Gotländing omkommen i Sydmerika.

En för kort tid sedan från La Plata-staterna hemkommen svensk berättar om två i Sydmerika vådligen omkomna svenskar. Den ene var stufveriarbetaren John Berg från Gotland, hvilken i Rosario skulle på en tross begifva sig om bord å den derstädes liggande engelska ångaren Choser, kapten Dropson, hvarvid Berg emellertid af någon anledning råkade att släppa sitt tag, föll i sjön och drunknade. Berg, som var en duktig stufveriarbetare, hade sparat i hop ett litet kapital, hvilket han hade tänkt använda till bosättning, ty han ämnade inom kort gifta sig med en tysk flicka i Montevideo, med hvilken han var förlofvad, då döden så hastigt kom att korsa de menskliga beräkningarna.
Den andre af de omkomne var äfven stufveriarbetare, Axel Valdenström, bosatt i Montevideo. Han var sysselsatt med lossning & en engelsk ångare, Hardel, från Liverpool, och befann sig just nere i det djupa lastrammet, då genom någon händelse en buldansbal råkade från mellandäck störta ned i lastrummet och träffa Valdenström med den olyckliga påföljd, att hans bröstkorg krossades och döden nästan ögonblickligen följde.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 28 November 1887.
N:r 95.

Jultomtarne

sammanträdde i lördags, hvarvid revisorernas berättelse för det gångaa räkenskapsåret föredrogs. Af denna inhämtades, att behållningen från 1885 utgjorts af 2,029 kr. 3 öre samt att inkomsterna uppgått till 602 kr 96 öre. Utgifterna för 26 barns kläder samt för högtiden stego till 645 kr. 41 öre, hvadan behållningen till 1887 utgjorde 1,986 kr. 58 öre. Af denna bshållning voro 1,200 kronor utlånade mot inteckning, i Gotlandsbanken ionestå 600 kr. och i D. B. V:s sparbank 186 kr 58 öre.
Rsvisorerna gjorde den hemställan, huruvida det ej vore lämpligt att styrelsen vid sina sammanträden förde protokoll, hvilket ej skett. Aunsvarsfrihet beviljades styrelsen, hvarpå till ordförande omvaldes borgmästar Een samt till styrelseledamoter stadskaplan Söderberg, stadsfogden Frendin, hanil. Hägg och Aug. Johanssön samt nyvaldes handl. Rudolf Valler i stället för konsul Axel Ekman som afsagt sig. Rovisorer blefvo hrr Alfred Palm (omvald) och handl. Åckander (nyvald.)

Gotlands Allehanda.
Måndagen 28 November 1887.
N:r 95.

