höll i onsdags e m. sitt årsmöte och började detsamma med gudstjänst i domkyrkan.
Kyrkoherde Beckman höll därvid en allvarligt förmanande och lärorik predikan öfver Es. 5: 11.
Efter gudstjänstens slut hölls sammanträde i domkyrkans sakristia, hvarvid först till afgörande företogos de löpande ärendena.
De afgående styrelsemedlemmarne samt revisorerna återvaldes. På grund af en vid sammanträdet beslutad stadgeändring utsågs äfven en revisorssuppleant och valdes därtill handlanden R. Wallér.
Af den föredragna revisionsberättelsen framgick, att sällskapets tillgångar vid räkenskapsårets slut uppgingo till 2,802 kr. 58 öre, att utgifterna under det gångna året varit 435 kr. 26 öre och inkomsterna hr. 475:09. Ansvarsfrihet beviljades styrelsen.
Härpå öfvergick man till öfverläggning öfver frågan: »Huru hafva vi det att falta synden mot den helige ande»?
Frågan inleddes af kyrkoherde Gutenberg, hvilken bl. a. i sitt anförande framhöll, hurusom många kristna under anfäktelser af djäfvulen trolde sig hafva syndat mot den helige ande utan att hafva gjort det. De komma då i stor ångest och nöd; men just detta ansåg tal. vara ett bevis för, att de icke syndat mot anden. Ty ingen som ej påverkas af anden kan känna ånger öfver och fruktan för att hafva begått en synd. Men anden verkar ej på eu människa som syndat mot honom — den människan öfverger han.
Synd mot den helige ande är, Gud ske lof, rätt sällsynt och ingen som ej stått i närmare trosgemenskap med Gud, kan begå en sådan synd. All synd mot den helige aade är dessutom ej oförlåtlig; ty en omedveten synd i detta fall är förlåtlig. Endast då, när synden sker i trots och den syndande vet, att han är i färd med att synda mot den helige ande, är en sådan synd till döds.
I frågan yttrade sig, utom inledaren, kyrkoherde Gadd, kontraktsprostarne Reuser och Uddin, utn. kyrkoherde Söderberg och biskopen, som gjorde en kort sammanfattning af det förda samtalet.
Andra frågan: Huru står Rom. 2: 6—8 samman med Pauli lära om rättfärdiggörelse af tron allena?
Inleddes af utn. kyrkoherde Kellström och föranledde ett rätt lifligt meningsutbyte. Man var dock ense om, att de åsyftade orden i Rom. 2: 6—8 ingaluuda upphäfde Pauli och den evangelisk-lutherska kyrkans lära om rättfärdiggörelse allena af tron; ty tron utan gerningar är död och gerningar utan tro äro intet. Sålunda förklarar och kompletterar det ena det andra men motsäger och upphäfver ej.
I öfverläggningen yttrade sig kyrkoherdarne Odin i Dalhem, Gadd och Gutenberg, kontraktsprosten lddin, lektor Levin samt slutligen äfven biskopen, hvilken härpå afslutade mötet med bön.
Till sist sjöngs Sv. ps- 121: 4. 5.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 12 November 1897
N:r 176