i går å gamla artillerigården vid Söderplan hade icke lockat ett 10-tal deltagare, hvilket tyckes tyda på att denna kroppspröfvande idrott numera kommit ganska mycket ur bruket, hvilket är stor skada. Emellertid visade täflingen, att starka karlar ha vi ävnu på Gotland. Stången, som användes, var 5 meter lång och af försvarlig groflek. Att det fordrades kämpakrafter att bryta upp den samma och kasta om den syntes nogsamt, ity att en stor del säkerligen ingalunda klena karlar icke förmådde något med den samma.
Det var derför ett verkligt nöje att se huru lätt och fullkomligt beherskande den svåra stången handterades af V. Pettersson, Follingbo. Icke blott uppbrytningen var mönstergill utan äfven omkastningen skedde med fart och stor distans. Äfven en Visbybo, V. Berg, visade sig ha jättekrafter och sergeanten vid iafanteriregementet Ahlvengren, känd som en stark karl, gaf sedan ordinarie täflingen slutat prof på att han icke var de andra underlägsen i stångens handterande, ehuru han i början af någon anledning — säkerligen tillfällig ovana — icke lyckades göra omkastningen.
Åt V. Pettersson utdelades första priset med 15 kr. och V. Berg andra priset med 10 kr., hvarjämte sergeant Ahlfvengren erhöll ett extra pris om 5 kr.
Dessa sålunda prisbelönade komma alltså, om inga oförutsedda hinder möta, att vid idrottstäflingarne i Stockholm i pingst söka göra skottarne äran stridig att vara de starkaste karlarne med hänsyn till denna musklerna pröfvande idrott.
Täflingen åskådades at ett par hundra personer.
Vi begagna tillfället att, med afseende på de förestående stockholmstäflingarne, nämna, att de bollspelare, som anmälde sig att deltaga i idrottsfesten, voro så många, att alla icke kunde komma ifråga, hvadan i detta fall lotten fick afgöra, hvilka det blefve som skulle i bollspelsfärden deltaga.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 11 Maj 1891
N:r 72