Tidningsklipp med anknytning till Gotland. På denna sida är samlat tidningsklipp från äldre tider. Klippen består av artiklar införda i diverse tidningar från Gotland, även en del klipp från äldre böcker. Innehållet består av artiklar som berör Gotland.
har förflutit lugnt och stilla i vår stad. Julottan var besökt af en talrik menniskoskara, som helt och hållet fylde vår gamla domkyrka. Såsom ett glädjande tecken kan nämnas, att, enligt hvad vi förnummit, ett jämförelsevis ringa antal bettlande uppträdt under helgen, hvadan den allmänna och enskilda välgörenheten i tillräcklig grad torde hafva bisträckt de behöfvande, på samma gång som tillsyningsmannen öfver bettlare utsträckt sin verksamhet något längre än till lyftandet och qvitterandet af arvodet för detta uppdrag.
Gotlands Allehanda Lördagen den 27 December 1879 N:r 104
I aflidne guldsmeden A. S. Eskelunds i lifstiden egda hus vid Adelsgatan kommer offentlig auktion att hållas lördagen den 3 Januari 1880 från kl. 10 f. m., hvarvid till den högstbjudande försäljas dödsboets hela lösa qvarlåtenskap och hvaribland guld och silfver, såsom broscher, bröstnålar, öronhängen, fingerringar, skjortknappar, urnycklar, fingerborrar, förlägg-, mat-, sås- och téskedar samt silfverbeslagna rökpipor, en mängd guldsmedsverktyg af alla slag, en säng, en soffa, en mansbyrå, skänkar, bord och stolar, speglar, taflor, vägg- och fickur, sängkläder, mansgångkläder efter den aflidne, en hop böcker m. m.; äfvensom 5 st. aktier i ångfartygsbolaget »Gotland» samt 10 st. dito i Visby Badhus-aktiebolag. Och utbjudas aktierna kl. 12 middagen. Godkände köpare af lösegendomen erhålla 2 månaders. betalningsanstånd; men aktierna skola betalas kontant strax. Visby den 24 Dec. 1879. AUKTIONSKAMMAREN.
Gotlands Allehanda Lördagen den 27 December 1879 N:r 104
AF KARL AF WIRSÉN. (Inträdde i Sv. Akademien 20 Dec. 1879.)
Om någon gång, när julens stund är när, Du går med henne, med din hjertanskär, Din ögonlust och dina barns — som gifvit Åt dem och dig sitt hjertas hela tro Och blifvit fridens engel i ditt bo Och härdens helgd och sorgens tröst har blifvit — Om du med henne går att välja ut Bland bodens alla varor utan slut Åt dina små der hemma någon gåfva, En vacker docka, som gör flickan glad, Åt gossen tennsoldater, Gud vet hvad Som bäst och vackrast hoppet kan sig lofva, O säg mig då, är vä din vandring skön? Och är besväret ej sin egen lön?
Ett rosigt skimmer öfver himlen far Och luften käns så helsosam och klar. Med ens detskymmer, hvita flingor sväfva Och lyktor tändas opp och dimmor bäfva, Och snön, som dansar sakta ned ur sky, Igenom floret når din skönas hy: Han är så skälmsk. så lekande och yr, Och nog han vet hvart bäst han kosan styr.
O fagra qväll! En nerrskensstrimma darrar Med helsning från de svala himlafält, Oändlighetens vidtutslagna tält, Och blodet isas, hårda marken knarrar, Och mot din arm du känner lätt ibland En sakta sprittning af den huldas hand, — Ej att hon fryser, nej, men vinterns dag Och snön som faller, vandringens behag Och qvällm som skymmer, himlens bleka strimma, Allt gör så mildt högtidlig denna timma, Och sist hon måste hviska tyst så här: Ack, om du visste hvad jag lycklig är ! Och du, som spejar i de kära drag Och hör den sälla suck, som höjer barmen, Och känner hennes hand, som rör vidarmen, Och ser gestaltens smidiga behag
Och dessa ögon strålande och ljufva, Som blicka fram ur näpen. vinterhufva, Och dessa rosor, som på älskad kind Så friska spira för decembervind, Du måste svara hviskande så här: »Ack, om du visste hvad du vacker är!»
Så går er färd. De granna fönster stråla, Och nipper glittra der och tyger pråla, Och öfver allt ett brokigt hvimmel rörs, Oeh vänner råkas och betalning görs, Ett köpande, ett pratande, ett larm, Och snö på fot, paketer under arm. T väljen ut alltjämt — o ljufva möda — Förståndigt ett och annat åt de små, Och re’n på förhand ömt i tänken på Hur späda kinder skola högre glöda Med helsans färg den rosiga, den röda, Hur späda ögon med en himmel i Vid dessa skänkers yra trolleri Förtjust och öfvergifvet skola glittra Och späda munnar oaflåtligt gå Med detta sus, som ej man tröttnar på, Ett mellanting af tala och af qvittra, Ord för en fröjd af lifyets qval ej störd, Sorl af en källa, än af ingen rörd. Hväd gladarop! Hurmånget hjertligt tack! Hvad stret att bryta upp det tröga lack Och detta snåla segelgarn, som vill Än i det längsta sluta glädjen till!
