Södra Gotland, 8 Juli.
Svinhugg går igen. Ett par hemman-ägare härstädes, som vi ju kunna kalla B. och H. ha aldrig kunnat draga jämt.
I onsdags morgse medan ännu B. låg isin goda sömn kommer H. och väcker honom genom hårda slag på dörren och med en stämma, som darrade af vrede, underrättade honom att hans djur, tolf till antalet, hade gjort hem gång på H:s kornbesådda åker. Man måste naturligtvis genast skynda i väg efter djuren, men H. som är omtänksam om sig, hade förut kallat ett par karlar såsom vittnen, hvilka äfven bedömde den föröfvade skadans storlek.
Skadan var ansenlig och de bägge värderingsmävnen anglogo den till tvåbuudra kronor, hvilken summa djurägarn ålades betala inom veckans slut; i annat fall blefve det process utaf. B. som aneåg att han aldrig kunde slippa ifrån betalning för skadegörelsen, betalade hellre summun än han gaf sig i rättegång.
På fredags eftermiddag instälde sig hos B. en bondson inom socknen tillsammans med sin flamma och gaf denue en högst märklig underrättelse. De bägge unga, som svärmat ute i månskenet den natt skadegörelsen föröfva des, hade derunder observerat H. huru denne först nedbröt gärdesgården mellan sin åker och grannens hage och sedan föste alla djuren in på sin egen åker, hvilket meddelande de voro villiga, att om så erfordrades, inför domstol edfästa.
Det blef nu annat ljud i skällan. I stället för de två hundra kronor H. väntade få, förpliktades han att gjälf till B. utgifva samma summa inom åtta dagars tid, om han ville undvika skandalfull rättegång och då han såg sitt bedrägeri upptäckt, måste han igår bekväma sig till att, då han saknade penningar till B. utfärda revers å den omnämda summan.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 10 Juli 1896
N:r 103