Norra häradsrätten.
Med stortjufven Johan Petter Ronström från Othem, förut straffad för fjerde resan stöld, hölls i förgår förnyad ransakning å härvarande länsfängelse. Med Rohnström sammanboende pigan Matilda Josefina Gahnström, hvilken åtalats såsom hafvande varit medveten om de af Rohnström begåugna stölderna, uppträdde inför domstulen med sitt några månaders gamla barn på armen samt vidhöll med några få tillägg sin förut afgifna bekännelse, att hon alltid afrådt Rohnström att stjäla; att R. skänkt henne den i hennes dragkista påträffade, från handlanden Lyberg stulna silfverskeden, som R. sade sig hafva köpt; att den stöld af ull, fläsk m. m., som R. föröfvat hos arbetaren Rutberg, ej varit vidtalad mellan henne och R.; att R. först förvarat det stulna i kohuset, sedan i en med qvistar betäckt grop i en hage och slutligen nedgräft det i sitt potatisland, der det vid polisundersökningen påträffades.
Rohnström sjelf förnekade till en början med rå fräckhet allt hvad som lades honom till last. Sedan handl. Lyberg emellertid förklarade, att en silfversked år 1879, under hvilken tid R. arbetat hos honom, försvunnit från hans bostad och att Han igenkände den af R. stulna skeden såsom sin, samt en guldsmed här i Visby afgaf den vittnesberättelse, att skeden var af hans tillverkningar och försedd med ini tialerna till hans namn och Visby stads stämpel, fann Rohnström för godt att återtaga sin förut meddelade uppgift, att han köpt skeden i Karlskrona. Efter att hafva yttrat: »Jag är icke så dum, att jag ej begriper, att jag nu blir fäld för skeden, äfven om jag nekar», erkände han, att han hittat skeden å en sopbacke vid Lybergs boatad samt att han väl förmodade, att skeden tillhörde Lyberg, »men», sade han hånleende, »jag ansåg mig bättre behöfva den än hr Lyberg, derför tog jag den».
”Pill stölden hos Rutberg bedyrade han sig vara alldeles oskyldig, oaktadt ett vittne intygade, att det sett R. kommande från en skog, i riktning från Ru:bergs bostad, hvarvid R. burit, som vittnet tyckte, ett mörkt kläde med någonting deri förvaradt; vittnet berättade derjämte, att pigan Gahnström omnämt för vittnet huru R. sökt att dölja det stulna m. m, I vredesmod förklarade R. allt hvad vittnet intygat vara den största lögn, »men jag blir väl dömd ändå», yttrade han.
Åklagaren, kronolänsman J. A. Smedberg, yrkade äfven, på angifvelse af Anna Helena Rohnström, den häktades hustru, hvilken på senaste åren ej sammanbott med sin man, ansvar å Rohnström och pigan Gahrström, emedan de stått i brottsligt förhållande till hvarandra. Pigan G. erkände detta, och Rohnström förklarade, efter en stunds nekande, sig vara fader till det ena af pigan G:s barn.
För ännu ett vittnes hörande angående stölderna erhöll åklagaren uppskof. Rohnström skulle forttarande hållas häktad, samt ålades pigan Gahnström att vid hämtnings äfventyr komma tillstädes vid målets nästkommande haudläggning, då målsegaren Rutberg personligen hade att infinna sig.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 15 September 1882
N:r 74