plägar i regel ej gå för sig, äfven om man har ett aldrig än så skarpt öga eller om man använder de allra präktigaste kikare. Men i går på morgonen lät detta sig göra i Klintehamn.
Ur den vid horisonten liggande dimväggen i sydväst framträdde nämligen helt tydligt konturerna af Ölands norra udde. Man urskiljde inskäringarna i landet, strandens höjning ur hafvet och en lätt nyans af den sommarens grönska som frodas därborta på systerön. Öfver det hela låg en vänlig glans af solljus, och en härligare tafla kan man ej tänka sig.
Hägringen, ty att det var en sådan, är ju klart, varade ganska länge och iakttogs af skaror af Klintebor. Men så småningom brusto konturerna, landet försvann i dimmans hölje, och snart såg man åter endast himmel och haf med den däröfver dröjande, silfvergrå disen.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 28 Juni 1899
N:r 96