Eldsvådan i Burs den 16 Maj.
I sjelfva olycksminuten.
»Det är ingen vån (fara), då elden är vår dräng, men det är värre, då han blir vår herre» säger ett gammalt gotländskt ordspråk och så är det. Någon gnista hade troligen från skorstenen fallit ned på spåntaket vid Lindarfve manbygnad. Detta varsnade vid tolftiden en qvinna från Luxs8, som genast varskodde, och sprang derefter ned till udden, den s. k. Humbolsholm, hvarest alla karlar nära nog i hela byn befunno gig på arbete, Det dröjde dock en hel timme innan desse anlände: På taket spred sig elden med förfärande hastighet och de tillstädesvarande qvinnorna samt en äldre man kunde ingenting uträtta, finge bara upp en liten stege. Troligt är att om en liten s. k. assuransspruta då i huset funnits och varit tillhands, hade nog elden stannat eller ej kunnat sprida sig längre, men ingenting fans. Som det blåste en ganska skarp sydlig storm, steg lågen högt medförande tusentals afbruuna spånstumpar.
Rakt under vinden omkring 1,000 fot derifrån ligger Hummelbos gård med sina båda sammanbygda ladugårdslängor under fodertak och bredvid dessa halmstackar, Genom de nedfallande spånstumparna fattade dessa snart eld och inom några minuter var här ett enda förfärligt eldhaf desto förfärligare som detta nu genom blåsten? fördes rakt på Wanges gård som låg omkringj800 fot derifrån, rakt under vädret och elden. Det dröjde ej heller länge förr än ;det tände äfven här. Att nu beskrifva den scen som följde är nästan omöjligt. Rop och skrik till höger och venster, de utsläpta kreaturens råmande m. m, hvilket allt dock snart öfverröstades af dånet från elden och blåsten. Nu ändtligea kom folk springande härs och tvärs och räddningsarbetet begynte ehuru tyvärr sent.
Släckningen.
Så snart folk anländt, lösrycktes dörrar och allt löst gods och de kreatur som möjligen ännu funnos inne utkastades. En drägtig sugga, 4 mindre svin, en kalf, 2 gäss med sina ägg jämte en mängd höns fuuno dock sin död i lågorna. Att företaga sig att rädda något i ladugårdarna var nästan omöjligt, hvarför der befintliga redskap och lösegendom, som utgör en hemmansägares värdefullaste tillhörighet i och för jordens skötsel, uppbrann. I manbygnaderna, särdeles vid Wanges, utslogos fönstren och allt värdefullare innandöme utkastades och förstördes. Men bygnaderna voro under tegeltak, så att de emotstodo trots det att flyglarne under spåntak nedbruano. Nu anlände Burs brandspruta samt en från Ronehamn, men släckningsarbetet försvårades, emedan intet vatten fans3, utan detta måste bäras från en kanal. För öfrigt visste man knapt hvar man skulle börja eller sluta. I fodermassorna masade elden och här gjorde vattnet föga verkau. TI sparr, band, rior och bräder braun det-med kraft. Först kl. 5 kunde man anse sig vara herre öfver elden. Men förstörelseverket var fullbordadt. De nedbrunna byggnaderna voro: Lars Mårtenssons boningshus och brygghus vid Lindarfve samt fyra ladugårdssträckor jämte småhus vid Hummelbos och Wanges, tillhöriga Anders Audersson och Lars Hansson vid Hummelbos och Lars Larsson och Jakob Kristensson vid Wanges. Af inventarier bergades nästan intet. JEn stor mängd foder vardt dessutom lågornag rof; omkring 80 häckar halm, uppstäld i stackar, samt åtskilligt förvaradt i ladugårdarne uppbrunno. Största delen af fodret var försäkradt. De nedbrunna bygnaderna voro försäkrade för nitton tusen kronor.
Denna eldsvåda; en den största som här timat i mannaminne, förstörde till ett värde som i rundt tal anslås till 35,000 kronor.
Morgonen efter.
Genom länsmannens försorg hade: vakt blitvit utstäldt, hvilken under natten ombytt är qvar — men det är stilla nu. Här komma husmödrarne med bleka, förgråtna, förstörda anleten. Här var stallet, här var kohas, bär logen men nu — endast bränder. Man drar fram något — det är lemningarne efter något djur. En ostlig blåst bärjar och här och der flammar det. Men snart har den sista flamman slocknat och nya ladugårdar komma att resas i de förstördas ställe.
Vid af länsman Svallingsson hållet polisförhör har intet kommit i dagen, som ger anledning förmoda att elden anlagts.
Gotlands Allehanda
Fredagen 20 Maj 1887
N:r 40.