Allt detta re’n I gladt er föreställen, Och hoppets milda ljus förskönar qvällen, Tills sist er långå vandring hemåt bär Och fickan full af granna saker är, I vandren hem till sist: o fröjd att gå Till bot igen, när natten faller på, Och se de späda, himlens bästa gåftva, Hvar på sin hvita kudde redan sotva, Och tacka Honom, som ert hjerta gaf All helig fröjd, som lifvet létver af, Den makt, som vakar ’outsägligt öm På stjernans bana och på barnets dröm!
Gotlands Allehanda Onsdagen den 24 December 1879 N:r 103
Olofligt tillgrepp. Allmänna åklagaren hade instämt f. artilleristen Mårten Julius Fohlin, ang. olofligt tillgrepp från enkan Anna Vilhelmina Jonsson af 3:ne porslinstallrickar, hvilka F. sedan för 50 öre pantsatt hos handl. Rundberg. Då målet 1 Sept. först förekom, uteblef F., hvarför det uppsköts till 8. Sept., då F. infann sig och, förevist tallrickarna, igenkände och erkände dem vara desamma som de hes Rundberg pantsatta; men uppgaf, att hans dotter Fina fått dem af en finsk skeppare här i hamnen, och yrkade F. dessutom, att enkan skulle åläggas att gå ed på, att tallrickarne vore hennes, om hon det kunde. Den finske skeppare, at hvilken Fina skolat erhålla tallrickarne, skulle, enligt F:s uppgift, varit här med stenkol i Augusti 1878, men då målet åter förekom 13 Sept. företeddes ifrån hamnkontoret härstädes ett intyg, att något sådant fartyg med scenkol vid uppgifna tiden icke varit här. Fina har under tiden afrest från orten och icke kunnat anträffas med kallelse att svara i målet, men af en vittnesberättelse framgår, att Fina haft mycket stridiga uppgifter om åtkomsten af tallrickarna. Genom i går afkunnadt utslag blef Fohlin, i brist af bevisning att tallrickarne voro de samma som de bortstulna, frikänd.
Fråga om olofligt tillgrepp. Å det förut omnämda, mot bonden K. Björklund, Ingvards i Träkumla, anhängiggjorda mål, angående olofligt tillgrepp 25 sistl. Oktober, af en låda spik i jernhandl. Fahlströms salubod, afkunnades i går utslag, hvarigenom förklarades, att då under rättegången blifvit ådalagdt, att Björklund infunnit sig i boden för att köpa spiken, att lådan der blifvit till honom framsatt, att Björklund derefter aflägsnat sig med densamma, sedan han, efter sin egen uppgift betalt den med 2 kr. 75 öre, Björklund icke kunde anses hafva olofligen tillgripit lådan, hvadan han frikändes från ansvar. Rättegångskostnaden parterna emellan qvittades.
Magasinshyra. Konsul J. N. Kinberg hade instämdt konsul L. Arweson med yrkande om utbekommande af 2 kronor magasinshyra, för månad räknadt, för 2:ne Arweson tillhöriga, i Kinbergs saltbod vid hamnen upplagda gummifat. Arweson har ansett, att 1 kr. för hvarje månad vore fullt tillräckligt att erlägga och vägrat betala mera. Då målet 1 Dec. förevar lät Arweson till rätten inlemna en skrifvelse, hvarför Kinberg då å honom yrkade särskildt ansvar för smädligt skrifsätt. Genom i går afkunnadt utslag dömdes Arweson att betala endest 1 krona i månaden. Rättegångskostnaden dömdes Kinberg betala.
Äktenskapsskilnad. Såsom förut nämts hade barberaren G. A. Sundström till rådhusrätten instämdt sin hustru Laurentia Antoinetta, under yrkande om äktenskapsskilnad på den grund, att hon skulle hafva varit otrogen och öfvergifvit honom samt åtföljt urmakaren Hugo Ferngren, tillsammans med hvilken hon bott och äfven eljes visat sig. Under den långvariga rättegången har hnstru Sundström städse nekat för att hafva stått i något brotsligt förhållande till Ferngren. Såsom i ur 97 af denna tidning omnämts aflade hon 1 December värjemålsed. Genom i går afkunnadt utslag frikändes hon från tilltalet för otrohet i äktenskapet, enär hon med ed svärjt sig derifrån, och kunde rätten derför icke heller nu döma till skilnad i äktenskapet; med deremot dömdes, på grund af oenighet och då makarna Sundström så väl inför rätten som inför kyrkorådet derför erhållit varningar och förmaningar, till skilnad i säng och säte på 1 år, under hvilken de, vid äfventyr af fängelse, icke få besökap hvarandra.
