Kategori: 1877 08 Augusti

Publicerat

Bestämmelser rörande fisket i Bogeträsk.

KONGL. MAJ:TS
Befallningshafvandes i Gotlands Län Utslag i anledning deraf att, sedan det ansetts nödigt för förbättrande af fisket i Bogeviks fiskevatten att åtgärder vid toges. för åstadkommande af bestämmelser rörande fiskets utöfvande derstädes, och kungl. maj:ts befallningshafvande derföre genom utfärdad och behörigen allmängjord kungörelse kallat delegarne uti nämda fiskevatten och de fiskelag, som derstädes idkade fiske, till sammanträde, för att i ärendet höras ochöfverenskomma om sådana åtgärder, så hade vid det sammanträde, som sålunda hållits 8 Januari detta år och hyvarvid förordnadt kronoombud sig jemväl instält, åtskilliga bestämmelser blifvit af vederbörande vidtagna, såsom här nedan närmare omförmäles; hvarefter fiskeriintendenten med begärdt utlåtande i anledning deraf inkommit; gifvet i Visby å landskansliet 4:de Maj 1877.
Dels genom delegarnes uppgifter, dels genom befintliga handlingar är vordet upplyst, attifrågavarande fiskevatten omfattade hela Bogeträsk med de så kallade sju strömmar och viken derutanför mot saltsjön; att fisket i dessa vatten från gamla tider varit skattlagdt kronofiske, hvilket utöfvats till en del af Kronan genom dess arrendator eller rättsinnehafvare, som benämts ”Herrefiskare”, och till öfriga delar af enskilda delegare i omkringliggande socknar; att Kronans ifrågavarande fiskerätt, som utgjorts af viss andel af fångsten och innehafts under arrende af enskild man mot årlig afgift af Tjugu Kronor trettiotvå skillingar Banko, blifvit genom Kongl. Majestäts Nådiga Bref 13 Februari 1857 öfverlåten till egarne af hemmanen Nährs i Othem och Majner i Boge emot tillökning af samma hemmans räntor med den dittills utgående arrendeafgiftens belopp; att den sydligaste af de sju gräfda strömmar, som förenade Bogeträsk med saltsjön, blifvit efter öfverenskommelse igenlagd; att de fiskslag, som hufvudsakligast utgjorde föremål för fångsti dessa fiskevatten, vore gädda, aborre, id, sik, ål och mört; att fångande af fisk medelst ljuster och smånotar med mindre än en decimaltums afstånd emellan maskorna hittills varit helt och hållet förbjudet och inga \”andra fåvgstredskap fått användas än nät och not samt i sjuströmmar katsor och håfvar; att fisket af ålder varit helt och hållet förbjudet under tiden från 6 Juli till 20 Oktober hvarje år, och att fisket i sju strömmar, som endast under tiden från islossningen = intill 6 Juli skolat ega rum, icke fått efter islossningen börjas förr än ”Herrefiskaren” derom gifvit bud. I äldre tider, då Bogeträsk sannolikt haft djupare vatten, hade fisket varit af ntmärkt beskäffenhet och utöfvats efter bestämda och af myndigheter fastställda ordningsregler, s. k. Strömsrätt och ordning för Lottebröderne i strömmarne vid Bogevik, af — delegarne 4öfverenskommen 3 Maj 1661 och å drottning Kristinas vägnar stadfästad 18 April 1664 af Ludewick Fritz, hvilken ordning jemväl tillämpats till senare tider. 18 Augusti 1863 hade fiskeridelegarne vid hållen sammankomst inför kgl. maj:ts befallningshafvande ingått öfverenskommelse rörande åtskilliga bestämmelser dels rörande fiskevattnets begagnande, dels angående fiskredskapens beskaffenhet m. m., hvilken öfverenskommelse sedermera i vissa delar tillämpats; och hade hvad som dervid beslutits om undantagande från fiskes utöfvande af visst vatten å ömse sidor om sju strömmar och flyttande för sådant ändamål af de äldre märkena dels 1,009 \”fot utåt saltsjön och dels 300 fot inåt Bogeträsk väl blifvit verkstäldt i afseende på förstberörda utflyttning åt saltsjön, men deremot icke rörande märkenas flyttning åt Bogeträsk.
Vid det 8 sistlidne Januari hållna sammanträdet beslöto och öfverenskommo delegarne följande, näml.:

