härstädes ägde i går afton afslutning rum, hvilken förrättades af landshöfding Poignant. Utom borgareföreningens ledamöter hade ett stort antal intresserade personer tillstädeskommit, bland dessa biskopen.
Skolans föreståndare, tekningsläraren Sven Rosman, föredrog först berättelsen öfver årsverksamheten. Bland annat innehöll denna berättelse:
Skolans arbetsår, som förut sammanfallit med kalenderåret med ett kortare uppehåll under högsommaren, skall numera enligt fattadt beslut, i enlighet med förhållandet vid öfriga likartade skolor, omfatta en höst- och en vårtermin med omkr. 3 1/2 månaders sommarferier, en anordning som erfarenheten visat äfven härstädes vara fördelaktigast, enär större delen af lärjungarne äro under sommamånaderna hindrade bevista ekolan, och då afslutning af skolkursen är för de flesta lämpligare på våren, bör skolans arbetstår vara indelt med hänsyn dertill.
Undervisningen fortgick vårterminen 1888 från och med 15 Januari till och med 15 Juni på samma undervisningstider och enligt samma undervisningsplan som i senast afgifna redogörelse angafs. Skolan inspekterades 2—4 Juni af professorn m, m. E. Jakobsson, som dervid genom såväl muntliga meddelanden gom i en längre skriftlig promemoria lemnade värdefulla, klara och lättfattliga anvisningar för skolans verksamhet. Ea följd af dessa anvisningar blef styrelsens beslut att förändra skolans arbetsordning, så att uudervisningstimmarne ökades från 8 till 13 i veckan hvarigenom sommarferierna kunde förlängas. Derjämte beslöt styrelsen på tillstyrkan af inspektören, att förskaffa sig biträde at en med tidsenliga tekniska skolor fullt förtrogen person, för att under någon tid lemna behöflig handledning vid skolans ordnande. Genom professor Jakobssoas välvilliga bemedling erhölls sådant biträde af öfverläraren vid Tekniska skolan i Stockholm, ingeniören A. Sjöström, som för detta ändamål uppehöll sig härstädes under Augusti månad, och etyrelsen har all anledning uttala, att det värdefulla arbete, hr Sjöström härstädes nedlade, burit god frukt.
Till följd af häraf föranledda kostnader samt inköp af åtskilliga inventarier och en ej obetydlig mängd undervisningsmateriel, ha de för 1888 för skolan anvisade medel befannits otillräckliga, så att, såsom af den förut meddelade revisionsberättelsen framgår, en brist af 229 kr. uppstått.
Styrelsen har ingått till husbållningssällskapet med anhållan om ett årligt bidrag till skolan af 250 kronor, öfver hvilken framställning hushållningssällskapet ännu icke fattat beslut.
Sedan skolans dittillsvarande föreståndare, hr J. Eaderberg begärt entledigande från sitt provisoriskt åtagna uppdrag, antog styrelsen från och med höstterminens början till föreståndare för skolan samt lärare i frihandsteckning och konstindustriel fackritning m. m.
utexaminerade tecsningsläraren hr Sven Rosman, som redan under vårterminen 1888 biträdt vid undervisningen. I öfrigt är lärarepersonalen oförändrad.
Undervisningen i teckning har omfattat dels fribandsteckning och konstindustriel fackritning (8 1/2 t. i veckan), linearoch yrkesritning (6 1/2 t. iveckan) samt matematik, svenska språket, bokföring, välskrifning, fysik och kemi.
Lärjungarne ha varit fördelade i två grupper: den konstindustriela gruppen, som utgjorts af elever, som mest egnat sig åt frihandsteckning, samt den mekaniska grup pen, som utgjorts af elever, som mest egnat sig åt linearritning, Till den förra ha hört 28, till den senare 26 lärjungar; således har skolan inalles haft 54 elever.
Lärjungarnes antal i de olika ämnena har varit: frihandsteckning och konstindustriel fackritniog 52, linear- och yrkesritning 43, matematik 48, svenska språket 48, bokföring och välskrifning 47, fysik och kemi 32.
Med afseende på elevernas ålder kan nämnas, att 3 voro under 14 år, 7 voro fylda 14 år, 13 voro 15 år, 10 voro 16 bår, 6 voro 17 år, 9 voro 18 år, 3 voro 19 år samt 1respektiv 20, 22 och 28 år.