En belysning. I ett föreg. nr uppgåfvo vi, att krnolänsmannen i Oppunda härads mellersta distrikt Ludvig Göthman instämts till Oppunda häradsrätt för oloflig försäljning af spritdrycker. Saken lär vara denna: Breton: dedagen 1878 anstäldes i Sköldinge af en del ungdom ett slädparti med bal å gästgifvaregården vid Valla. Dervid åts en sexa med lilla supen samt förtärdes andra dricksvaror, såsom konjak och punsch. Som öfverenskommet var, att herrarne skulle repartisera om kostnaderna, skulle naturligtvis någon blifva uppbördsman, hvartill ingen ansågs lämpligare är hr Göthman, hvilket han också godhetsfullt åtog srg. — Nu är han agifven af en snickare Skoglund. Målet förekomm. 19 Januari.
Gotlands Allehanda Onsdagen den 24 December 1879 N:r 103
Att min ömt älskade maka, Anna Maria, född Ström, efter ett långvarigt och svårt lidande, lugnt och fridfullt afled vid Gerugns i Rute, den 20 December 1879 kl. 2 f. m., i en ålder af 60 år, 6 månader, 27 dagar; sörjd och saknad af mig, barn och barnabarn samt slägt och vänner, varder endast på detta sätt tillkännagifvet. Petter Ledin.
Gotlands Allehanda Onsdagen den 24 December 1879 N:r 103
Tillkännagifves, att landtbrukaren Nicalaus Pettersson lugnt och stilla afled på Gråbo den 19 Dec. 1879 kl. 10 e. m., i en ålder af 65 år, 2 mån, och 7 dagar, djupt sörjd af maka, barn, slägt och vänner. Sv. Ps.-b. nr 492.
Gotlands Allehanda Onsdagen den 24 December 1879 N:r 103
fem lägsta klasser egde i förgår på f. m. rum. Såsom examensvittnen tjenstgjorde läroverkets lektorer samt borgmästare Een, auditör Engström, major Ihre, kyrkoherden Svensson och en rätt talrik allmänhet. Efter förhörets slut framförde skolans eforus, biskop Anjou, sin tacksamhet till dem, hvilka såsom vittnen och ledare närvarit vid examen: Å lärjungarnes, deras målsmäns och egna vägnar bragte hr biskopen ett varmt tack till läroverkets samtlige lärare för den möda och det nit de ådagalagt. Vidare framhöll talaren de tvänne olika slag af arbete, som borde ingå i lärarens kall nämligen dels den bokliga undervisningen på lärorummet och dels ungdomens moraliska uppfostran, hvilket sistnämde ingalunda vore mindre vigtigt än det förra. Man måste se till, att ej lasten inträngde i de unges hjertan och förgiftade deras lif. Lärarens käraste belöning vore också ynglingarnes flit och goda seder, hvaremot en vanartad ungdom vore deras sorg. Hr biskopen gjorde derefter de unge uppmärksamme på, att de i skolan ej blott skull» inhämta kunskaper utan äfven förkofras i dygd och gudsfruktan, hvarigenom de kunde bilda sig till män af heder och ära. Talaren lyckönskade ynglingarne till ett godt slut af terminén och bad dem vara välkomna till nytt arbete nästa termin, då han hoppades, att de skulle återkomma med friska krafter efter att hafva smält hvad de lärt denna termin, och att de då skulle hungra och törsta efter nya knnskaper. Men kommen ihåg, sade talaren, att all mensklig kunskap är af föga värde, om den ej nedlägges såsom ett ödmjukt” offer vid den Eviges tron. Guds nåd och välsignelse till att I alle måtten i frid ocn glädje få fira den stora högtiden! Sedan en psalm derefter afsjungits och rektor meddelat några ordningsföreskrifter, slöt examen för höstterminen 1879. Nästa termin tager sin början 16 januari.
Gotlands Allehanda Lördagen den 20 December 1879 N:r 102
träder itilllämpning från och med 1 Jan. 1880. Tjuguen gästgifvaregårdar på Gotland komma då att indragas, näml.:
Vid hvarje skjutsanstalt skola vara för resande att tillgå gäst- och stallrum, samt vagnbod, och derjämte vid hvarje gästgifveri för resandes herbergerande två med snygga möblér försedda, städaderum, hvil ka, när årstid och väderlek så fordrar, skola vara uppeldade.
Gotlands Allehanda Lördagen den 20 December 1879 N:r 102
Skeppet Eugenie, kapt. N. Lindström, anlände 18 November till Kapstaden med last af trävaror från Norrland. Alt väl ombord. — Kalmarbriggen »Gottfrid» kapten Andersson, har på resa mellan England och Karlskrona med last af stenkol natten till i måndags totalt förolyckats på Anholt. Besätt ningen bergades. — Skonerten »Göthe», hemmahörande i Vestervik, afgick fru Newcastle 15 November och ankom till Karlskrona 5 dennes efter att ha varit på höjden af Öland och Gotland men genom motvind varit nödsakad att länsa tillbaka till ofvannämda stad, dit den ankom nerisad. — I lördags inkommo till Kalmar några Öländingar efter att med hästar och åkdon hafva farit öfver sundet.
Gotlands Allehanda Lördagen den 20 December 1879 N:r 102