  1. att de nya märkena utanför sju strömmar åt hafvet, inom hvilka annat fiske än det, som egde rum i rännorna, icke finge bedrifvas, fortfarande skulle vara gällande, samt att sålunda intet fiske fingo idkas i det vatten, som låge emellan den linie, hvilken bildades af de nya utflyttade märkena, och sju strömmar; hvaremot öfverenskommelse icke kunde träffas angående verkställighet af delegarnes beslut 18 Augusti 1865 om märkenas flyttande inåt Bogevik 300 fot från de gamla ställena, enär tio delegare röstade för och tio emot en sådan verkställighet, medan likväl alla voro ense derom, att fiske icke finge bedrifvas emellan märkena och sju strömmar;
  2. att ingen skulle ega rättighet att begagna sig af länningar för båtar i rännorna eller å vallarne emellan dem eller i deras närhet under fisketiderna, men att Bogeviks fiskare för utfart på fiske tillsaltsjön skulle bibehållas Vid dem förut lemnad rätt till genomfart i ena strömmen, benämd ”Gären”, emot derför åtagen skyldighet att hvarannan gång rensa denna strömfåra;
  3. att för fiske andra slags redskap icke finge användas än i sju strömmar katsor och håfvor och i det öfriga fiskevattnet not och nät, .samt att nämda redskap icke finge göras med mindre maskor än en decimaltum från knut till knut i redskapens våta tillstånd, hvarjemte barrnotfiske fortfarande skulle vara förbjudet;
  4. att hvarje delegare skulle låta rensa i strömmarne, så att fisken hade fri inoch utgång, samt, när bud gåfves att rymma i strömmarne. på förelagd tid sig inställa, vid påföljd af uraktlåtenhet att till de delegare, som arbetet verkställde, utbetala ersättning med En krona 50 öre för hvarje dag, som sålunda försummades;
  5. att fisket i sju strömmar skulle bedrifvas på sätt hittills egt rum, samt fördelningen af fisken under sommarfisket verkställas dels kl. 3 på morgonen och dels kl. 6 på aftonen; och skulle såsom följd häraf ingen få akta i strömmarne förr än bud derom gåfves;
  6. att allt fiske med not, som inhalades längs bottnen af fiskevattnet,\’ skulle vara alldeles förbjudet under April och Maj månader, hvilket beslut fattades efter röstning med tio röster emot åtta, hvilka sednare önskade få detta fiskesätt förbjudet under hela året;
  7. att ljuster för fångst af fisk fortfarande skulle vara till begagnande förbjudet;
  8. att under den för fiske tillåtna tiden fisken skulle fredas i hela fiskevattnet hvart sjunde dygn och allt fiske sålunda vara förbjudet under tiden från lördagsafton klockan 6 till Söndagsafton klockan 6; hvilket beslut fattades med tolf röster mot åtta, hvilka sednare önskade att sådan tredning skulle ega rum under två dygn i veckan,näml.: från kl. 6 å Lördagsafton till samma tid påföljande Måndag;
  9. att omgången för fiskets bedrifvande af de olika delegarne hädanefter skulle beräknas att börja kl. 6 eftermiddagen i stället för förut antagen tid;
  10. att för utöfvande af tillsyn vid fisket 2:ne tillsyningsmän skulle af delegarne utses, näml. en af Herrefiskarne eller dem, som innehade kronans förra fiskerätt, och den andra af öfrige delegarne;
  11. att, då sammanträde fiskeridelegarne emellan erfordrades, ordföranden i Boge sockens kommunalstämma skulle, uppå framställning af tillsyningsman, med kungörelse i god tid förut från kyrkorna ide socknar, hvilkas innevånare i fisket egde del, kalla delegarne till sammankomst, vid hvilken närvarande delegare skulle utse ordförande och hvarje delegare ega en röst; samt 12. att för öfverträdelse af de ordningsregler, som kunde blifva fastställda, borde, utom för det fall, som innefattades i 4:de punkten, bestämmas böter af Tjugofem Kronor för hvarje gång någon lagfördes och fälldes jemte förlust af de vid fisket begagnade redskap och då gjorda fångst.
    Uti afgifvet utlåtande har fiskeriintendenten anfört, att då rättigheterna till fiskes utöfvande uti de ifrågavarande fiskevattnen grundade sig på sekelgammal sedvänja och lag, och det skulle blifva omöjligt att med bibehållande af dessa införa ett fullt rationelt sätt för fiskets utöfvande, utan att förnärma flere delegares rätt att taga sin part af den fisk, som fångades i sju strömmar, ansåge han lämpligast att de bestämmelser och beslut, som af delegarne blifvit fattade, endast fastställdes, desto heldre som dessa beslut vittnade om ett stigande intresse för fiskets vårdande.
    Hvad i detta ärende förekommit har kgl. maj:ts befallningshafvande tagit i öfvervägande; och pröfvar skäligt dels stadga, att delegarnes redan 18 Augusti 1865 fattade beslut om flyttande af märkena från gamla ställena 300 fot inåt Bogevik, hvarigenom det från allt fiskes utöfvande fredlysta vatten innanför sju strömmar komme att med motsvarande rymd utvidgas, skulle bringas till verkställighet, dels, med afseende på i fråga varande fiskvattens beskaffenhet, förklara, att fiske med not, som inhalas längs bottnen af fiskevattnet, skall vara alldeles förbjudet, dock att sådana notar, som nu af delegarne innehafvas, må få begagnas under innevarande och nästa år 1878, med undantag af April och Maj månader; dels slutligen till efterrättelse fastställa hvad delegarne vid sammanträdet 8 Januari detta år i öfrigt öfverenskommit och beslutit.
    På Landshöfdinge-Embetets vägnar
    JOHAN HAMBRÆUS. JOHAN GARDELL.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 11 Augusti 1877
N:r 64

