(Bref till denna tidning.)
Levide 25 Maj.
Hemsekretsens lärareförening hade sitt sedvanliga vårmöte sistlidne fredag i Levide skolhus. Kyrkoherde Olof-son höll en kort bibelbetraktelse med ledning af Mattei evangl. 13: 3—9 eler de fyrabanda sädesåkrarna hvarvid talaren tillämpade »ordet» särskildt på skolans verld. Barneu utgöra den olika jordmånen i hvilken läraren utsår den goda säden. Ej vore det underligt om hans arbete ej bure så rik frukt då barnens hjärtan ofta kunde liknas vid den hårda vägen, stengrunden eller törnefälten. Blott ett fåtal kunde liknas vid den goda jorden. Skoll Cederlund hade derefter lektion i katekes ur tredje artikeln. Sedan man något litet sam talat öfver den bållna lektionen och unisont afsjungit en sång, höll. skoll. Sylvéa föredrag öfver: »Karaktärestik öfver svenska kultaren och litteraturen under senare delen af medeltiden.»
Derefter höll man middag, besåg socknen, kyrka, i hvilken afsjöngos flere sånger ock samlades sedan åter i skolsalen. Man diskuterade nu följande fråga: »Hvad fordras tör’ att folkskolans lärjungar skola sättas i stånd att i skrift uttrycka sina tankar?» Frågan inleddes af hr Fredin. Diskussionen blef en stund rätt liflig. Striden gälde sättet att lära sig språket. En part höll på nteslutande de skriftliga :uppsattsöfningarne, som borde börja i första årsklassen. Språkläran vore ej nödvändig för att lära barnen att skrifva sina tankar. Skulle man nödvändigt läsa grammatik vore det tids nog att börja härmed i 4:de eller sista årsklassen. Den andra parten höll före, att båda dessa medel, skriftlig öfning och grammatik, borde bålla jämna steg. I diskussionen deltog lifligt äfven kyrkoherde Havrén i Fardhem. Till resolution antogs följande: »Med förutsättning af god läsfärdighet och förmåga att uppfatta det lästa samt tillräcklig färdighet i språkets rättstafning, bör, derest lärotidens korthet och lärjungens naturliga begåfning m. m. ej utgöra oöfverstigliga hinder, det åsyftade målet vinnas genom någon insikt i språkets sats- och formlära samt genom tillräcklig stegvis fortskridande öfning i dess skriftliga öfning».
Härmed var arbetet för dagen slut. Sedan förfriskningar intagits samlades man åter i skolsalen, der sången en stund ljöd fulltonig, skön och stark. Men solen var i nedgående —dagen var slut, man måste skiljas från kamrater, hvars gemensamma intressen — arbete och vederkvickelse, förhoppning och missräkning, sorg och fröjd, gör bandet mellan dessa innerligt och starkt.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 24 Maj 1897
N:r 79