I fråga om lärjungarnas yrken ha varit: bagare 1, bildhuggare 1, bleckslagare 1, boktryckare 4, byggmästare 1, förgyllare 1, metallarbetare 2, kakelugnsarbetare 2, kopparslagare 2, korgmakare 2, målare 2, skomakare 2, smeder 3, snickare 4, stenhuggare 1, urmakare 1, vagnmakare 1, utan angifvet yrke 23.
Landshöfdiogen, som erhållit styrelsens uppdrag att verkställa premieutdelningen, yttrade efter Brsberättelsens föredragande ungefär följande:
Den, som vill vinna ett verkligt godt, får ej sky möda och försakelse. Detta gäller alla, icke minst denna skolas ledare, lärare och lärjungar. Skolan är ny, framgången ur borgareföreningens gamla skola. Denna, liksom borgareföreningen sjelf, tillkom 9 Maj 1819 och har således i dagarne fylt sina 70 år, men visar inga tecken till ålderdomssvaghet, nej tvärt om. Borgarföreningens enda ändamål är och bar varit skolans uppehållande. Man kan alltså säga att denna är både skälet för och gjälen i föreningens tillvaro.
Särskildt skolans ledare och styrelse måste underkasta sig en möda, som väl kan synas lönlös mången gång; den medför dock ett helt samhälles tacksamhet. Isynnerhet under en öfvergångstid som denna blir mödan än större, men vi veta att lärare och styrelse ej skytt några uppoffringar under omdaningens tid.
Att lärarne offra sitt arbete, om än lönen är knapp, det är gilvet, men ej minst fordras arbete af lärjungarne, i synnerhet i denna skola, hvars elever till största delen redan huvnit ut i livet, som tar deras krafter i anspråk hela dagen. Om aftnarne, när de så skulle ha ledighet och hvila, skynda de i stället hit. Det kan ej nekas, att härför kräfves mera on ring än i en vanlig skola, Det gäller då att i tekniska skolan göra arbetet omväxlande, så att den ej tröttar. Enligt min uppfattning har den i detta fall väl fylt sitt ändamål. Skolan är nämligen fri till sin arbetsordning, men äfven till sin utsträckning. Den omfattar nämligen både staden och landsbygden. Vis serligen har denna senare ej ännu sändt hit sina ynglingar, men det är att önska, att de måtte komma, ty äfven för landtmännen äro de kunskaper, skolan meddelar, af väsentligt gagn.
— Svårigheten för landsbygdens ynglingar att deltaga i undervisningen torde väl vara den, att de på egen bekostnad måste uppehålla sig i staden. På de senare åren ha landtmännen dock visat att de vilja uppoffra något för sina barn. Mig synes lämpligt vara, att delandsbygdens ynglingar som hela dagen arbeta i hushållningssällskapet slöjdskola, om aftnarne omväxlade med arbetet i tekniska skolan. På så sätt kan densamma få sin utsträckning öfver såväl stad som land.
Slutligen berörde landshöfdingen det af hushållningssällskapet begärda anslaget af 250 kronor, hvilket han trodde ha stora utsigter att bli beviljadt. Åtminstone ville han arbeta för detsamma, helst som det, om det erhölles, medförde möjligheten af ett med samma summa ökadt statsanslag.
Landshöfdingen vitsordade, att oaktadt friheten, lärjungarnes skolbesök varit jämna och att anledning till någon klagan från lärarnes sida ej funnits — tvärtom.
Belöningar utdelades sedan åt: Karl Andersson, Karl Hultberg, Hjalmar Veström och Aron Åkeson (hvardera ett cirkelbestick), Karl Gardelin, Karl Sandberg och Johannes Thomsson (hvardera en färglåda), Axel Engström och Jakob Thomsson (boken Slöjden som konst), Vilhelm Bäckström (Arbetets bok) samt Fredrik Östman (Räknelära).
I eget namn och å hela Gotlands vägnar frambar landshöfdingen till sist ett tack till styrelsen och lärarne samt till alla dem som bevistat afslutningen.
I likhet med hvad föregående år ägt rum, voro i skollokalen nutsälda rikhaltiga prof på lärjungarnes arbeten, vittnande lika mycket om lärarnes skicklighet och nit som om lärjungarnes villighet och delvis mycket goda anlag. Arbetena omfattade såväl maskin- och konstruktionsritningar som frihandsteckningar, bokföringsböcker m. m.
Gotlands Allehanda
Måndagen 13 Maj 1889
N:r 54
