Visby rådhusrätt.
För misshandel af hustru har i dag å länsfängelset ransakats arbetaren J. P. Gustafsson, boende vid Follingboväg. G. hade på 6, m. 22 December i fjor i sitt hem slagit och misshandlat hustrun. Våldsgärningen bestod däri, att han efter en stunds ordväxling med hustrun, slagit denna till golfvet och sparkat henne så att högra ögat börjat blöda. G. förnekade, att han sparkat henne, utan hade blodvitet uppstått då hon i fallet slagit sig mot en skänk.
Gustafsson, söm är född 13 Mars 1856 i Kronobergs län, undergår f. p. en månads fängelse för ett förut mot hustrun förötvadt våld. År 1886 dömdes han af Visby rådsturätt till 6 mån. straffarbete för första resan inbrottsstöld.
Då Gustafsson vidhöll sitt förnekande af att han genom att sparka hustrun hade tillfogat henne skadan vid ögat, uppsköts målet till 23 d:s, då G., som under tiden slutar sitt fängelsestraff, skall inställa sig å rådhusrätten.
Södra häradsrätten.
(Forts.).
Testamentsklander samt ätergång af arf. Josefina Johansson Ljugenäs i Burs yrkar, att undantagsmannen Nils Nilsson Hägvide i samma socken måtte åläggas till henne återbära det arf han satt sig i besittning af, efter änkan Anna Nilsson Hägvide, enligt – bouppteckningen uppgående till 9,105 kr. 40 öre. Etter Anna Nilssons 31 Juli 1894 timade död, hade funnits ett testamente till förmån för svar., på hvilken grund han tagit arfvet i besittning. I Maj förra året hade emellertid till kär:s kännedom kommit, att änkan Nilsson någon månad före sin död genom muntligt testamente bestämt, att Josefina skulle hafva all hennes kvarlåtenskap. Vittnesförhör anstäldes omedelbart häröfver. Genom stämning till rätten klandras nu det skriftliga testamentet. Kär.-ombudet länsman Eneman medgaf ej heller f. n. att detta testamente vunnit laga kraft, men det muntliga vere delgifvet alla arfvingarna.
Svarandeombudet hofrättsnotarien K. P. Lundblad bestred att det senare, muntliga testamentet måtte anses såsom testamente, emedan det ej tillkommit, såsom lagen föreskrifver. Testamentsvittnena hördes ånyo. Målet förekommer ånyo dem 14 nästk. Mars.
Interiörerna från Källgårds i Stenkumla. 1:sta kap. Ersättningmålet emellan arrendatorn A. W. Olin och hemmansägaren J. P. Sandelius förekom ånyo. Såsom vi förr refererat fordrar Olin ersättning dels för mistning af utrymme i ladugården, dels ersättning för mistning af drängstuga, smedja och vedbod, samt för vedbrand, jämte ansvarsyrkande för att Sandelius med bössa vid ögat och spänd hane hotat honom. Sandelius bestrider att Olin enligt kontraktet har någon större rätt till ådygnaderna än hän erhållit. Vittnen, hördes utan att någon vidare utredning därigenom vang. Måletupp sköts till andra dagen af tredje sammanträdet.
2:dra kap.
Kyrktjaf och bedragare, påstår Sandelius ej att han är, men att han blifvit kallad af Olins piga Amanda Håkansson. Ett par vittnen som Sandelius tänkt använda mot Håkansson, hade denna & sin sida anmält för åkl. om åtals anställelse för misshandel. Därför uppsköts detta mål till 11 Apriliafbidan på det andra målets afgörande.
3:dje kap.
De personer förenämda Amanda Håkansson angifvit för misshandel voro makarna J. A. Johansson Källgårds. Johansson är medarrendator med Olin -hos Sandelius, Ett vittne, förre soldaten Stark, berättade att en dag under sistl. Nov. månad Johansson sparkat och slagit Amanda ’ H:-på flera ställen, särskildt på magen, så att blånader uppstått, hvilket Stark med egna ögon sett. Åkl. yrkar att mannen Johansson måtte ådömas edgång, men afstod från åtalet mot hustrun. Utslag vid fjkrde sammanträdet.
4:de kap.
Nytt kapitel började emellan Sandelius son, Frans Johansson Källgårds och dennes stjufson Lars Pettersson Homa angående hot och hemfridsbrott.
Svaranden, som bor tillsammans med sin moder (hvilken är Johanssons frånskilda hustru) hade den 17 sistl. Dec. på kvällen kommit till Källgårds, ingått till sin stjuffader samt under utropet. »Jag skall ge dig din d-l» med dragen knif hotat denne. Förskräckt hade då. stjuffadern sprungit ut och frågat efter sin revolver. Svar. hade då aflägsnat sig sedan han först smetat in en större sten genom ett fönster, samt lämnat en bössa på trappan. Den tilltalade som vid polisförhöret erkänt nekade nu till alltsammans, Har hade blott besökt Johansson i den afsikten att bedja sonen hjälpa till med något underhåll åt sina barn, som äro i den frånskilda hustruns vård, samt för att hafva mera respekt med sig medtagit geväret, som han dock lämnat utanför bostaden. En nyckel hade han haft i handen, hvilket stjuffadren i förskräckelsen tagit för en knif. Uppskof till den 13 Marsförbevisning.
Olaga fiske i Närsviken. I målen mot Oscar Södergren och Wilhelm Fredriksson Frigges hördes tvenne vittnen, som dock ej visste mågot bestämdt i sak. Nytt uppskof till den 13 Mars.
Nytt aktiemål från Eskelhem. Såsom verkställande direktör i styrelsen för Klintehamn—Roma järnvägsaktiebolag hade kronolänsman Svallingson instämt Jacob Jacobsson Levide i Eskelhem under yrkande att han måtte dömas skyldig infria sina förbindelser, 200 kr. till bolaget, på grund af aktieteckning, dock utan rätt för Jacobsson att blifva delägare i bolaget. Jacobsson som ansåg att teckningen ej vore fullt bindande, ville dock infria löftet, mot vilkor att han erhöll aktiebrefven. På grund af bolagsordningen samt ett styrelsens beslut kunde aktierna dock ej f. n. utlämnas. Målet öfverlämnades. Utslag faller den 13 nästk. Mars.
Förvildad ungdom. Frans Vigren vid Sigers, Oscar Cederlund och Oscar Gottberg vid Källder i Hafdhem hade den 25 sistl. Nov. vid en sammankomst i Hafdems baptistkapell, under svordomar och osedligt tal, uppträdt på förargelseväckande sätt. Åtalade härför erkände de, och faller utslag 13 Februari.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 20 Januari 1899
N:r 10