Kategori: 1883 04 April

gafs igår å Oskars salen inför fullsatt salong. Med en overtyr af Mozart inleddes föreställningen, hvarefter det bekanta, af komiska situationer vimlande lustspelet »Sparlakanslexor» uppfördes, hvilket försatte publiken i den muntraste stämning. Denna komedi, som under en längre tid var en stående pjes på spellistan vid Dramatiska teatern och i hvilken Knut Almlöf och hans fru såsom Rudolf Mörk och Dorotea firat storartade tritmfer för sitt af den saftigaste komik genomväfda spel, innehåller en mängd uppsluppna scener och genomroliga förvecklingar, hvilka trenne på resande fot stadda äkta paf hafva att genomgå.
Programmet bjöd derefter på treaktsoperetten »Pröfningen» med musik af direktör Vilhelm Söhrling. Stycket uppfördes såsom talpjes i en akt för första gången 1842 vid invigningen af den bekanta kapten Lindebergs teater i Stockholm och hade Onkel Adam till författare. Tio år senare uppfördes »Pröfningen» på ett sällskapsspektakel här i Visby och vardå af direktör Söhrling förändrad till operett i tre akter; till de tretton musiknummer pjesen innehåller har direktör S. upp: sökt de partier, som lämpade sig för musikalisk behandling, och till dessa äfven skrifvit texten. I den första akten, i hvilken en exposé af- profvet framställes, presenteras för åskådaren en baron med sina båda döttrar, af hvilka den äldre är en ung enka, som under sommaren bo å en landtegendom; en originell skolmagistertyp, en f. d. informator, uppträdde i det adliga huset såsom ett slags inventarium hos familjen. Tvänne tillbedjare af den unga enkan täfla om hennes hand, nämli gen en ruinerad, lättsinnig kammarherre och en allvarlig, med ytterst stränga grundsatser utrustad löjtnant, hvilka i andra akten hafva att bestå det prof baronens båda döttrar låta dem underg&, nämligen en vädjan till deras högsinthet, heder och medlidande med en lidande medmenniska.
En magisterns svägerska får i uppdrag att sätta profvet i scen Kammarherren står sig mycket dåligt, hvaremot löjtnanten består profyet med glans. I tredje akten framställes ett slags folkfest med anledning af baronens födelsedag, hvarvid resultatet af profvet visar sig. Den gamle magistern, kostymerad och inpudrad af den yngre fröken och en tjenarinna, stäl1es på en tunna såsom guden Balder, omkransad af grönt och blommor; den unga enkan och löjtnanten uppträda i kostym såsom Fritiof och Ingeborg, knäböjande för Balder; bygdens ungdom, festligt klädd, är talrikt församlad. Anordningarne till festen äro gjorda af kammarherren. Baronen blir högligen förtjust och belåten samt välsignar slutligen Fritiof och Ingeborg såsom trolofvade, hvarvil kammarherren finner för godt att försvinna. Tärnor och ynglingar taga sig nu en hurtig sväng, och festen utgör ett lyckligt slut på det hela.
Musiken innehåller många anslående och lekande melodier samt bär vittne om tonsättarens vackra begåfning; en del partier äro riktiga perlor af melodiös skön: het och klar karaktäristik, skiftande från en lekande humor till det mest högstämda allvar. Instrumenteringen, fint och konstnärligt utförd, förråder genast den på detta område högt bildade musikern.
Den af fjorton personer bestående orkestern leddes af direktör Söhrling sjelf.
Såväl pjesens delvis rätt skämtsamma innehåll som den anslående musiken väckte lifliga bifallsyttringar.
Inöfningen och utförandet af pjeserna länder direktör Söhrling och hans trupp till all heder.
I morgon uppföras samma pjeser ånyo, och det talas om möjligheten af en tredje reprosentation.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 4 April 1883
N:r 27