Visby tekniska skola,

borgareföreningens ombildade skola, afslutade i går afton med examen sitt 68:e läsår i närvaro af en stor åhörareskara, bland hvilken märktes biskopen och landshöfdingen m. fl. Lärjungarne, som äro delade på två afdelningar, examinerades i räkning och konstruktionsritning samt modersmålet och bokföring. Ritböcker och skrifböcker voro framlada för allmänheten och hos en del märktes både goda anlag och att fliten ej saknats.
Sedan förhören voro afslutade, uppmanäde biskop von Schéele skolföreståndaren br J. Enderberg att uppläsa berättelsen öfver skolans verksamhet under den gångna terminen.
I denna berättelse vidrörde föreståndaren den förändring borgareföreningens söndagsskola denna termin undergått, i det att den nu blifvit en lägre teknisk skola. Han erinrade om att borgarföreningen, stiftad 9 –Maj 1819, i &r uppnått sitt 68:e verksamhetsår. Skolan hade uppstått i ett tidskede, då freden kom efter oro och strid och är en bland de äldsta i landsorten. De första 30 till 40 åren kunde anses som skolans mest välsignelsebringande verksamhetstid och många voro de aktade borgare som hade henne att tacka för sina kunskaper.
För undervisningen i borgarföreningens söndagsskola hade alltid varit väl sörjdt, men styrelsen hade dock ej ansett den tidsenlig, och då riksdagen lemnade ett anslag till teknisk skola i Visby omorganiserades söndagsskolan till en sådan.
Härmed hade hon nått sitt mål, i det borgarföreningens söndagsskola och tekniska skolan nu blifvit ett, och måtte den i sitt nuvarande skick blifva till välsignelse.
Ur redogörelsen för skolans verksamhet, hvilken framdeles kommer att tryckas meddela vi:
Skolans styrelse utgöres af fabrikör P. A. Hellgren, oråf., lektor Fagerholm, insatt af stadsfullmäktige, samt valde af borgareföreningen J. M. Sandström, J. V. Fornell, J. May, Karl Hellman, Axel Sjöström och J. Enderberg. Lärare hafva varit T. Ekholm, ingeniör, i linear-, konstruktions- och yrkesritning samt mekanik, J. Enderberg, skolans föreståndare, i frihandsteckning, J. O. Hammarström, folkskollärare, i väl-, rätt- och uppsatsskrifning samt språklära och bokföring, K. N. Alfvegren, styckjunkare, i räkning och geometri.
Läirjungarnes antal har utgjort 65, af hvilka qvarstodo i borgarföreningens söndagsskola 28 Aug. 41 och inskrefvos nya 24. I linear- och konstruktionsritning samt frihandsteckning hafva undervisats i 1 afd. 34 i 2 afd. 31, i svenska och skrifning resp. 33 och 32 samti räkning och geometri likaledes 33 och 32. Aflärjungarne hade 8 ej uppnått 14 år, 17 14 ”äv, 16 15 kr, 4 16 år, 11 17 år; 2 18 år, 1 19 år, 4 20—25 &r, 1 26 år och 1 32 år. 36 elever hafva tillhört 23 olika yrken, 7 äro i tjenst eller arbete hos andra och 22 äro i hemmet.
Ingen af lärjungarne har under terminen förfallolöst uteblifvit.
Direktörer och lärare uttalade sin synnerliga belåtenhet öfver den ådagalagda fliten. Mot uppförandet var intet särskildt att anmärka.
Biskopen verkstälde härpå utdelningen af premierna &t följande lärjuogar: Karl Gotfrid Johansson ett ritbestick, Gustaf Adolf Esklund »Norden, dess natur och näringelif», Oskar Niklas Eriksson läsebok samt geografiska bilder, Ernst Neuman ett ritbestick, Karl Oskar Gardelin Bergman, Skildringar och minnen, John Nikolaus Pettersson ett ritbestick, Karl Herman Hultberg Bergman, Gotlands geografi och historia samt Geografiska bilder och Edvard Vilhelm Klint det samma.
Biskopen lyckönskade nu dessa som belönats för flit och framstes och önskade att belöningarne måtte blifva dem en sporre att än vidare fullfölja arbetet.
Härefter yttrade biskopen:
I enlighet med god häfd inom borgarskolan hade åt honom uppdragits att verkställa denna terminsafslutning, Det vore honom ett kärt och dyrbart uppdrag, och han ville ej låta detta tilltälle gå förbi obegagnadt, utan söka belysa någon sida af den verksamhet som här öfvades. Det syntes honom denna gång af behofvet påkalladt att påpska några af svårigheterna vid densamma och de möjliga sätten att öfvervinna dem.
Särskildt i ögonen fallande svårigheter, som vidlådde tekniska skolan voro, enligt talarens mening följande. — Först de allmänna föreställningarne om densamma. Man hade ejinsigt om dess betydelse. Man tyckte att det kunde vara lika som i fars och farfars tid.
Då funnos inga sådana skolor. Men man glömde, att allt måste utvecklrs. Och tänkte man att anspråken på kunskaper kunde tillgodoses på snabbare vägar, så förgåte man, att genvägar ofta blifva senvägar. Moan dessa föreställniogar vore ingentiog nytt och ovanligt. Det vore de mindre insigtsfulles alltid öpprepde spjärnande mot en ny tids ökade kraf.
