Vi nämnde i förra artikeln, att där så erfordras plan i fredstid skall uppgöras för utrymning av i första hand
1) barn under 15 år,
2) flertalet av deras mödrar,
3) personer över 65 år,
4) alla flyttbara sjuka personer, och vi kommo överens om, att om dessa bestämmelser någonstädes äro tillämpliga, så är det på 1938 års invånare i Visby stad.
Låt oss lite närmare studera den sannolika ”personalklyvningen” i Visby vid krig eller krigsfara. Pojkar under 15 år utrymmas, män från 20-45 år gå till krigsmakten, 18- och 19-åringar och åldrarna 46 —60 år kunna tagas i anspråk för luftskyddet, vilket också förfogar över värnpliktig personal, som icke inkallats till tjänstgöring vid krigsmakten. Vissa undantag, t. ex. krigsfrivilliga, finnas dock. Av karlar återstår nu 15-, 16- och 17-åringar och åldrarna 61-65 år. De skola, liksom alla andra och i överensstämmelse med det totala krigets grundprincip, ställas på den plats, där, de med sitt arbete kunna göra den största nyttan i försvarets tjänst. Detta, att varje arbetsför medborgare från omkring 15 års ålder i krig skall av all sin förmåga arbeta i statens och icke i eget intresse, är huvudregeln.
På Gotland betyder detta, att huvuddelen av de arbetsföra, som utrymmas och sedan inkvarteras på landsbygden skola hugga i med lantbruksarbete. Det var här skon klämde 1914 (då det endast var mobilisering), och detta får icke upprepas. Jag vet att en stadspojke på 15-17 år lätt kan vänja sig vid sådant arbete. Jag har själv under tre år gjort samma tjänst som en dräng och just i den åldern.
En annan viktig synpunkt är den, att våra 18-och 19-åringar böra sparas från de katastrofala verkningar, som ett bombanfall mot Visby k a n få. De äro krigsmaktens bästa personalreserv, och just den åldern tar det kraftigaste taget om grepen.
Åldrarna 61-65 år torde åtminstone i början komma att tas i anspråk av luftskyddet för arbeten av mera tillfällig art. Lagen medger detta. — Därmed äro männen redovisade.
Med kvinnorna är det inte så enkelt. Den kategori det gäller att diskutera är givetvis gruppen 1565 år. Jag tror att vi kunna komma överens om, att flickor från 15-19 år böra förskonas från att stanna i staden. Av kvinnor över 20 år äro en del mödrar, och jämlikt bestämmelserna böra flertalet mödrar med barn under 15 år följa barnen.
Komma vi så till den stora gruppen av ogifta kvinnor i åldern 2065 år o. gifta kvinnor i samma ålder utan eller med vuxna barn. Här är det givetvis omöjligt att komma med någon allmängiltig regel. Det blir familjeförhållanden, läggning, kallelse n, som blir utslagsgivande.
Beträffande kvinnor i t. ex. luft-skyddstjänst stadgas, att de icke må uttagas, såvida de icke frivilligt åtaga sig tjänstgöringen, eller ock behovet av personal icke annorledes kan på tillfredsställande sätt fyllas. Som säkerligen var och en förstår, finnes inom luftskyddet stor användning för frivillig kvinnlig arbetskraft (sjukvård, hemskydd, expeditionstjänst, gasskyddstjänst m. m.). — Ett annat område är den från luftskyddet fristående sjukvården vid inrättningar i,stadens omedelbara närhet. Ett tredje är det som står i samband med den bespisning av luftskyddsstyrkan, som givetvis måste ordnas.
Här ovan skisserade åtgärder komma med stor sannolikhet att verkställas, den dag Konungen förordnar om luftskyddstillstånd på Gotland. Det är min övertygelse att det maskineri, som då skall sättas igång, i allt väsentligt kommer att utlösas av fri vilja.
Rudolf Tiberg.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 29 November 1938
N:r 277