med arkitekten Langlet fortsätta vi härmed, redogörande för hans ulåtanden beträffande Helgeandskyrkan.
De betydliga remnor och den starka utskjutning, som isynnerhet å norra sidan af det polygonformiga hufvudpartiet2här förekomma, torde hufvudsakligast härleda sig från det sidotryck, hvalfven i båda våningarne utöfva, och då knappast något skäl kan uppletas. för antagande af att de menliga verkningarne sig sjelfva skola upphöra, utan det tvärtom synes påtagligt, att det allmänna förfallet måste tilltaga i mån som hvalfvens förvittriog fortgår, så lärer här ett radikalt botemedel tarfvas.
Ett lika enkelt som tillfyllestgörande sådant föreslås sålunda:
Ruinens 8-kantiga del omgifves med 2:ne grofva jernband, der hvalfvens tryckning är störst. Det är tydligt att lutningen af öfvervåningens 8:ne ännu hvalfbärande pelare derefter heller icke skall kunna tilltaga, alldenstund de jämte muren alla luta ifrån rummets centrum. Den 4:e pelaren behöfver endast ett stöd af ringa styrka.
Sedan sålunda stabiliteten i viss mån betryggats, böra åtgärder vidtagas för törhindrande af murverkets förvittring. Den frodiga växtlighet, som å golfyvet till öfvervåningen och litet hvarstädes utbreder sig, förhöjer det pittoreska i anblicken, men är en »ruinerande lyx»; detta isynnerhet, der hvalf och hvalfbågar derför utsättas. Vid de senare kan stundom en enda stens förvittring verka såsom en bristande länk i kedjan, och å hvalfkupan medföra de nedträngande växtrötterna med ty åtföljande fuktighet och frost förr eller senare en allmän förvittring.
Hvad i föreliggande fall bör göras torde vara att efter bortrödjande af all vegetation från öfvervåningens golf belägga detta med ett tjockt lager af cementbruk under iakttagnnde af behöriga lutningsförhållanden till afledning af regnvattnet.
De fria kanterna af öfversta hvalfven, som genom ras framkommit, skyddas med cementbeläggning eller fogserykning.
Den grupp nå syrener, som med sina rötter betäcker ett hål i oktogonens öfra hvalf, torde för prydnads skull lemnas qvar.
Deremot bör ett större träd & hvalfvet öfver södra sidomuren vid koret bortrödjas tillika med den hvalfvet belastande grusmassa, hvari det står. Sammaledes torde en del andra mera utvecklade växter aflägsnas. Kring fönstret i korapsisen upphjelpas och cementfogas muren och hvaltvet.
En svår skada i murverket förefinnes öfver södra portalen, till hvars botande omkring 40 kbf. sten torde åtgå, och alldenstund det är Ng att det oerhörda tryck, hela murmassan der ofvanföre utöfvar på de inre, svagare hvalfringarne, skall i längden blifva allt mer förderfbringande, föreslås här en omsorgsfull restaurationsåtgärd.
Föreslås återställande af åtskilliga spårlöst försvunna bygnadsdelar, hvilka måste anses vara af förhållandevis stör vigt såsom stödjepunkter för det estetiska intrycket. Jag afser i första rummet de felande kolonnerna i MYVNdErTraee De rester, som finnas af baser och kapitäler, må gerna lemnas orörda, men, att de senare synas likasom hänga i luften, gör ett pinsamt intryck, Och det kan ju ej nekas, att de i och för sig konstlösa kolonnstammarna såsom delar af ett helt — portalen — der de finnas, fylla en roll af hufvudsaklig grundbeståndsdel, som ingen annan bygnadsdetalj.
Det felande sidostycket till höger i porten är af icke mindre vigt än kolonnerna och bör jämte dem eventuelt återställas.
Såsom ytterligare föremål för restaurationsåtgärd må frambållas de nu iså sorgligt skick befintliga murtrapporna i det inres vestliga del.
öd e mtgp smakfullt och pikant anordnade hafva dessa trappor eller rättare deras inre sidomurar på litet när försvunnit. Vådligt sväfvande rhurmassor, öfver vidt gapande öppningar, är hvad nu här frambjuder sig för betraktarne. Och likväl skulle för en måttlig kostnad kunna åstadkommas om icke en fullständig restauration, så dock ettiämnesblock utfördt murverk, till grunddragen stämmande med det ursprungligas beskaffenhet, hvarom väl icke synnerlig ovisshet lärer råda.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 29 Mars 1884
N:r 26.