Publicerat

Ett besök i Visby,

skildradt af Göteborgs Handelstidnings \”flygande\” brefskrifvare (M. Rubenson).
III.

Minnenas Visby.
Efter att i ett föregående bref ha talat om det nutida Visby, vilja vi i detta egna några ord åt den minnesrika stadens stolta forntid och qvarstoderna derifrån.
När man vandrar omkring här i Visby, tränga sig ofrivilligt fram bilder från den tid, då staden intog en framstående plats i det mäktiga Hanseförbundet. Då drogo hit till \”Östersjöns öga”, det hafsomslutna Gotland, söner af vidt skilda folk, Österlandets barn stämde här möte med Ivans och Ruriks ättlingar, öster- och vesterlandens kultur följde dem i spåren utefter handelns vägar. Olika tungomål genljödo vid köpslagen; å gatorna” rådde ett brokigt lif, och vid hamnen lågo långväga farkoster, aflemnande eller intagande af de här hopade förråden.
Med välståndet, rikedomen och öfverflödet följde begäret efter prakt och njutningar, men äfven behofvet att göra godt. Ståtliga barmhertighetsbyggnader och gillehus uppfördes; summor bortgåfvos till hospital, till kloster och kyrkor. I de praktfulla gemaken, inredda med tidens lyx, förde köpmännen ett yppigt lif, och gillehusens glada fester stode ej efter vår tids. De främmande köpmännen från Ryssland, Liffland, Nederlanden och Tyskland uppförde hvar åt sig helgedomar, der de hvar på sitt språk kunde bringa Allmakten sina tacksägelser; och att dessa tempel voro värdiga sin tid, derom bära ännu i dag qvarstoderna vittnesbörd.
Sådan var Visbys blomstringstid, den tiden då staden stod på höjden af ära och makt, då Indiens och Persiens dyrbara alster, förda på ryska rikets flodområden till Nowgorod, togo vägen hit och här hopades för att sedan spridas i Europa. Under tre århundraden utvecklades Visby och grundades der ett välstånd, som man skulle trott ega bestånd i långa tider, men att ej så vardt, derom vittna häfdens blad. Handeln, som medfört storheten, förorsakade ock tillbakagången, hvartill äfven kom örlog och strider, om hvilka de gråa murarne äro stumma vittnen. Allt nog, efter 1498, sedan vägen rundt Goda Hoppsudden upptäckts, inträdde Visby uti ett skede, hvarunder det ej mer intog sin forna ställning. Rörelsen aftog, gillehusens samqväm hade\” ej mera samma festliga prägel, de rymliga kyrkorna stodo tomma, de främmande åhörarnes led glesnade, deras materiella förvärf sinade så småningom bort. Affärsmännen från östan och vestan infunno sig ej mer, de talrike seglarne från fjerran haf hade intet att hemta, varuupplagen krympte samman, Visby såsom handelsstad hade beröfvats det väsentligaste af källan till sin rikedom och makt.
Ett tynande lif inträdde under de derpå följande århundradena, och \”Östersjöns drottning” var ej mer, och blef ej heller- mer af betydelse — annat än genom sina minnen — och i dessa skola vi nu dväljas. Och i sanning, mången stad bjuder ej sådana bilder från långt svunna tider.
Från ofredens dager reser sig ännu den gråa stadsmuren med sina präktiga torn och sina djupa, hvalfslagna ingångsportar. Man tycker sig förnimma, huru fordomtima dåd tala ur de mossbelupne stenarne. -Waldemar Atterdags bragd träder fram i dagen, och från Jungfrutornet tycker man sig höra i midnattens timma Ung-Hanses dotter qvida och klaga öfver sitt hemska öde. — Med minnena mänger sig ock en nutidens insats: ”Studentalléen”, som löper längs muren, lummig och sval; också den är dock ett minne fastän från våra dagar, eller då den nordiska ynglingaskaran från högskolorna 1843 här gästade, och då tågade in denna väg.