En annan svårighet för skolan låge i de borgerliga värf, i hvilka ynglingarneredan inträdt. De äro ej längre barn som få odeladt egna sig åt skolan, de hafva sin verksamhet delad, ja, arbetet utanför skolan måste för dem vara hufvudsak.
Tiden för arbetet i skolan vore också i viss mån binderlig. Det låge i sakens natur, att då gossen kom trött från sitt haudtverk ville det mycken håg till, för att han sedan skulle gripa sig an med intellektuelt arbete på aftonen, och i afseende på helgdagsmorgonen vore fara för handen att icke sabbatsfriden kunde åt skolans lärjungar tillbörligt bevaras.
Den sista af de svårigheter, om hvilka tal. ansåge sig böra erinra, utgjordes af lärjungarnes mycket olika bildningsgrad, ålder och lefnadsställning, Under det att somlige knappt innehade folkskolans minimikunskapsmått, komme andra med rätt goda förkunskaper. Trettioåringen toge plats vid fjortonåringens sida, Den som valt handelsvägen trodde sig hafva och hade delvis skiljaktiga behof med blifvande handtverkare och dessa sins emellan.
Hvilka utvägar funnos uu för att öfvervinna eller åtminstone förminska dessa svårigheter?
Först vore det vigtigt att vid alla tillällen bibringa allmänheten en rigtig uppfattning i fråga om skolan, så att hon finge öga för denna skola såsom fyllande ett väsentligt behof och ej lade otillbörliga hinder i vägen för densamma, fastmer nitälskade för dess utveckling.
Att vi stå tillbaka för utländingen i flera afseenden berodde ej på bristande begåfning utan på bristande underbygnad. Man har ej tillräckligt behjertat förbindelsen mellan teori och praxis. Man måste lära sig att skilja mellan det väsentliga och oväsentliga, äfvensom sammanfoga det som hör tillsammans. Teorien vore betydelsefull såväl med afseende på tankeförmågans och omdömesskraftens utbildning som genom de för hvarje verksamhets rätta utöfning erforderliga, grundläggande kunskaper, hon hade att bibringa.
I en skola sådan som denna behöfdes framför allt skicklige, ja öfverlägsne lärare, hvilka i grund förstodo sin sak. Det vore ej lättare att meddela en populär framställning än en vetenskaplig, snarare tvärt om, Åttsammantränga, förenkla och åskådliggöra framställningen, se der mästerstycketi undervisningskonst. Dessutom fordras i en skola, som måste vara bygd på frihetens grund, oefcergifligt att förmå hos lärjungarne väcka kärlek till undervisningen, att lära dem förstå dess värde för dem sjelfva, samt sålunda komma dem att en hvar till det yttersta uppbjuda sina krafter.
Hos arbetsgifvarne voro det nödvändigt att framkalla oftervillighet, så att de något inskränkte sin fördel till förmån för de unga. Utan detta kunde ej tekniska skolan bära sig. Äfven måste föräldrarne intresseras derför, så att hem och skola äfven härutinnan samverkade.
För att göra uogdomen skickad att mottaga undervisningen här, måste folkskolan och den Sr verksamheten köjas, så att lirjuogarna fingo ett godt underlag. Detmåste finnas samarbete mellan skolan och kyrkan å ena sidan och tekniska skolan å den andra.
»Måtte nu dessa antydningar», slutade talaren, »falla i god jord och gagna den goda sak för hvilken här arbetas; måtte den himmelske Fadren välsigaa oss både i andligt och lekamligt hänseende. Och härmed förklarer jag verksamheten i tekniska skolan för detta dess första år afslutad».
Biskopen framförde derpå skolans tacksägelser till konungen och riksdagen för visad frikostighet, till landshöfdingen styrelsens, borgerskapets och ungdomens tack för kraftigt stöd, till lärarne för ett jämförelsevis godt resultat och till de unge för den flit de ådagalagt.
Till slut sjöngs psalmversen »Oss välsigna och bevara», hvarefter såväl lärjungar som åhörare så småningom aflägsnade sig.
Omedelbart härefter hade borgarföreaingen sammanträde hvarvid enhälligt omvaldes till ordförande fabrikör Hellgren. I tur att afgå ur styrelsen voro hrr May och Ax. Sjöström, af hvilka omvaldes den förre. Den senare kunde ej omväljas och ingen annan ej utses i hans ställe, enär en plats mindre i styrelsen för borgarföreningens medlemmar uppstått, derigenom att stadsfullmäktige nu tillsätta en ledamot.
Revisorerna, hrr Axel Fahlström och Aug. Johansson, omvaldes likaledes.
För Landshöfding Poignant, som öfvervar sammanträdet, föreslog ordföranden vid framsatta bålar en skål, uttryckande borgarföreningens tack till honom, utan hvars energiska hjelp föreningen säkorli gen aldrig skulle kommit i åtojutande af statsanslaget.
Det sedvanliga samqvämet efter samman: trädet ägde sedan rum och slutade först långt efter midnatt.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 28 November 1887.
N:r 95.

