eller
Tjufven, som trodde sig bestulen.
Våra läsare minnas pog ännu, hurusom härstädes i slutet af förra året en kvinnlig stortjuf vid namn Augusta Mathilda Andersson häktades och hur som man vid undersökningar i hennes gömmor fann ett litet hästlass tjufgods af alla upptänkliga slag. Det var reslutatet af ett träget arbete efter principen »man tager, när man så hafva kan.» Och våra läsare minnas också att Augusta Andersson fick fri skjuts härifrån till Kalmar, där hon slutligen fick sina mödors lön i form af åtskilliga månader fängelse.
Nu har Augusta Andersson aftjänat detta straff, och häromdagen behagade hon åter gästa Visby, i sällskap med en koffert, i hvilken hon förvarade en del linnesaker o. d.
Nuväl — hon begaf sig på en promenad uppåt staden men medtog af praktiska skäl ej sin koffert utan lät den stå kvar på bron. När hon sedan återkom till bron, var koffertön börta.
»Tjufven tror att hvar man stjäl» heter det, och så var det med Augusta Andersson.
Men hon var icke rådlös. Hon hittade vägen till Visby poliskontor hon hade varit där förr. Och ett, tu, tre var hon där.
— Jaså, är ni nu bär igen? — sade stadafiskalen.
— Jo. Men na är det inte jag som har stulit.
— Jaså, ja det var ju snällt det.
— Men jag har själf blifvit bestulen.
— Inte?
— Jo, jag har förlorat min koffert.
— Med linnesaker i?
— Ja, hur vet fiskalen det.
— Jag bara gissade — det var samma linnesaker, som ni var misstänkt för att ha stulit men som ni inte kunde dömas för.
— Ja. Kors hvad fiskalen kan lura ut det fint, Inte har väl fiskalen hittat kotferten?
— Nej. Men hur har ni förlorat den?
Nu beérättade Augusta Andersson hela historien och fordrade att fiskalen skulle skaffa igen hennes koffert.
— Ni plockade af mej allting, så kan ni väl plocka af den andra tjufven min koffert ock så — tyckte hon.
Dessutom påstod hon, att atadsfiskalen i Kalmar telegraferat till Visby stadsfiskal, att denne skulle undersöka hennes koffert.
Det ena med det andra gjorde, att stadsfiskalen lät eftersöka kofferten. Och han fann den — gissa hvar? Jo, hos cirkus Möller.
— Jo, det är ett fint sällskap! — utbrast Augusta Andersson. — Får se, hur många månader dom får.
Men de få inga månader alls, ty cirkus Möller är ärlig och den hade af misstag råkat få kofferten med bland sitt »gepäck» upp till Södra byrummet.
När Augusta Andersson fick höra att cirkus skulle gl fri, blef hon misslynt och sade:
— Ja, det tror jag det. När en cirkuspjask knycker en koffert, då sker det af misstag. Men när ett stackars fruntimmer plockar åt sig litet, då får hon åka in på flera månaders fästning. Ä’ de’ rättvist de?
Ja, detta var historien om den stulna kappsäcken. Den är enkel men rätt rolig ändå.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 16 September 1898
N:r 142