Om de storartade helgedomarne, der förr tusental lyssnat till messorna, der rökelsekaren svängts, och der i biktstolarne framhviskats bekännelser, erinra ännu de praktfulla yttermurarne, de i luften sväfvande hvalfbågarne, de höga fönstren och de väldiga pelarraderna. Öfver dem alla har nu himlen slagit sitt blåa hvalf, och sången från luftens bevingade skaror genljuder i de toma, nu på ymnig växtlighet rika tempelruinerna. Der inne lefver man sig in uti en länge sedan svunnen tid. Eder brefskrifvare hade särskildt nöjet atti sällskap med lektor Bergman, den om Visbys fornminnen så högt förtjente skriftställaren, gästa ruinerna — och hvar finna en bättre ledsagare bland dessa härliga fornminnen?
Knappt ett århundrade har förgått sedan mycket af hvad tiden ej förmått förstöra nedbröts med berådt mod och med menniskohand. Man tog stenarne ur murarne, de voro lätt åtkomliga och lämpliga till byggnader, och än i dag resa sig hus, uppförda med materialer, hemtade från de gamla kyrkorna och klosterbyggnaderna. Folket ansåg dem för sin tillhörighet och trodde att man kunde förfara dermed efter godtfinnande. Ja, äfven högre myndigheter satte oj synnerligen . högt värde på dessa medeltidsprydnader. År 1783 befallde nämligen Serafimer-ordensgillet, som här hade att befalla, att ”ödekyrkorna i Visby skulle på offentlig auktion försäljas”. Lyckligtvis funnos inga spekulanter, så att af ruinernas jemnande med jorden vardt den gången intet, och torde det ej heller framdeles blifva det i annan mån än den tiden åstadkommer. För att så vidt möjligt är äfven skydda dem häremot, är ej allenast det under en senare tid inträdda omslaget i allmänna tänkesättet, rörande fornminnens helgd, en borgen, utan äfven hvad särskildt ruinerna här beträffar, den omständigheten, att det finnes män på platsen, som med en sällspord ifver arbeta på att skydda dem, och om möjligt äfven verka för deras bibehållande genom vidtagandet af tjenliga åtgärder.
Detta om ruinerna och deras framtid.
En annan fråga är om bevarandet af sjelfva staden i dess nuvarande skick. Man vill nämligen veta, att äfven här en omdaning kunde komma i fråga i och för en ny stadsreglering, men att så ej må ske, är mångens önskan. Visbys egendomliga medeltidskaraktär ginge då förlorad, och helt visst skulle moderniseringen bjert sticka af mot det Visby, som trotsat ett halft årtusende. De stora byggnaderna från Hansans dagar stå ännu lika säkra på sin fasta grund, och de långa husraderna, med små envåningsbyggnader af trä, tyckas vara så friska i virket; som om de uppförts i våra tider. Och att äfven det inre stått emot, derom öfvertygas man vid besök i det sedan år 1661 ännu qvarstående ”Burmeisterska huset”. Utanför dess ena gafvel har murgrönan alldeles täckt väggen, och träder man in uti andra våningens sal, erhålles en liflig föreställaing om den tidens sed att smycka rummen. \”Taket har ännu sina fritt liggande, med brokiga färger dekorerade bjelkar, prydda med tyska bibelspråk. Jämväl å väggarne äro dekorationsmålningar med ämnen ur bibeln samt andra teckningar. Kakelugnen, hvilken bär årtalet 1662, skulle göra heder åt vår tids arbetsskicklighet.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 11 Augusti 1877
N:r 64

