Ur C. J. Bergmans efterlemnade papper
Utdrag och bearbetningar af
A. S-g.
2.
Jakob Dubbe och Charles Chasseur.
I början af detta århundrade var assessor Dubbe dykeriöfverkommissarie här på Gotland, det vill säga schef för det 3. k, Dykeriet, som hade att ordna alla vid öns kuster inträftade strandningar och haverier. Det var en stor och mäktig institution, som ägde privilegierad ställning, och dess styresmän voro utsedda af höga vederbörande.
Den 22 April 1808 landstego ryssarne under amiral Bodisco vid Slesviken, och som bekant innehade de sedan ön en kortare tid, till dess att den utan svärdslag utrymdes af inkräktarne, då de svenska trupperna anlände.
Vid denna ryska invasions början befann sig assessor Dubbe i Stockholm och hade för sin frånvaro förskaffat dykerikommissarien Sahlsten konstitutorial såsom t. f. dykeriöfverkommissarie.
Amiral Bodisco utgaf kort efter sin landstigning en proklamation, hvarigenom försäkrades ej allenast att alla högre och lägre embetsmän i orten skulle bibehållas vid sina tjänster, om de sådant åstundade, utan ock att alla landets invånare i allmänhet skulle skyddas vid sin religion, sin ägande rätt samt sina forna privilegier, lagar och författningar. Häraf skulle sålunda hafva följt, att Dykeriets tjänstemän och fått stå kvar i sina embeten.
På ett litet hemman helt nära ryssarnes landstigningsplats bodde en obetydlig handlande, vid namn Charles Chasseur, Han var född i Tyskland af franska föräldrar och, något som den tiden icke var så vanligt, mäktig både franska och tyska språken. Denne Chasseur, som var en slug man, beslöt genast att till sin fördel söka begagna den villervalla, som uppstod på grund af invasionen. Han reste omedelbart fienden till mötes vid landstigningskusten och passade på att blifva förestäld för amiral Bodisco, som tagit in i Grötlingbo prestgård. På grund af sin språkkunnighet blef Chasseur väl emottagen, till och med mycket nådigt, då han kunde som rekommendation anföra, att han var bekant med amiralens i Reval boende slägtingar. Amiralen anmodade Chasseur att blifva hans tolk och i denna egenskap åtfölja honom till Visby. Den lille landthandlauden kände sig mycket smickrad öfver detta förtroende och förstod att snart nog af den ryska amiralen utverka sig en ännu större fördel, nämligen att få under sia disposition allt strandadt gods på Gotland, belöpande sig till ett värde af omkring 100,000 tusen riksdaler banko, jämte Dykeriets kassa och influtna penningar för nyligen anstälda strandningsauktioner till ungefär 6,000 riksdaler; som antogos befinna sig i Dubbes hem, Och icke nog härmed. Chasseur förmådde Bodisco att 28 April skilja Dubbe från hans tjänst och Sahlsten från hans konstitutorial och att utfärda bref och förordnande för Chasseur att vara dykeriöfverkommissarie för att i allt iakttaga hans kejserliga ryska majestäts intresse.
Nu skyndade sig Chasseur att affordra Dubbes hustru alla dykeriets böcker och förteckningar öfver strandadt gods. Fru Dubbe föregaf emellertid, att hennes man tagit dem med sig till Stockholm. Med detta svar lät dock icke Chasseur sig nöja, hvarpå Bodisco aflät följande bref till fru Dubbe:
Contreamiralen Bodisco, Gouverneur af
Gotland, till Fru Dubbe.
Min Fru!
Då jag efter anstäld undersökning har erfarit, att den indrague summan för det på Auction försålda Engelska skeppet Onyx (skeppar Barchard) som också den våta hampan och Liverpools saltet befinnes eder i förvar; så vill ni vara så god, Min Fru, och ofördröjligt tillställa mig en noga räkning deröfver; som också på all egendom Engelska och Svenska undersåtare tillhörig; och alltid vara i beredskap att till mig efter min första förfrågan, de så beskaffade snmmorne strax utbetala. Likaledes åstundar jag att hafva den nogaste uppgift på Dykeriets kapital. Jag förblifver med agtning
Bodisco.
Samtidigt blefvo tvänne embetsmän tillförordnade att öppna Dubbes »Bireau och Skrif-Pulpeter» och genomsöka hans papper, och likasom till straff för sin undanflykt pålades fru Dubbe ytterligare 20 mans inkvartering i sina bästa rum, Dessa skulle förplägas och dessutom erhålla 2 riksdaler om dagen hvar, till dess fru Dubbe framskaffade handlingarna. Från denna våldsamma inkvartering blef likväl fru Dubbe efter ett par dagar befriad genom personlig uppvaktning och ansökan hos den ryske amiralen.
Chasseur utfärdade, då han erhållit sitt öfverkommissariat genom ryssarne, stränga order till dykerikommissarierna och dykeribetjäningen på Gotland jämte tullbetjäningen att upprätta och till Chasseur insända noggranna förteckningar öfver allt under deras förvar befintligt strandadgods, hvilket också skyndsamt verkstäldes.
Enligt instruktionerna för Dykeri- och Bergnings-Compagniet fick icke något strandadt och bergadt gods föreäljas annorlunda än efter en månad förut i länet skedd kungörelse, hvarjämte var stadgadt, att det endast var dykerikommissarierna, som förestått bergningen, hvilka ägde rätt att utsätta dagen och hos konungens befallningshafvande i länet anmäla sig och begära kungörelsens utfärdande till dylika auktioners anställande. -Chasseur var emellertid icke så nogräknad med författningarnas efterlefnad och hans intresse fordrade att auktionerna på det inneliggande strandade godset påskyndades, hvadan de och utlystes och höllos inom en vecka. Följden häraf blef, att köpare i högst ringa antal kunde infinna sig, så att Chasseur och hans vänner för en spottstyfver inropade de utbjudna varorna. Dubbe beräknade att genom detta tillvägagående tillfogades de sjölidande godsägarne, dykerikompaniet och dykeribetjäningen på fjorton dagar en förlust af omkring 60,000 riksdaler banko.
Emellertid återkom Dubbe till Gotland 14 Maj på förmiddagen just då svenska flottan anländt på kusten och börjat landsätta trupper. Sedan han erhållit underrättelse om, huru hans hus under hans frånvaro blifvit behandlads och våldfördt, begaf han sig genast upp till amiralen och klagade öfver att han ensam kade underkastats — ett sådant öde. Amiralen mottog och åhörde Dubbe ganska gunstigt och ursäktade sig med atthan ej af egen böjelse tillåtit hvad som skett, utan att Dubbes ovänner, i synnerhet Chasseur, varit vållande dertill, hvarför han försäkrade Dubbe om upprättelse. Sedan Dubbe gått sin väg, och amiralen haft – tid att öfverlägga med sina rådgifvare, blef likväl Dubbe efter några timmars förlopp midt i natten arresterad och i sina rum bevakad af en officer och 16 man med dragna sablar, och denna bevakning pågick till dess att kapitulationen med den svenske befälhafvaren 16 Maj blef ratificerad och ryssarne derefter drogo från ön.
(Forts.)
Gotlands Allehanda
Fredagen den 11 December 1896
N:r 191