ägde igår rum på Visby gamla kyrkogård, då stoftet efter den under besök i Stockholm avlidne laboratoriebiträdet Artur Nyman vigdes till den sista vilan. Samlingen skedde i gravkapellet, där kistan väntade på katafalken, omgiven av levande ljus och blommor. Akten inleddes med att musikfanjunkare Ernst Pettersson, ackompanjerad av kantor Karl Bandelin, spelade Litanei ev Schubert, vari efter sjöngs psalmen Blott et dag, ett ögonblick i sänder. Domkyrkokomminister Nils Öberg förrättade jordfästningen, i anslutning vartill han höll en tänkvärd betraktelse, utgående från texten i liebreerbrevets 13: 14: Vi hava ingen varaktig stad. Han anknöt härtill några ord om den bortgångnes plikttrogna gärning och talade tröstens ord till de sörjande. Akten avslöts med ps. 105, sista versen, varefter hr Pettersson spelade Händels Largo. Till sist utbars kistan under sorgemusik och sänktes i graven på norra delen av gamla kyrkogården.
Här frambar chefen för Kemiska stationen civilingeniör Gunnar Lyttkens sitt, stationens och kamraternas varma tack till den bortgångne vännen och medhjälparen, för de gångna årens plikttrogna och noggranna arbete på stationen, där han liksom även i övrigt lämnar ett stort tomrum efter sig. För A 7:s kamratförening talade löjtnant Conrad Hultberg, som därvid också erinrade om vad Nyman på sin tid uträttade inom A 7 och dess furirkår samt i dåvarande Föreningen Gotlands furirer. ”Såväl där som på kårexpeditionen var du hustomten som kunde allt och visste allt, sade tal. De handlingar du upprättat och handlagt i gen-skap av sekreterare och ordförande bära vittne om det arbete du nedlagt i furir-kåren och det gotländska truppförband, med vilket du sedan ditt 17:de år kände en intim samhörighet.”
En stor mängd kransar och buketter hade sänts till båren och vittnade gott om minnesgodhet och deltagande från släkt, vänner och kamrater.
Gotlands Allehanda
Måndag den 29 september 1947
N:r 222