Publicerat

Rättegångs- och Polissaker.

Cellfängelset 3 Augusti.
Förfalskning. Med förre arrendatorn af Alskogs prestgård, häktade Niklas Petter Hansson, fortsattes i dag ransakning angående af honom utfärdade falska skuldsedlar, af hvilka han begagnat sig för att erhålla dels varor, dels penningar. Protokollet för föregående ransakningstillfälle upplästes nu för justering, och ville Hansson dervid anmärka, att han \”då icke sagt, att den med Lars Hanssons namn, såsom utgifvare, försedda skuldsedeln å 100 kr. blifvit utgifven för en häst, som Lars Hansson köpt\”; men han förnekade dock icke sin då gjorda uppgift, att Lars Hansson sjelf derunder skrifvit sitt namn, icke heller sin då gjorda bekännelse i öfrigt. — Likasom vittnena under densamma förut förnekat sina namn, nekade ock Lars Hansson, nu närvarande, att han utgifvit en sådan skuldsedel eller derunder skrifvit eller låtit skrifva sitt namn, Den häktade kunde i afseende härpå hvarken förneka eller bestyrka sin förut gjorda uppgift. — Kommissarien L. N. Åkerman hördes härvid, såsom vittne, och intygade, att N. P. Hansson 4 Maj i Visby uppvist en dylik sedel för Åkerman, med yttrad, åstundan att få belåna densamma i enskilda banken; men utt Åkerman af åtskillige tecken misstänkt den vara falsk. — Ytterligare företeddes nu 2:ne skuldsedlar. 1:o) En å 100 kr., daterad 9 Jan. 1877, försedd med N. Petterssons Asa i Löjsta namn, såsom utgifvare, med Hanssons eget jemte ett annat, såsom vittnen, å hvilken han af ett handelsbiträde lyckats få låna 52 kr. — N. Pettersson Asa, nu närvarande, uppgaf, att han icke utgifvit en sådan skuldsedel. Fången kunde härvid ingenting invända. 2:o) En å 400 kr., daterad 7 Apr. 1877, med Petter Wedin Viflings namn, såsom utgifvare. Å denna hade Hansson hos en handlande i Stockholm lyckats förskaffa sig åtskilliga kramvaror; men hade denna äfven befunnits vara falsk. — Hansson påstod dock, att han, på god tro, bekommit denna förbindelse å 400 kr. af en numera från orten bortrest.jude vid namn Aron Krix för 250 kr., uppgifvand2 först att han af juden köpt, derefter, att han fått densamma endast såsom pant för nämda 250 kr. Som i flere afseenden behöfliga vittnen nu icke voro inkallade, uppsköts den vidare ransakningen till 18 Angusti.

Rådhusrätten 6 Augusti.
För slagsmål dömdes förre artilleristen K. O. Bogström och boktryckerilärl. Osk. Jakobsson att hvardera böta 20 kr.

