Tre unga Neptuni-söner, f. n. elever å navigationsskolan, hade i går afton infunnit sig å D. B. V:s paviljong för att uppfriska sina lifsandar med några glas. När de så fått sitt lystmäte af don kosteliga drycken, rann i deras hjär nor upp en ljus idé —— att låta bli att betala förtäringen. För de tre sjömansämnena voro beslut och handling ett, och — vi veta ej med hur många knops fart — rusade de ut från verandan och ned för trappan samt styrde kurs mot trädgårdens mörka gångar. Två af dem lyckades äfven att utan äfventyr undkomma.
Men den tredje fick betala sittrymningsförsök med en duklig skrapnos. Kommen i halfva trappan förlorade han nämligen fotfästet och »dråsade» ut för trappan, hvarvid han klöf underläppen och skrapade skinnet af sin stackars näsa. Beröringen med den grusade gången var t. o. m. så öfverväldigande, att den gratissupande unge mannen svimmade af. Han kom sig dock snart och satte kurs på sitt å söder belägna hem; men på Tranhusgatan prejades han af två polismän, hvilka bogserade honom i nödhamn först till polisvakten och sedan till fältskär Prien, der näsa och mun »kölhalades», hvarpå han fortsatte färden till destinationsorten, der han väl ytterligare fick rigga om» sig och ställa sig i sjödugligt skick efter sitt misslyckade försök att smuggla med sig paviljongens sprit utan att erlägga laga »tullafgifter».
En annan version af denna historia säger, att den nosskrapade unge mannen jämte sina två kamrater hade hoppatned från paviljongens södra veranda och i backen, sedan de först öfveröst det biträde, som fordrat betalning af dem, med ovett och plumpa skällsord. Vaktmästaren eller de i salen varande gästerna hade åtminstone ej sett dem passera trappan, Vare härmed hur som helst — en »sjöförklaring» torde i alla fall komma att följa inför rådhusrätten, enär åtminstone den ene af de tre gynnarne är känd och hans namn antecknadt af polisen.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 9 September 1896
N:r 138