Från amanuensen Martin har D. N. mottagit två bref, det ena dateradt lördagen den 1 April, det andra söndagen den 2.
I det första brefvet berättar hr Martin, hurusom han haft ett förhör med Lalin. Dennes uppgifter tycktes i början något sväfvande, men under förhörets gång blef det enligt br Martins åsigt alltmera klart, att någon sanning måste ligga till grund för hans berättelser. Det som mest frapperade br Martin var, att Lalin icke visste något om tillvaron af själfva ballongen utan endast talade om korgen. Enligt hans berättelse voro de tre liken klädda i korta jackor, och på fötterna hade de stöflar af tyg fodrade med skinn. Några instrument hade han ej hört talas om, Platsen uppgafs vara på ett berg 350 verst från Krasnojarsk.
Lalin påstod sig ba sammanträffat med tunguserna i närheten af Uspenskiguldgrufvorna. De hette Schouma och Clailass och voro båda af peschemska stammen, Liken skulle de ha sett på hösten, enär de komma till dessa trakter först då snö börjat falla.
I slutet af sitt första bref säger sig hr Martin ämna taga med sig Lalin till fyndplatsen. Men i söndagens bref berättar han, att Lalin gjort svårigheter att följa.
Hr Martin slutar brefvet med följande ord:
»Att få veta sanningen fullt af honom går ej. Antingen är det som han säger, eller också är det den mest genompiskade skojare man kan få tag uti i hela Sibirien. I det senare fallet hoppas jag att vår regering gör allt för att få lämplig boningsort anvisad åt honom på Sachalin för att betaga andra lusten att upprepa samma historia.»
Gotlands Allehanda
Måndagen den 17 April 1899
N:r 57