Dödligheten på Gotland.

År 1885, eller det senaste för hvilket uppgifter föreligga, afledo på Gotland 866 personer, d. ä. 1,64 proc. af folkmängden, hvilket efter vanligheten är lägre än för riket i dess helhet (1,78 proc.) och jämväl understiger motsvarande siffra för de flesta öfriga län. Dock torde kunna sägas, att förhållandet icke var fullt så gynsamt som under flere föregående år att döma af efterföljande beräkningar, enligt hvilka mot hvarje hundratal invånare svarade nedanstående antal döde:

Hvad Visby stad särskildt beträffar, har dess dödlighetssiffra i allmänhet öfverstigit länets, ehuru oftast lägre än medeltalet för rikets städer öfver hufvud. Sålunda uppgick dödlighetsprocenten för Visby under 1885 till 1,83, medan den för samtliga städer visade 2,01.
Hela antalet döde på Gotland under sistnämda år fördelar sig efter kön och civilstånd på följande sätt:

Vidkommande de aflidnes ålder befianeg, att i första lefnadsåret äfledo 121 barn, d. ä. 11 proc. af de lefvande födde, hvilket nära öfverensstämmer med förkållandet inom riket i dess helhet. Å andra sidan förekommo deremot 280, eller 32 proc. af samtlige aflidne, hvilka upphunnit 70 år eller en ännu högre ålder, och af dessa hade 127 till och med öfverskridit 80 år.
Hvad beträffar årstiden för dödsfallen sättes för vårt land såsom allmän regel, att dödligheten är störst under vintern eller mot våren och minst under sommaren. För Gotland föll under i fråga varande år det högsta antalet aflidne på Mars (122), hvarefter det gradvis sjönk till Juli (52) och sedermera återigen steg mot årets slut. I medeltal afledo i hvarje månad 72 personer.
Antalet döde i farsoter under 1885 uppgifves för Gotland till blott 43, deraf 29 barn. Relativt taget, eller i förhållande till folkmängden, är detta också ett synnerligen lågt tal, hvarför det öfverträffas af samtliga de andra länen, utan undantag. Bland farsoterna kräfde kikhosta och nervfeber de flesta offren, nämligen 14 hvardera. I öfrigt förekommo 9 dödsfall i diarré eller tarmkatarr, 4 i skarlakansfeber, 1 i difteri och 1 i barn: sängsfeber.
Våldsamma dödsfall (utan sjelfmord) inträffade under året till ett antal af 32, deraf 21 genom drunkning. Tre mord föröfvades, deraf 1 barnamord.
Sjelfmordens antal utgjorde endast 4 (1 man och 3 qvinnor) af hvilka 3 begingos genom hängning eller strypning och 1 genom skärande.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 28 November 1887.
N:r 95.

Dödsfall Mathias Fredrik Ronqvist

Tillkännagifves att Herren i sitt allvisa råd till sig hemkallat min innerligt älskade make, hemmansägaren Mathias Fredrik Ronqvist, den 24 Nov. kl. 9 e.m. i en ålder af 67 år, 9 mån. och 7 dagar; djupt sörjd och innerligt: saknad af mig, barn, slägt och vänner.
Olofs i Öja den 24 Nov. 1887.
Anna Gardru Ronqvist,
född Landgren.

