Tvångsarbete, ej fängelse.

Ett medel mot fylleriet på våra gator, vore värdt att söka få medgifvet af lagen, så att det kunde försökas, skrifver G. H T.
De böter, som nu enligt lag ådömas för fylleri å offentlig plats, förvandlas vid bristande tillgång till enkelt fängelse. Det blir några dagars frihetsstraff, hvarunder fången bor varmt och äter sig mätt samt hvilar ut efter utsväfningarna. Han känner icke det straffet synnerligen hårdt; men han vänjer sig att med jämnmod öfverstiga fängelsetröskeln, hvarpå det nog icke heller faller sig så svårt att öfverstiga straffängelsets tröskel.
Till annat än fängelse kunna böter enligt svensk lag icke förvandlas.
Det borde icke möta betänkligheter att medgifva, att de för vissa förseelser också skulle kunna utbytas mot tvångsarbete. Val mellan olika straffarter har domstolen redan nu, nämligen i afseende å barn under femton år. Det kan, efter omständigheterna, dömas till aga i bemmet eller till att insättas i allmän uppfostringsanstalt, »om tillgång därtill finnes». Det saknar således icke motstycke i lagen, om en domstol lämnas fritt förvandla böter till enkelt fängelse eller till tvångsarbete, »om tillgång därtill finnes». Säkerligen vore ingen skada skedd, om domstolen bekläddes med rätt att döma omedelbart till några dagars tvångsarbete för fylleri, men det innebure ju ändring af själfva fylleristraffet och sålunda ett längre gående steg.
Skulle då för fylleristernas räkning öfver allt i riket uppföras tvångsarbetsanstalter, och skulle de bötfällde, hvilka ej kunde betala, kanske föras långa vägar för att afarbeta sitt straff, till stor kostnad för staten?
Ingalunda. Böterna kunde förvandlas till tvångsarbete i den mån »tillgång därtill finness. Det borde icke falla sig svårt för större kommuner att låta bötfällde fyllerister afarbeta sina straff vid arbetsinrättningar, upprättade i sammanhang med den allmänna fattigvården, särdeles om de, såsom sig borde, erhölle godtgörelse af staten för hvarje fängelsedag, denna på det sättet sparade in. Bötessumman är känd liksom ock antalet fängelsedagar; hväri den skulle förvandlats, därest ej tvångsarbetet trädt i stället. Kostnaden härför kan uträknas på öret.
Kommunen får sålunda ersättning för sin) kostnader, dels i denna godtgörelse från statens sida och dels i det på arbetsinrättningen utförda arbetet.
Skulle nu detta medel visa sig verksamt?
Antagligen. Arbetet finge naturligtvis icke bli något latmansgöra, utan gynnare kunde klämmas ganska bra. Och detta arbete, hvarmed de måste möda sig utan att få ett öre i ersättning, som den sura efterräkningen efter fyllan, skulle göra dem åtskilligt mera ångerköpta och kasta mera löje öfver dem än pågra dagars fängelse, hvarur de ofta utträda med den spotska försäkran, att det icke bekommit dem illa alls, tvärt om.
Nog vore det värdt, att man här öppnade möjligheteti till ett försök.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 24 November 1897
N:r 183

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *