hölls riksantikvarien Hildabrand i onsdags afton för Ateneum i konstföreningens lokal i Stockholm ett intressant föredrag, illustreradt af scioptikonbilder.
Vill man ha ett begrepp om Gotland, måste man gå ut på landsbygden och se kyrkorna, som där ligga helt nära hvarandra, Man kan nog hinna att bese sex å sju kyrkor om dagen, hvilka alla visa nära slägtskap i stil, men på grund af en stor variation likväl ej verka tröttande, utan gifva intryck af en omätlig rikedom. Tal. visade nu genom en mängd fotografiska bilder, särskildt af porta ler till dessa kyrkor, huru förändringar och tillbygnader företagit å. desamma, så att samma kyrka kan hafva olika portaler, mellan hvilkas utförande ligga generationers lifstid. Så är t. ex. fallet med den beryktade Dalhems kyrka med tre portaler, den äldsta från första början af 1200-talet, uppförd i ren rundbågsstil, den till åldern mellersta företeende en brytning af rundbågsstilen och den yngsta, härrörande från slutet af 1200- eller början af 1300-talet, uppförd i spetsbågsstil. I allmänhet iakttages en ganska nobel och ren karaktär hos de gotländska kyrkornas portaler, på hvilka arkitekterna synbarligen ha koncentrerat sin förmåga.
Den rikast smyckade portalen är Stånga kyrkas, hvilken tillkommit i början af 1300talet- och hvars hela konstruktion, ansenliga höjd och sidobilder vittna om, att man ej blott låtit leda sig af praktiska hänsyn, utan äfven haft sinne för estetikens fordringar. afven i proportionerna mellan tornet, långhuset och korhuset kan man flerstädes å de gotländska kyrkorna tydligt spåra, huru tid efter annan tillbygpader gjorts. Tal. visade några inredningspartier från gotländska kyrkor och uppehöll sig särskildt vid dei tornen inredda gångarna med öppningar, genom hvilka fienden bespejades och besköts, när i tider af oro befolkningen flyttat sina tillhörigheter inom kyrkornas säkrare murar. Dessa läktargångar utvidgades med tiden och bidrogo väsenutligt till bestämmandet af karaktären hos de gotländska kyrkornas stil. I allmänhet gifva dessa kyrkors inre snarare intryck af storstadskyrkor än landskyrkor.
Slutligen visade tal. några prof på inventarier från dessa kyrkor, såsom kyrkoskåp med rikt sniddade dörrar, en kyrkobänk och en dopfunut. Till Gotland vände man sig från skilda delar af Sverige för att beställa dopfonter, huru besynnerliga i stil och dekorering dessa än voro.
Det är, anmärkte tal., ett nöje att vallfärda bland dessa kyrkor, i hvilka man så att säga kan läsa de olika generationernas historia. Då man nu för tiden så gerna vill restaurera allt å gamla bygnader i en och samma stil, afge dessa landskyrkor en den bestämdaste protest hbäremot, hvilka tala om, att man bör låta hvarje generations smak och stil få bevaras i sin rätt. Tal. nämde slutligen i förbigående de lemningar i stafkyrkostil, som påträffades, då man skulle? restaurera Hemse kyrka, om hvilket märkliga fynd ingen kunnat drömma.
På Gotland finnat något öfver 90 kyrkor, Deras rika utstyrsel och de förbättringar, som i dem vidtagits, äfvensom de massor af fornsaker och skatter, fom funnits på Gotland, vittna om öns forna rikedomar; och ingenstädes i hela världen finnes motstycke till de skatter af dylikt slag, som förvaras i statens historisks museum. Dessa föremål vittna äfven om den höga industri, som redan vid tiden för Kristi födelse förefanns på Gotland, en industri som både var mäktig af en egen originell uppfinning och förstod att assimilera och omforma utifrån lånade motiv och intryck.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 19 November 1897
N:r 180