har man varit van att tala om såsom ett oomkullrunkeligt faktum, Men detta faktum får allt hvad det lider förvisas till hypotesernas dimhöljda område efter hvad som flere gånger här inträftat och särskildt efter den konsert, som i måndags afton gafs af hr Georg Schnéevoigt & stadshotellet.
Herr Schnésvoigt, ett af dessa konstens söndagsbarp, af hvilka det födes kanske en på århundradet, kommer hit, föregången af ett gryende världsrykte, i de stora musikeentra i Europa samlar han omkring sig hänförda åhörareskaror och så uppträder han här för en publik af — 40 personer! — Detta är häpnadsväckande. Hvar funnos i måndags alla dessa som ständigt föra på tungan hur lifligt musikaliskt intresserade de äro, som ständigt beklaga att i vår afkrok aldrig gifves tillfälle att få lyssna till verkligt stor konst? Jo, när den stora konsten kom hit, föredrogo de att stanna hemma mellan fyra väggar och kanske fortfarande sucka öfver hur vanlottade de äro. Hvad skall man tänka om detta? Naturligtvis inställer sig nödvändigt den slutsatsen att allt detta tal om musikaliskt intresse är bara munväder eller att smaken af all småstadsdilettantism blifvit till den grad förstörd, att man icke kan smälta annat än hyad man själf förmår prestera, det må nu vara värdt allt erkännande för öfrigt.
Efter dessa reflexioner beträffande »det musikaliska Visby», skola vi säga några ord om själfva konserten.
Den blef en högtidsstund för de få som infunnit sig. Herr Schnéevoigt spelade helt enkelt beundransvärdt, med en så glänsande teknik och en sådan ungdomlig entusiasm, att man måste ryckas med. Och hvilket instrument han har till sitt förfogande! Endast ett par stråkdrag af honom på denna gamla, ytterst dyrbara violoncell äro värda att höra. Den har en ton, så fyllig och skön, så rent af mänsklig, att man här aldrig hört något liknande. Och en sådan konstnär låter man spela för nästan tomma väggar! Det länder hr Schnéevoigt till heder, att han icke stälde in sin konsert, utan följde sitt program från början till slut för sina få, men ytterst tacksamma åhörare.
Fru Wickström sjöng ett par sånger, som vanligt tilltalande och fint, och direktör Lamböre presterade ett ytterst elegant ackompanjemang.
I afton afreser hr Schnéevoigt. Men dessförinnan har han, på enträgen uppmaning, beslutit sig för att gifva ännu en konsert kl. 1/2 7. Visbyborna ha då tillfälle att reparera sin gränslösa försummelse från i måndags och att förskaffa sig en musikaliskt njutningsrik stund,som de förvisso sent skola glömma.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 8 September 1897
N:r 139

