på öppen gata har här ånyo ägt rum utan att gerningsmannen kunnat anträffas.
I lördags qväll kl. mellan 12—1 kom en person som följt en annan hem, fredligt vandrande på St. Hansgatan med uppspändt paraply i då rådande regnväder. Alla lyktor voro släckta. Kommen till platsen midt framför Björkanderska huset, mötes han af en främmande person, omöjlig att i det djupa mörkret urskilja, hvilken utan föregående ordväxling, endast med en fråga: »hvad är du för en», tilldelade honom ett svårt slag öfver högra ögat, som krossade den öfverfallnes ena glasöga. Den öfverfallande, hvars munart hördes bryta något på sydsvenska äialokton, tycktes icke tillhöra den kroppsarbetande klassen.
Det är mera än sorgligt att sådant skall kunna försiggå på öppen plats i ett fred: ligt samhälle. Möjligen skulle, då vår polisstyrka är för liten att kunna tjenstgöra så talrikt som önskligt vore, något vara vunnet, ifall en och annan lykta på mera trafikerade platser här, liksom annanstädes, finge brinna något längre på natten.
Gotlands Allehanda.
Måndagen 21 November 1887.
N:r 93.