I år liksom föregående år hade stortorgdagen förskaffat ordningsmakten åtskilligt att syssla med, och om än lugnet tämligen väl bibehölls, så fingo våra polismän dock arbeta för full maskin.
Något större slagsmål kom dock lyckligtvis ej till stånd, ehuruväl det var påtävkt. Ty regnet, som hela eftermiddagen föll ganska häftigt och med få afbrott, åstadkom en ganska allmän stagnation i det på f. m. så rörliga marknadslifvet. Ett stort antal landtbor begåfvo sig redan vid middagstiden bem och ute på marknadsplatsen blef det tomt, då de strida skurarne började falla.
Men tog marknadslifvet ute å byrummet ett hastigt om än ej så lustigt slut, så fortsattes det desto lifligare innne i staden, hvars många ölkrogar hade en riktig uppsjö af törstiga gäster. Der dracks öl och söps bränvin såsom vanligt folk dricker vatten, och det lifliga pokulerandet förfelade ej att göra sin både syn- och hörbara verkan. Öfver allt på de mer trafikerade gatorna syntes öfverlastade personer, deribland sorgligt nog en och annan kvinna. En ung piga från landet var sålunda så öfverlastad, att hon måste bäras till den vagn, hvari hon skulle forslas till hemmet.
Fyllan tog sig äfven utbrott i allt annat än melodiska »glädjesånger» och indiantjut, ja, här och der i ett stilla gruff, eller i eit litet honnett slagsmål. Några större oordningar inträffade dock, som sagdt icke. Polisens skörd utgjorde ett 10-tal fyllerister, deribland en, som i fyllan och villan tog sig det orådet före att inne å en handlandes gård afskjuta ett par skott ur en skarpladdad revolver.
Efterräkningarna — förutom »kopparslagare, bondånger och själfförakt» — komma väl inför rådhusrättens skrank.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 18 September 1896
N:r 143