Ps. 491.

Gotlands Allehanda.
Måndagen 28 November 1887.
N:r 95.

Dödsfall Anna Maria

Att den Högste efter sitt allvisa råd hädankallat min ömt älskade maka Anna Maria, född Konradsdotter, onsdagen den 23 deunes kl. 1/2 10 e.m. efter en lefnad af 64 år, djupt sörjd och saknad af mig, barn och barnbarn, har jag den sorgliga pligten slägt och vänner härmed tillkännagifva.
Hablingbo och Botvards 25 Nov. 1887.
Johan Båtelsson.
Sv. Ps. 486:4

Gotlands Allehanda.
Måndagen 28 November 1887.
N:r 95.

Handel och Sjöfart.

Inkomna Fartyg: Till Visby: 21 Nov. Ångaren Sylfide, Tellefssen, Riga, Råg och Hampa; 22 Nov., Ångaren Union, Hansson, Kotka, trävaror.

Utgångna: Från Visby: 23 November, Ångaren Union, Hansson, Horssens, trävaror; 24, Ångaren Sylfide, Tellefssen, Bergen, spanmål och hampa.

Gotlands Allehanda.
Fredagen 25 November 1887.
N:r 94.

Från sjön.

Briggen Maria, kapten Pedersen, har framkommit till Grimsby 23 dennes. Allt väl ombord.
— Skonerten Amanda, förd af kapten Berndtssson, stadd på resa från Kramfors till Randers med last af trä, har inkommit till Kalmar med förlust af ankare och kettingar.
— Skonerten Arvid, förd af kapten Jönsson, har, under resa från Helsingborg till Norrköping med last af tegel och lera, dit iolupit med förlust af segel.
— Ångfartyget Lincoln, hemma i Torskog och fördt af kapten Samuelsson, har, under resa från Köping till Liibeck med last af jern, 15 dennes törnat på grund å Vesteråztjärden, men kom dock, sedan en del af lasten lossats i bördingar, med egen maskin åter flott och afgick till Stockholm. Fartyget är läck och har upphalats på slip, för att besigtigas.
— Från Amerika telegraferas attidanska barken Gearson från Köbenhava anländt till S:t Thomas med fem man af den nyligen förolyckade svenska barken Augustas besättning.
— I onsdags gångna underrättelser meddela, ångaren »Fama» sönderslagits och är totalt vrak. Dykarebåtarne hafva inkommit till Oakarshamn.

Gotlands Allehanda.
Fredagen 25 November 1887.
N:r 94.

Lagfarter

ha af rådbusrätten under sistlidne Oktober månad beviljats å nedannämda fastigheter:
2 tal 10 1/2 kappl åker o:ris 1265—1270 söder om staden, hvilka af J. P. Anderson försålts till K. Bertin för 1,600 kr.;
1 1/2 tol af Enoequistka frijordshagen p:ris 823—35 i nya stadskartap, hvilka försålts af Johanna Pettersson till J. A. Johanssoa för 580 kr.;
hus och tomt nr 2 i Nordsrotens 1 qvarter som af K. J. Björkqvist försålts till K. 0. Landtbom för 4,200 kr.;
samma fastighet, som försålts af K. O. Landtbom till A. M. Fröberg för 4,850 kr.
hus och tomt nr 19: Strandrotens 3 qvarter, som öfverlåtits af K. K. Enequist till K. K. Enequists sterbhusdelägare (arf);
samma fastighet, som af sterbhusdelägarne försålts till Rudolt Wallér för 7,000 kr., samt
hus och tomt ar 89 Klinterotens 3 qvarter, som af Johan Uppenberg och Johan Emil Uppenberg sålts till Karl Olsson och Anna Kristina Olsson för 1,250 kr.

Gotlands Allehanda.
Fredagen 25 November 1887.
N:r 94.