igår i domkyrkan var en högtidsstund af odelad, rik njutaing, som sent skall glömmas af hvarje musikvän. Af en sångerska med fröken Pyks stora rykte hade man rätt att hysa de största förväntningar, hvilka också på ett lysande sätt uppfyldes. Hennesumäktiga, kristallrena stämma, som i tekniskt hänseende öfvervunnit alla svårigheter, fylde det åldriga templets hv. med toner, än svällande af väldig krar, in bortdöende i de mildaste, mest smekande ackorder. Då dertill kommer, att denna härliga röst uppbäres af ett i de finaste detaljer intelligent och äkta musikaliskt föredrag, följer sjelfklart, att fröken Pyks sångkonst, fullt värdig och mäktig de högsta uppgifter, intager en bland de mest lysande platser inom tonernmas sköna rike.
I den stora konstnärinnans syster, fröken Hanna Pyk hade man nöjet lära känna en begåfvad sångerska med behaglig, vacker röst och fint utbildadt sångsätt, hvilket allt berättigar till det antagandet, att hon har sig beskärd en löftesrik framtid inom sångens verld. De af de båda systrarna sjungna duetterna utfördes hvad sammansjungning och fin nyansering beträffar på ett fullt mönstergilt sätt.
Den af en amatör utförda basarian ur Halevy’s Judinnan sjöngs på ett präktigt sätt och gaf den unge sångaren rikt tillfälle att låta sina isynnerhet i det lägre registret mäktiga röstresurser göra sig kraftigt gällande.
Ackompanjemanget utfördes af direktör Söhrliog med bepröfvad, erkänd förmåga.
Fröknarna Pyk afreste härifrån strax efter konsertens slut öfver Kalmar till sin hemort Helsingborg och uppvaktades vid sin afresa med talrika blombuketter, bland hvilka flere öfverlemnades till Louise Pyk af några bland stadens på det musikaliska området mest framstående damer, hvilka såmedels ville betyga den stora konstnärinnan ett vördnadsfullt tack för den njutningsrika stund hon med sin härliga sång beredt vårt samhälle.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 3 Augusti 1883
N:r 62.