Lifsfarligt våld. Arbetaren Jakob Ahlgren hade 29 Juli kl. 10 på aftonen i studentalléen gifvit gjuteriarbet. J. W. Othberg med en sten ett slag i hufvudet vid venstra tinningen deraf ett en tums långt sår uppstått, samt dömdes nu derför att böta 75 kronor.

”Icke uppsåtlig skada”. Tändsticksarbet. G. Gustafsson hade 9 Juli på aftonen i närheten af S:t Görans ruin råkat att i venstra armen på en sin sällskapskamrat, artilleristen nr 28 Anders Al, rispa ett 3 och en half tum långt sår, hvaraf så stark blödning följt, att Al måst föras till lasarettet, der Al legat i 14 dagar. Då målet vid rådhusrätten först förekom var likväl Al så återstäld, att han kunde infinna sig och förklarade att han icke yrkade något ansvar å Gustafsson, som med en tillfälligtvis öppen, liten fällknif utan uppsåt tillfogade honom såret, med tillägg, att Gustafsson lofvat honom för sveda och verk 30 kr., hvaraf han redan uppburit 5 kr. Åklagaren, stadsfiskal Bergström, yrkade dock ansvar å Gustafsson för det han gått med dragen knif, samt dermed af vårdslöshet tillskyndat skada. Och batteriombudet styckjunkaren Carlsson ersättning för möjligen behöflig värfning af ny karl, i fall Al skulle till följd af skada blifva oduglig till vidare tjenstgöring; men genom utslag i dag frikändes Gustafsson från både ansvar och ersättningsskyldighet emot det att han till Al erlade de nämda 30 kr.

Snatteri. Ynglingarne Gustaf Ekberg, född 7 Febr. 1860, ännu icke komfirmerad, sistl. år för 1l:sta resan snatteri fåld att böta 20 kr., hvilka i brist af tillgång afsutits med 15 dagars fängelse, samt Johan Holmgren, född 12 April 1860, hade 23 Juli sällskapat med hvarandra, dervid Ekberg lockat Holmberg upp åt Söderport, utanför hvilken de ur ett åkdon ryckt till sig en bränvinskagge, innehållande fem åttondedels kanna bränvin. Enkan Maria Andersson från Rangvalds i Tofta, som mistat kaggen, hade snart derefter märkt förlosten och gjort efterfrågan, då stadsfogden Hallgren lyckats uppsnappa brottslingarne, Efter härom i dag skedd ransakning och utredning ;dömdes Ekberg för 2:dra resan snatteri att böta 75 kr., Holmgren 20 kr.; hvarjämte de ålades att gemensamt ersätta det seknade bränviner med 50 öre, kaggen, som blifvit söndersparkad, med 1 kr. 50 öre, och enkan Maria Andersson för inställelsen med 3 kr.

Fylleri, oljud, obunden häst å gata. Fiskaren Sven Olsson å Lickershamn hade 2 Juni varit i staden och då, efter hvad han erkände, gjort sig skyldig till nämda förseelser, samt dömdes derför att böta sammanlagdt 12 kronor.

För forsling af latrinspillning i otät karm här i staden dömdes torparen å Visborg Karl Jansson att böta 5 kr., samt ersätta besväret för rengöringen efter spillningen med 3 kr.

Betande å stadens mark. Härför tilltalade arbetaren Anders Pettersson vid Österby bestred 16 Juli, då målet först förevar, angifvelsen och förklarade, att han var \”alldeles okunnig om saken”, emedan han \”om dagarna var borta på arbete,” då hustrun var hemma. Med anledning häraf uppsköts målet tills i dag, då både hustru och man infunno sig samt nekade för att hafva utsläppt sina 2:ne kokreatur på bete. Sedan stadsbetj. O. Pettersson derefter intygat, att hustru Pettersson 24 Juli kl. omkr. half 6 på morgonen gått inne i en vid vägen belägen åker och plockat gräs samt kreaturen derunder gått lösa på vallen vch betat, erkände hustru Pettersson, att detta väl kunde hafva skett en kort stund, och dömdes att böta 5 kr.

