Alfred Mattssons firar 40-årsjubileum nästa år.

Firman Alfred Mattsson i Hablingbo är sedan årtionden tillbaka en av Sudrets mera bekanta och ansedda affärer. Den har utvecklats stadigt och i dag står den som en av de ledande lantaffärerna på södra Gotland. Köpman Knut Mattsson som driver firman har många målsättningar och en av dessa är att kunna ge landsbygdsbefolkning samma goda service som affärerna i tätorterna. Detta mål kan man väl nu utan överord säga är nått, efter det man tagit en titt in i den nu ombyggda ljusa trevliga affären vid Hallbjens.

Exteriören på affären har snyggats upp och särskilt nu till jul är det trevligt med granris. I skyltfönstren lyser det grant om, kvällarna, där man skyltar med alla julens »frestelser».

Ja, att det är en diversehandel av modernt format, står man inte tveksam inför. Den stora affärslokalen har sina avdelningar. Manufaktur har sin plats, där det mesta finns. och speceriavdelningen är så praktiskt och trevligt ordnad att kunden får en överskådlig blick. En kantin för djupfryst finns också, och detta är givetvis en tillgång. Vadköpman Mattsson bl. a. är glad över är att kunderna nu kan få köpa sina charkuterivaror ur en charkuteri-ficka, som faktiskt är den- enda i sitt slag på rena landsbygden. Därinne är allt snyggt och prydligt i samma lokal finns också ett kylrum. I källarlokalen finns även ett frysrum, som står till kundernas tjänst. De kan där lämna in sina köttvaror. F. n. är det »fullbelagt».
Nu är det julbrådska och för att det skall gå så snabbt som möjligt med servicen har firman förutom tre fast anställda en del extrahjälp.
Inne på kontoret sitter chefen själv med notor och »pyngel upp över öronen», telefonen ringer i ett. Man ser tydligt att det inte är en lanthandel av det enkla slaget.
— Det är snärjigt nu till jul, säger den jäktade chefen, man har ju så mycket annat att tänka på. Det är klart att det är roligt när omsättningen stiger, det bevisar ju ökat kundantal. Nästa år — som förresten är vårt jubileumsår, firman fyller då fyrtio år — och framdeles kommer jag helt att ägna mig åt affären. Som det hittills varit har det varit jäktigt med skolskjutsarna och trafikrörelsen. Från detta måste jag dock avböja från och med årsskiftet.
Alla mina kunder är bra och trevligt folk att göra med, och därför ligger det mig varmt om hjärtat att, när jag slipper ifrån bisysslorna, helt och hållet få ge dem den betjäning de är värda. Roligt för en köpman är också det, att kunderna mer och mer gör kontanthandel, det är ju till nytta för dem själva. I och med detta kan man ju hålla större och rikhaltigare lager. —
Vid sidan om affärerna kommer man gärna in på idrotten och ungdomen, eftersom hr Mattsson har idrott och idrottsarbete som en av sina kära hobbies.
— Nu är vintern här och det är härligt att veta, att den sportälskande ungdomen här i Hablingbo har en egen ishockeybana, söm den kan hålla till på. Vi har f. ö. redan spelat ett par matcher och kommer bara kylan på allvar ligger banan klar. Den nya idrottsplatsen kommer att bli färdig någon gång under 1955. Den är schaktad, och vi skall beså den i vår … För ungdomen i mellanåldern tycks det vad fritidsverksamheten beträffar synas ordna sig. I början på nyåret har vi tänkt att bilda en scoutkår. Intresset härför är stort.
— Nej, affären kallar, det är visst någon som skall ha »nytar u ljaus»!
God jul i alla fall!
ELLDE.

Julstökigt i Hablingebygd.
Julen står för dörren och julstöket är i full gång runt om på ön. Häromdagen hälsade Gotlänningens medarbetare på i Hablingbotrakten och tittade in på ett par ställen.
Hos John Larsson, Mickels, höll man på att byta köksspis — det skulle monteras in en ny Aga-spis och dessförinnan hade man inte hunnit med att »stöka till» något inför julen. Men så snart spisen är på plats skall det bli stöka av! Och detta trots att hr Larsson är ungkarl och f. n. utan hushållerska — men en bra karl reder sig själv. Ja förresten, dom är två, för det finns en gårdskarl också. (Han är väldigt fin på att koka kaffe, gott kaffe.) Förglömmas skall inte heller Harry. Harry är gårdens lille otroligt pigge tax. Hans »julstök» kommer förmodligen att bestå av att husse tar honom med ut i markerna eller neråt stranden på rabbisjakt. Harry är suverän på det området och får han bara kamma ut ett tag så nog skall han förstå att skaffa sig — och husse — julstek.

Är man nu utåt Hablingbohållet så ligger det nära till hands att ta en tur till Mästermyr. Det är ingen trevlig syn som nu möter en där, tvärtom är den helt och hållet beklämmande. Vattnet har inte sjunkit undan så mycket sedan de våldsamma höstregnen, alltjämt är vägen oframkomlig och avstängd för vanlig trafik. Kommer därtill att kylan nu angriper det stillastående vattnet och förvandlar myren till ett enormt isgolv, där skylarna reser sig som igloos.

Men tillbaka till julstöket! Hos fru Ingegärd Larsson, Lukase, mötte oss angenäma dofter när vi kom i dörren. Aha, just vad vi trodde, här bakades julens pepparkakor. Receptet kan man sen gammalt, pepparkakor hör ju till kaffebordet även vid andra tillfällen än just julen — det är bara formen som varierar. Lillpojken som var en mäkta intresserad åskådare av vad som skedde på bakbordet fröjdade sig åt de olika figurer som formades ut — det såg ut som om han tänkte att pepparkaksgrisarna, dom går bra att äta upp men se änglarna, dom är så vackra så det är nästan synd att ta isär dom och äta upp dem.

En dag i julstöket tar man sig i regel ledigt för att styra kosan till stan och julhanda. Det kan välräknas som julstök det också för ibland kan det bli riktigt arbetssamt att hinna med alla butiksbesök på den tid mellan bussarna man har till förfogande. Julklappar skall köpas och diverse finesser som kommer på bordet under julen. M. a. o. man kompletterar det man behöver till julen med det som man till äventyrs glömt att handla i »bodi» därhemma. »bodi», det oumbärligaste som f inns på landet i juletid. Tänk bara så mycket »nytar u ljaus» det säljs! Apropå julstök—julhandel i stan så hör det till att man tar sig en liten paus i allt skubbandet och pustar ut på något konditori. Det behövs, för trängas i affärerna det tar, som en fryntlig lantmor uttryckte det, »leik mik pa kraftar sum när di tar leiv av greisen haime …»

Gotlänningen
Fredagen den 19 December 1952
Nr 295

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.