Ja, det ser verkligen dess bättre ut, som skulle det varda år 1884 förbehållet att få godtgöra den blunder mot smak och skönhetssinne, som för 200 år sedan gjordes af den ti dens vederbörande. Då denna sak i slutet af sistlidna år bragtes på tal, möttes den af en viss betänksam motvilja, grundad måhända mest på vanans mäktiga inflytelse. Men stämningen har ändrat sig; man har kommit till insigt af att, sedan riksdagen med frikostig hand lemnat ett betydande anslag till våra fornlemningars bevarande och då den prydligaste bland dem i så väsendtlig mån lider af den yan-prydande utväxten, det icke längre är öfverensstämmande med hvarken stadens vär dighet eller klokheten att neka bifall till vederbörandes önskningar, så mycket mindre, som det nu kan ske utan att staden derför betungas med någon kostnad för tornets nedtagande.
Drätselkammaren har också tillstyrkt saken, men ansett att före besluts fattande kyrkostämman bör höras för att lemna sitt bifall till de åtgärder för åstadkommande af larmsignaler m. m., som eventuelt kunna ifrågakomma att vidtagas i tornet på Maria. Om kyrkostämmans samtycke härtill lära väl meningarne icke vara delade.
Uti sitt afgifna betänkande yttrar kammaren som sin åsigt, att kyrkoruinen skulle, på sätt hr Langlet påpekat, vinna högst betydligt i utseende, om det föga prydliga tornet och dertill hörande murverk m. m blefve bortrifvet. Vid bedömande af frå: gan om tornets borttagande måste emeller tid hänsyn tagas till tornets egenskap af lokal för urverk och brandstation.
Urverket derstädes är likväl till beskaf fenheten ieke bättre än det i domkyrkan befintliga och ansågs kunna af det sist nämda fullständigt ersättas, om detta, som nu slår endast hel- och halftimmar, så förändras, att detsamma slår äfven qvart slag och dessutom blir försedt med visaretaflor. Enligt införskaffade upplysningar, yttrar kammaren, skulle, med lelning af ett erhållet kontrakt om ett för några år sedan i kyrktornet i Nora uppsatt ur, kostnaden för ett nytt, ändamålsenligt ur i Maria torn kunna beräk: nas till 3,500 till 4,000 kronor. Kam: maren anser emellertid, att frågan, huru | vida ett nytt ur skulle anskaffas eller det nuvarande domkyrkouret förändras, är af den beskaffevhet, att — då sistnämda ur är gångbart, samt visaretaflor numera, då ur förekomma öfverallt, icke böra kunna anses absolut behöfliga, och ej heller, så vidt kammaren har sig bekant, vid tvist om fatalietids beräkning denna mätes efter något officiöst s. k fatalieur, som ju kan visa tiden mer eller mindre oriktigt, utan efter den verkliga, meteorologiskt bestämda tiden — bör kunna till framtida afgörande uppskjutas, endast att domkyrkorådets tillstånd till eventuel förändring af uret i Maria torn erhålles.
I fråga om brandstation hade arkitekten Langlet gjort utkast till anbringande af ett s. k. larmtorn årådhuset, men kammaren anser, att kostnaden för ett dylikt torn borde kunna undvikas och larmsignalerna vid eldsvåda lämpligare kunna gifvas från Maria torn. Kostnaden för anbringande dit af elektrisk eller mekanisk ledning, som beräknats till omkring 500 kronor, antages kunna uppvägas af köpeskillingen för den större ringklockan i S:t Karins torn, derest staden försäljer denna.
Såsom följd af hvad här antydt är och då kammaren dessutom tager i betraktande den vigtiga omständigheten, att tornet nu skulle blifva nedtaget under en skick: lig och erfaren arkitekts ledning, och utan någon särskild kostnad för staden för nedtagningen, anser sig kammaren böra tillstyrka, att den af arkitekten Langlet föreslagna öfverenskommelsen må, såvidt den äfven från statens sida af vederbörande myndighet godkännes, & stadens sida antagas.
Slutligen hemställer kammaren, att, derest den åsyftade öfverenskommelsen kommer till stånd, kammaren måtte få bestyret med larmsignals ledningens anbringande.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 3 Oktober 1884
N:r 80.