har signaturen K. Å—k att säga i Stockholms Dagblad för i måndags afton. Signaturen tillhör tidningens medarbetare hr Karl Åkermark, hvilken nyligen gästade oss i tre veckors tid. Vi taga oss friheten återgifva slutet af hans långa, alltigenom för oss sympatiska artikel:
På alla områden söker Visby numera rycka upp i ledet bland Sveriges uppblomstrande städer, och om krigiska flottor fordomtima styrde kosan till Gutarnes stad för att röfva dess skatter, så drager nu istället en alltjämt växande ström af fredliga besökare, turister, badgaåster, artister och forskare dit för att åter bidraga till Visbys riktande i utbyte mot den hälsa och de sköna minnen de taga med som behållning derifrån.
Nekas kan ej heller, att ångfartygsaktiebolaget Gotland på bästa sätt söker fylla sin för ön och staden högst viktiga uppgift och gör det till den resande allmänhetens stora belåtenhet. Med sina fem väl utrustade ångbåtar besörjer bolaget daglig förbindelse med Stockholm sålunda att på morgonen kommer en båt kit och på kvällen går en härifrån. Äfven mellan Visby samt Kalmar och Norrköping underhålles ständig trafik. Det är ju eu smaksak, om man från hufvudstaden vill resa kanalvägen eller yttre vägen, men är vädret vackert, föredrrager väl litet hvar det senare. Och man har då också den fördelen att få begagna bolagets största ångare, den nyinredda och eleganta »Tjelvar», som bär namnet efter den man, hvilken enligt sagan upptäckte och först bebygde Gotland. Tjelvar, som betyder »den arbetsamme», lär ha varit en synnerligen präktig karl, och det kan äfven sägas om det moderna propellerfartyg, som nu dagligen genom passageraretrafik bidrager till att befolka Gotland och göra det bekant. Särskildt angenämt är vistandet på det ovanligt rymliga och mattbelagda akterdäck, der, när vädret så tillåter, måltiderna intagas i skydd af suntältet. Tnaredningen är äfvenledes prydlig och bekväm och för 20 å 30 öre får man utmärkta bad och dusch ombord. Äfvenså berömmes allmänt den älskvärdhet och humanitet, hvarmed kaptenen hr B. Sandström, söker tillmötesgå de resandes önskningar; bland andra bruka äfven prinsen och prinsessan Bernadotte resa med »Tjelvar» Lustigt nog har kapten Sandström i många år innan han fick denna båt fört befälet på ett kofferdifartyg med samma namn. Härom kvällen sutto vi på paviljongens veranda och sågo ut öfver trädkronornas mjuka konturer och ruinerna af ringmuren, huru midsommarsolen göt sitt glödande guld i hafvet, och det blef natt.
— Hura skulle du med några få ord vilja tolka de känslor Visby framkallat hos dig?
— frågade jag en dam i mitt sällskap.
— Visby är härligt, men jag skulle helst velat se det folktomt en sommarnatt som nu.
Jag kom att tänka på ett mycket populärt konststycke af en modern målare, hvilken framstält en bild, å hvilken man ser ett par blomstrande vackra barn, som leka vid hvarandras sida. Går mau ett par steg från bilden, förvandlas emellertid den leende taflan till en dödskalle. Ett sådant janusansigte har Visby.
Hurn har jag icke redan under min korta vistelse här hunnit njuta af din fägring, gamla stolta stad! Jag har i tankarne sett väldiga skepp, lastade med guld och kostbara varor, fredligt flyta in i din bamn; jag har sett fienden spränga dina fasta murar och kyrkor och kloster stå som offerbål; i andakt har jag vandrat bland dina heliga ruiner, vaken drömmande lyssnat till dina vågors sorl, andats doften af dina syrener och jasminer och låtit blicken ljufligt hvila på mulbärsträds och hängbjörks, akasiors och granars skiftande grönska; den lifliga trafiken i hamnen, köpenskapen på torgen och i bodarna, det uppblomstrande badlif och turistväsen, som här möta en, ha fängslat min uppmärksamhet. Men det gamla Visby är dödt, och skelettet sticker öfver allt upp ur grafven. När du går här under den strålande himlen, bland glada menniskors sorl, löses. visserligen denna känsla af död upp i det nya. safitga lif, som naturen och historien här liksom alltid låtit spira upp ur förgängelsen; men slut dina ögon för de tillfälliga, skiftande intrycken och låt din tanke sväfva ut öfver det hela, och du skall nerunoder dig se en väldig kyrkogård, der trädgårdar och parker stå som rosenbuskar vid förvittrade grafvårdar och menniskorna med deras äflan te sig som surrande bin deröfver.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 15 Juli 1896
N:r 106