företogs kl. half 1 i går e. m. till handläggning inför Stockholms rådhusrätts andra afdelning. Såväl befäl som besättning voro närvarande, hvarjämte ångbåtskommissionär O. Strindberg tillstädeskommit såsom be fullmäkigadt ombud. Som allmän åklagare uppträdde stadsfiskal L. Stendahl. Sedan rättens ordförande uppläst den ingifna sjöförklaringen, vitsordades riktigheten af densammas innehåll af såväl styrman Calissendorff som den del af besättningen, hvilken vid olyckstillfället varit ofvan däck, nämligen matroserna Nilsson och Hansson.
Till hvad som meddelats uti vårt utförliga privattelegram angående sjöförklaringens innehåll framkom i går föga att tillägga.
En omständighet är dock värd att lägga märke till, enär den förklarar det annars besynnerliga faktum, att Polhem genast efter sammanstötningen fortsatte resan, utan att göra sig underrättad om kamratens skador, Klockorna ombord stannade nämligen på 12 och sju minuter, vid hvilken tidpunkt således kollisionen inträffade. Tätningsarbetet fortgick sedan med största ifyer till kl. 12:30. När kaptenen därpå gick till telegrafen fär att signalera till maskinen, fann han att telegrafapparaten var sönder. Därvid måste så ha tillgått, att styrmannen, som i kollisionsögonblicket kastat back, gjort detta med större styrka än apparaten tålde, hvarför också kaptenens senare signal »stopp» varit utan verkan. Då maskinisten af brist på order efter kollisionen låtit maskinen arbeta »sakta framåt», hade ångarne på te tjugotre minuter, som förflöto emellan sammanstötningen och tätningsarbetets fulländande, hunnit så långt från hvarandra, att de kommit ur sikte.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 19 April 1899
N:r 58