De småländske och blekingske järnvägs- och kanalarbetare, som hafva arbete å den nya Klintehamnsbanan samt vid myrutdikningar i trakten, synas komma att blifva till. en verklig skräck och fasa för de trakter där de för tillfället böra hemma och deras bestialiska oförskämdhet och våldslusta — tilltager med hvar dag. Det går knappast en vecka, ja stundom ej ens en dag, utan att man hör om våldsbragder — hemfridsbrott, åverkan och knifskäringar — som dessa vilda sällar föröfvat. Den ena införpassningen efter den andra äger rum till länsfängelset och de häktade dömas till straff. Men intet hjälper. En verklig knifskärings- och våldsepidemi tyckes ha utbrutit i dessa trakter.
Nu har å ter en dylik händelse inträffat, denna gång i Sanda, och föröfvaren af detta sista dåd införpassades i går morse till länsfängelset. Förloppet af denna senaste händelse var följande:
Arbetarne vid Klintehamnsbanan hade i lördags begifvit sig till Klintehamn för att få ut sin aflöning. Länsman Lindström hade därför vidtagit den kloka åtgärden att stänga alla ölförsäljningsställen för att undvika att hela skaran skulle berusa sig. Men denna försiktigbetsåtgärd ledde ej till något resultat. Ty hos handlande förskaffade arbetarne sig stora kvantiteter billigt och dåligt vin och berusade sig däraf — öl fingo en del äfven. på smygvärar.
Så fort sinnena hunnit bli upphetsade af dryckesvarorna, började det att bli oro i lägret med tjut och skrål och bråk.
Länsman Lindström höll emellertid ett vaksamt öga på gossarne, hvadan bråket stäfjades. Mot kvällen begåfvo arbetarne sig åter af med tåget — endast två, arbetaren Elof Svensson och en annan, blefvo kvar och fortsatte, redan nu berusade, att supa. Till sist aflägsnade äfven de sig och gingo till fots till Sanda station.
Här var en del folk samladt, och midt i folkskocken började de båda arbetarne att lefva vildt och hota folk till lif och lem, När de blefvo riktigt uppspelta, kommo knifvarne fram. Dessa hade de förskaffat sig i Klintehamn — »de äro nya och mycket skarpa och bra», uttryckte sig Svensson — och med dem höggo de vildt omkring sig bland folket.
Alla drogo sig förskräckta undan,. och endast en person; skollärare Kristoffersson i Sanda, träffades af de mot hopen riktade huggen. Han erhöll ett djupt sår i ena vaden, hvarvid pulsådern något skadades. Han omhändertogs dock genast och fördes i säkerhet till sitt hem, där han nu vårdas och befinner sig efter omständigheterna väl.
Hugget utdelades af Elof Svensson vilken äfven sedan häktades vid Ringome gård i Mästerby och, som sagdt, i går införpassades till fängelset.
Svensson, som är född 11 Nov. 1872 i Tvings socken, Blekinge, är känd som en svår slagskämpe. Den 10 Mars iår dömdes han & länsfängelset härstädes för skadegörelse till 3 månaders fängelse, och sedan dess har han i Linköping dömts till böter för någon liknande förseelse.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 8 November 1897
N:r 174