johannes Henriksson för det han en söndagsafton i somras skulle ha hoppat i sjön i inre hamnen och derigenom väckt förargelse, hördes i dag som vittnen f. lotsen J. F. Melander, slagtaren F. I. Österberg och poliskonstapel Boström, hvilka alla sett Henriksson i vattnet, men ej visste om han hoppat i eller fallit i. Folket hade sagt, det förra. Henriksson påstod fortfarande att han snafvat öfver en tross och fallit i samt yrkade ansvar &å åklagaren för obefogad rättegång, hvilket bestreds. Åklagaren begärde ytterligare uppskof, hvilket H. ej ville medgifva.
Uppskof beviljades.
Den bröllopskörning, som åkaren V. Vesteryren för någon tid sedan gjorde och som förssaktat honom ett åtal för öfverdådig framfar: i berusadt tillstånd, förevar i dag ånyo.
Konstapel Jakobsson hade omkring en timme gedan saken blifvit anmäld å vaktkontoret träffat V. utanför stadshotellet, då högerhästen haft märke af piskslag. Hustru Johanna Karlsson, bruden, och M. E. Dahlberg, brudkläderskan, som åkt vid tillfället, vittnade, att färden till kyrkan visserligen gått fort, men att de nog åkt fortare; icke hade de märkt vare sig att V. varit berusad eller att han hårdt användt piskav. Målet öfverlemnades å båda sidor. Utslag om 8 dagar.
För obetald skatt för en hund, som han skulle ha haft 1 1/2 år var åkaren O. Olofsson från Österby irstämd. Han sade sig ej ha haft hunden längre än 9 månader och hade ej vetat att skatt till staden skulle betalas äfven för hundar i Österby, Nu var emellertid skatten betald. Åklagaren yrkade emellertid bifall till stämningen. Haa dömdes att böta 5 kr. och utge dubbel skatt.
För ölutskänkning på olaga tid genom en Iucka i planket till sin bostad vid Skeppsbron var instämd hustru A. C. Vahlqvist.
Hon bestred stämningen, hade endast sålt dl till afhämtning på laga tid. Målet öfverlemnades till rättens pröfning, Utslag om 8 dagar.
För barnuppfostringshjelps erhållande hade ogifta Anna Äberg instämt rättaren å Borgholms kungsgård K P. Palmblad. För svarandens personliga inställelse uppsköts målet på 3 veckor.
En mur mellan gårdarie nr 73 och 74 i Klinterotens 4 qvarter, den förra bebodd af Klara Lovisa Lundell, den senare af muraren J. Rosenlund, hade föranledt att dessa båda kommit i delo med hvarandra. Lundell hade instämt Rosenlund, enär han ej kunde förmås att uppföra den raserade muren, från hvilken stenar fallit in i hennes trädgård.
R. påstod, att dertill vore L. sjelf skulden, enär hon gräft oförsigtigt invid muren, så så att den rasat. Trots det att Lundells moder, som skötte rättegången, var beredd på att genast aflägga sin salighetsed inför God och menniskor på, att R. talade osanning, flek hon nöja sig med uppskof för vittnens inkallande.
Genom utslag dömdes i dag bandelsidkerskan Elisabet Ahlbom att för för stort lygoljelager böta 20 kronor och förklarades af hennes lager förbruten den del, som öfversteg 300 kannor.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 22 September 1890
N:r 147
