upphittades i går vid Späcksrum.
Då vi fingo höra om fyndet, trodde vi genast och flera med oss, att ett mord eller kanske t. o. m. ett rånmord här förelåge, och vår specielle polis-, mord-, stöld- och hemgångsreferent sattes genast i rörelse för att utforska hemligheten med det mystiska fyndet, Och hans energiska efterforskningar kröntes snart med framgång, samtidigt med att hela den rysliga historia han knutit vid rocken, reducerades till följande detaljer:
En supig individ från vårt samhälle begat sig i går i sällskap med ett par skor och någta andra stallbröder till bryggeribolaget för att få sig ett par sejdlar öl. Sejdlarne blefvo dock så många, att kan med en af sina tillfälliga vänner, som var begåfvad med häst, åkande måste bege sig på hemvägen. Men den dåliga stenläggningen å Späcksrum satte ekipaget i gumpning, den väl beskänkte mannen tog öfverhalning, slog i gatan och trasade sönder näsan samt blodade ned rocken, hvilken, enligt hvad af efterforskningarna tyckes framgå, i fallet lär ha fallit af honom. I samma vefva tappade den stackars »affällingen» — sina skor, men dem har man ännu ej fått någon spaning på.
På detta sätt har fyndet af den blodiga rocken blifvit en möjlighet, och efter dessa lugnande upplysningar torde aningarna om ett fasansfullt mord vara omintetgjorda.
Det oförklarliga i hela historien är emellertid, huru en man, som faller på hufvudet från en vagn, kan tappa både rock och skor i fallet. Detta fenomen återstår ännu att förklara, och torde det bli det mest mystiska i hela historien om den »blodiga rocken».
Gotlands Allehanda
Lördagen den 3 Oktober 1896
N:r 152