Två knuffar hade drängen Hjalmar Jakobsson tilldelat drängen Johan Jakobsson vid Qvie i Endre, och det nöjet kostade den först nämde 10 kronor i böter och 3 kronor i ersättning.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 7 Augusti 1877
N:r 63

Publicerat

Hertiginnan af Dalarne,

åtföljd at hofmarskalken Ennes, ankom idag med ångtartyget Gotland för att aflägga besök bos sin svägerska på Fridhem.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 7 Augusti 1877
N:r 63

Publicerat

Prinsessan Eugenie,

som i fredags kl. 2 e. m. med snälltåget afreste från Helsingborg, dit konungen och kronprinsen voro henne följaktige, anlände hit i söndags morgse med ångfartyget Visby samt utreste utan uppehåll i staden vid åttatiden till Fridhem.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 7 Augusti 1877
N:r 63

Publicerat

Passagerarelista.

Från Stockholm: Med \”Thjelvar\” 5 Aug.
fabr. Malmgren, ingeniör Westerling, löjtnant Oelreich, hrr Lager, Hauffman, Lindberg, Sandström, Johansson, Lindgren, Ljungkrantz, Billberg, Berg, Eneman, Piblman, fru Törnqvist, fröken Ingmansson. — Med \”Gotland\”, 7 Aug. hertiginnan af Dalarne, hofmarskalken Ennes med fru, konsul Liljewaleh; hrr Svan, Broander, Stael v. Holstein, v. Bonsdorff, Pihl, Brodd, Berg, Haar, Herlitz, Myrsten; fröken Mellström.

Från Kalmar: Med \”Visby\” 5 Aug.
Prinsessan Eugenie med uppvaktning, grefve Rudenskjöld, konsul L. Årweson, hrr Ablberg, Laurin, Deckler, Smidt, Krook, Johansson, Engström, Larsson; fru Engbom, fröken Moberg.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 7 Augusti 1877
N:r 63

Publicerat

Badgäster

vid vattenkuranstalten i Visby:
Hustru B. Östin Norrland, fabr. E. Åsell Östersund, handl. A. Johansson Hjo, d:o E, Johansson d:o, Anna Pettersson Roslagen, rektor Dahlstedt Wexjö, fru Pettersson Gotland, stud. I. Rosenius Stockholm, hr A. Nilsson Småland, häradsh: Tor Freidenfelt med familj Stockholm, fröken L. Leman Östergötland, handl. J. Persson Eslöf, skom. P. Karlsson Stockholm, fröken H. Bachér Visby, hr A. Frietelr Stockholm, fröken I. Andersson Upland, madam Olsson Visby, Maria Hansson Gotland, landtbr. T. Eriksson Vermland, Emelie Larsson Visby, hanadl. B. Roos Finland, fröken K. Roos d:o, kapt. J. P. Pettersson Stockholm, fröken Gullberg Vesterås, fru Jansson Roslagen, handl. R. A. Karsten Umeå, skrädd. P. E. Hedström Amerika.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 4 Augusti 1877
N:r 62

Publicerat

Från sjön.

I tisdags inbogserade ångaren Borgholm till Oskarshamn den under förra året utanför Gotland kantrade och rederi i Oskarshamn tillbörige skonerten Vidar.
Kanslianslag om hvad som åligger enkan Katarina Johansson vid Koparfve i Linde att fullgöra inom tre veckor från 2 dennes vid påföljd, att eljest öfverklagade utslaget vinner laga kraft.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 4 Augusti 1877
N:r 62

Publicerat

Revisionsberättelsen

öfver Visby stads räkenskaper för år 1876 åtföljer dagens nummer af denna tidning. Berättelsen är afgifven i Maj och stadsfullmäktiges beslut med anledning af densamma är dagtecknadt 12 Juni. Det bort emot två månader långa dröj-målet med de åtta qvartsidornas offentliggörande antecknas såsom belysande den raskhet, med hvilken vår drätselkammare arbetar.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 4 Augusti 1877
N:r 62

Publicerat

Båtsmannen

af Gotlands 2:dra kompani nr 26 Jakob Hennan Vessman Qvist, hvilken efter erhållen permission icke återvändt till stationen i Karlskrona, efterlyses nu af landshöfdingeembetet härstädes.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 4 Augusti 1877
N:r 62

Om Oss Drivs med WordPress