hålles om onsdag förnyad ransakning å länsfängelset. Huruvida då en bekännelse från Södergrens sida skall föra målet till sitt afgörande, är ej godt att säga. S. har dock redan visat, att han synbarligen ämnar hvad man kallar »bondneka», d. v. s. söka komma ifrån åtalet genom att neka för allt, som har samband med själfva saken, men däremot påtaga sig alla möjliga andra snedsprång och brott, som ban begått, men som han nog under andra förhållanden skulle förnekat. Så har han tillstått, att han bedrifvit lönkrögeri samt erkänt en stöld af penningar.
Att åklagaren emellertid under tiden mellan ransakningarna ej varit overksam, är naturligt. Han har gjort allt, hvad han förmått, tör att bringa i dagen bevis för Södergrens brottslighet. Och i dessa sina ansträngningar synes han hafva lyckats rätt väl i ett par fall.
Som våra läsare torde erinra sig, uppgaf vittnet Ahlqvist, som sett S. den natt rånet skedde, vid förra ransakningen, att S. vid tillfället varit iklädd ett par byxor af ljusare färg än rocken. Och S. medgaf, då han därom tillfrågades, att han äfven hade ett par ljusare benkläder, hvilka dock voro gamla och oanvändbara. Detta hade kan förut bestämdt förnekat. På fråga hvar han hade dessa benkläder svarade S., att de funnos i någon skrubb i hans hem. Åkl. har nu eftersökt detta klädesplagg, men, ehuru äfven de hemmavarande intygat, att ett par ljusa byxor borde finnas i 8:s ägo, omöjligen kunnat finna plagget, hvilket alltså möjligen undanskaffats af S., innan han for till Visby.
Vidare har åklagaren vid genomgående af Södergrens handelsböcker och anteckningar funnit, att S. under den tid, då han enligt sin egen uppgift skulle ha fått in de af honom vid häktandet innehafda penningarna, enligt dessa böcker ej fått in mera än 80 kr. i kontanta penningar.
Nu står således den frågan obesvarad: »Hvar har S. fått de af honom innehafda penningarna, som enligt hans egna anteckningar ej influtit genom affären?» eller ock: »Om S. fått in dessa penningar, som han innehar, genom affären — hvarför ha de då ej blifvit i handelsböckerna antecknade?» Det torde bli svårt nog för S. att reda sig ur denna knipa, och då man dessutom har att vänta ett par rätt viktiga vittnesmål, torde man kunna motse onsdagens ransakning såsom en af de viktigaste under hela handläggningen af detta mål.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 21 Februari 1898
N:r 29