innehåller den ansedda tyska tidningen »Berliner Börsen-Courir» för 14 dennes ett bref, sgigneradt »E S»., utgörande jaitialerna för en af bladets redaktörer, dr Erik Salzmann, hvilken uppe hållit sig här under förra hälften af denna månad. Brefvet är hålet i en ganska panegyrisk stil som nogsamt visar huru förtjust den tyske turisten blifvit i vår gamla stad. Han Iåter först sina resande följa med på en vandring genom ruinerus, lofprisar botaniska trädgården samt omvämner sällskapet D. B. V., »som kraftigt bistår borgmästaren och stadsfullmäktige i det ansvarsfulla värfvet att styra staden.» Derefter skildrar han kungafestligheterna och nämner särskildt, att vid »galamiddagen i paviljongen höll biskop von Schéele ett särdeles anmärkningsvärdt tal, hvarvid han hufvudsakiigen betonade den vänskap som råder mellan Sverige och Tyskland. I sitt svar lät konsngen förstå att detta hade särdeles angenämt berört honom.»(!)
Vårt militärväsen tycks särskildt ha slagit an på den tyske tidningsmannen.
Han säger:
»Gotland äger en nationalbeväring med vidt utsträckt allmän värnplikt, men med kort öfningstid. Öas 53 tusen invånare kunna i krigstid uppställa 7,000 man och att man uppfattar militärinstitutionen såsom fullaste allvar och ej såsom en blott lek, visar den ifver, hvarmed såväl officerare som manskap begagna öfningstiden. I lägret rådde den största disciplin och den lilla afesan visade såväl i handgrepp som rörelser en precision, som man näppeligen kunde hafva väntat i betraktande af den korta öfningstiden. Detsamma var förhållandet med dåen i staden förlagda artillerikåren. Den smärta, smidiga svensken, hos hvilken de militära traditionerna aldrig slumrat in, erbjuder också ett utomordentligt krigarmateral.»
Dr Salzman slutar med följande ord:
»När det bara blir allmännare kändt, hur lugn och stilla den gamla staden hvilar vid Östersjövåg, och hur snart man lär sig att älska land och folk, skall Visby säkert blifva ett mycket besökt hafsbad, Redan nu har det i Sverige intagit en bemärk; plats bland kurorterna. En vid stranden belägen badanstalt under en skicklig läxgares ledning behandlar efter ett kompliceradt af varma och kalla bad sammansatt system särskildt röjmatieka åkommor. Jag undrar, om det käns så svårt för alla som för mig att skiljas från den angea staden och så lätt att förkunna dess of? «
Gotlands Allehanda
Lördagen den 18 Juli 1891
N:r 109