Mordhisstorien från Hemse har nu fått sin utredning, hvilken, dess bättre, bekräftar vår i förra notisen uttalade förmodan, att historien sakande grund, i verkligheton.
Som bevis på hur en sensationshistoria kan uppstå har dock vårt meddelande ett visst intresse.
Hur historien uppkommit?
Vår telegrammeddelare har om saken lemnat följande upplysning:
Under sin uppresa till Stockholm i lördags afton lade han ombord på båten märke till två för honom okända personer, hvilka med hvarandra samtalade om ett och annat, hvarvid den ene yttrade:
— Ja, där nere i Hemse voro alla i dag i uppror öfver ett af en handelsresande begånget själfmord.
Detta gaf meddelaren anledning att, så fort han framkom till Steckholm, varsko oss.
Men något mord hade, som sagdt, ej föröfvats. Antagligt är dock, att den person, som fälde det ofvan citerade yttrandet menade det själfmord, som i förra veckan begicks i Stockholm af handelsreserden Allgurén, kvilken förmodligen varit känd i Hemse.
Hvad vidare angår den af oss omtalade landtmannens uppgifter, så torde äfven de hafva härledt ur samma källa. De båda personerna på Adelsgatan hade förmodligen hört talas om det Allgurénska själfmordet och utläggningarna däraf i Hemse, missuppfattat dem och sålunda ofrivilligt fört historien om ett mord till tredje mans öra.
Och drömmen slutligen — ja, den har ju strängt taget ej med historiea att göra, en egendomlig tillfällighet förde den tillsammans med mordryktet — det var allt.
Till sist en liten rolighet som afslutning på sensaitonsnyheten.
I Visby finnes en handelsresande, hr L. E. Gardell, hvilken ofta plägar resa på Hemse. När han i måndags afton fick sin »Allebanda» och såg notisen, blef han, enligt hvad han själf berättat oss, inte så litet kuslig till mods. Han såg sitt eget namn tillsammans med historien om ett mord i Hemse på en handelsresande … Hu! Han hade själf på måndags morgonen ämnat resa — till Hemse, men färden blef instäld.
Senare på kvällen kommo förfrågningar i massa från hr Gardells vänner och bekanta, om han var död, men alla gaf kan samma gemytliga svar:
— Nej tack, inte för ögonblicket!
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 8 December 1897
N:r 191

