Visby rådhusrätt.
Sjörättsmål. Igår handlades för första gången det förut omnämda målet mellan befälhafvarne å engelska ångaren Xanto och tyska ångaren Valuta, kaptenerna James Mills och V. K. Malgraw, hvilkas fartyg 24 sistlidne Juni sammanstötte med hvarandra med påföljd, att den engelska ångaren gick till botten. Såsom ombud för kapten Mills anmälde sig anditör Engström och såsom ombud för kapten Malgraw v, häradshöfdiag Karl Herlitz. Från kapten Mills inlemnades följande skriftliga anförande:
För att närmare utveckla mitt käromål och för att bevisa, att jag icke hade ens den ringaste skuld till sammanstötningen i fråga, utan att orsaken till densamma är att helt och hållet söka i felaktig manöver å Valutas sida, vill jag andraga följande: Af de ingifna sjöförklaringarna är ådagalagdt, att Xanto kort före olyckstillfället styrde V. 8. V. och Valuta N. O. 1/2 N. I sin sjöförklaring säger Mallgrav, att Xantos ånghvissla hördes ombord på Valuta 2 streck utanför densammas styrbords bog och att Xanto styrde nästan tvärs för Valutas bog. Dessa bägge senare uppgifter låta svårligen förenas med de kurser bägge fartygen ostridigt hade, då de varseblefvo hvarandra. Mallgravs hela förklaring om manövern innefattas i orden: »Läto maskinen genast arbeta back, dock med full kraft, och lade rodret hårdt bagbord». Om denna uppgift kan tillmätas vitsord, så framstår dock det högst egna förhållande, att Valuta tagit en helt annan kurs än den som af manövern framkallats. Valuta har nämligen med sin bog träffat »Xanto» ej långt ifrån aktern, men om den manöver Mallgrav säger sig hafva vidtagit verkligen egt rum, så synes mig detta hafva varit omöjligt — ja, hela sammanstötningen omöjlig. Det förefaller alltså som om Mallgrav ej backat förr än i sista stund och som om manövern varit alldeles motsatt eller rodret lagdt styrbord hän. Oanmärkt kan ej lemnas, att ibland olika nationer äro rådande olika bruk i afseende å styrningskommando: så t. ex., när en engelsman kommenderar »styrbord», så betyder detta, att rodret lägges »styrbord», och när en tysk kommenderar »styrbord», så betyder detta iregel, att fartyget går styrbord hän. Vidare inhämtas af Mallgravs sjöförklaring och öfriga hand\’ lingar i målet, dels att, efter maskinisten Pentrs utsago, maskinen slogs back kort före sammanstötningen, dels att fartygen observerade hvarandra omkring sex minuters tid före sammanstötningen och dels att Valuta kom på Xanto med stark fart. Häraf följer otvetydigt, att backningen ej skett genast som Mailgrav säger. En omständighet, som förringar bevisningskraften af Mallgravs sjöförklariog och hvarå jag härmed vill antyda, är, att vittnen, som vid olyckstillfället voro under dack, detta oaktadt beedigat densamma. Jag kan ej finna huru sådant är möjligt, då de, på det ställe der de vid olyckstillfället uppehållit sig, ej gerna kunde förmärka förloppet vid sammanstötningen. Jag inskränker i dag mitt anförande till hvad jag här ofvan andragit; men skall, sedan jag fått taga del af min motparts svar, vidare utveckla mitt käromål och än vidare visa, att jag ej på något sätt varit vållande till sammanstötningen.
Häradshöfding Herlitz yrkade, att det engelska originalet till kapten Mills sjöförklaring måtte företes, emedan fel i öfversättningen vore begångna, hvarjämte han anhöll om åtta dagars uppskof för att bli i tillfälle bemöta kapten Mills anförande. Han yrkade vidare ersättning af Xantos kapten och rederi för den skada Valuta och dess last lidit af sammanstötningen samt ersättning för den förlust, som uppkommit genom Valutas beläggande med qvarstad, och att qvarstaden måtte upphäfvas.
Tvänne af Xantos besättningsmän, hvilka vid sammanstötningen tjenstgjort den ene såsom rorgängare och den andra såsom utkik, hördes såsom vittnen, Båda berättade, att vid olyckstillfället stark tjocka varit rådande, att kapten Mills hela tiden varit uppe på däck, att de hade hört 3 till 4 hvisslingar med ångpipan från Valuta, innan de sågo Valuata, att dessa hvisslingar besvarats från Xanto och att Valuta satt rätt ned på Xanto.
Rorgängaren nämde dessutom, att han, innan han varseblef Valuta, af förste styrmannen fått order att lägga rodret ett streck till styrbord, men att fartyget gick två streck.
Han iakttog först Valutas för och master, då han ej såg några lanternor. Han kunde ej bestämdt afgöra, om han, ombord på Valuta efter sammanstötningen, hade iakttagit, om lanternor funnits eller ej. Ausåg att den tid, som förflöt från det han hört Valutas hvisslingar till sammanstötningsögonblicket, var ungefär en qvart. På frågor af kapten Malgraws ombud angående åtskilliga andra tidsbestämningar kunde han ej afgifva några bestämda svar, på grund hvaraf ombudet ansåg, att hans öfriga uppgifter af dylik art ej kunde vara riktiga.
Utkiken observerade först Valuta och sedan dess lanternor. Xantos lanternor lyste fullt klara. Ansåg att Valuta kom med god fart, enär vattnet brusade omkring bogen. Mellan sammanstötningen och hvisslingarne hade åtgått 12 till 15 minuter,
På fråga af häradshöfding Herlitz medgaf kapten Mills, att fartygen träffades ien spetsig vinkel förut.
Det begärda uppskofvet beviljades af rätten.
Renhållningsmål. Gotlands mejeribolag var instämdt af allmänna åklagaren, emedan i dess lokal här i staden fans ett svinhus, som ej var inrättadt e&er helsovårdsstadgans föreskrifter och hvilket var beläget närmare gatan än tillåtet är. Åklagaren nämde, att från nämda svinhus, hvari 18 svin förvarades, spreds en vedervärdig lukt. Målet uppsköts på åtta dagar.
— Åklagaren anmälde, att han afstod från målet mot postiljon O. N. Engström, enär denne nu inrättat sitt afträde på författningsenligt sätt. Målet afskrefs.
Barnuppfostringsbidrag med sex kronor i månaden ålades bondesonen Albert Jakob Jakobsson att utgifva till ogifta Anna Brita Andersson eller också att inlösa barnet å allmänna barnhuset, hvarjämte Jakobsson förpliktades utgifva ersättning till i målet hörda vitnen.
För oljud och fylleri fäldes plåtslageriarbetaren Johan Arvid Olsson till femton kronors böter. Han erkände, att han fört oljud och varit berusad å stora torget, men eg derjämte, att han af en poliskonstapel fått ett så hårdt slag i ryggen, att han varit sjuk deraf i åtta dagar.
— Förre artilleristen Johannes Henriksson var äfven instämd för oljud och fylleri men infann sig ej. Han ålades att vid tio kronors vite komma tillstädes 21 dennes.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 15 Juli 1884
N:r 57.