Vid måndagens kyrkostämma framstälde kronofogden Bokström en fråga, om nämda inskription skulle blifva föremål för stämmans beslut. Härtill genmälte biskopen, att han ansåge förträffligt om så blefve förhållandet, men lektor Höjer var af den mening, att då inskriptionen ej medförde någon kostnad, borde stämman ej taga någon befattning med densamma; likgiltigt vore, om man skrefve latin eller svenska på klockan. — Kronofogden Bokström ansåg att som stämman vore församlingens organ borde den få besluta äfven i föreliggande fall. Häri instämde handl. Rundberg. — Rådman Torpadie förklarade, att kyrkorådet anselt frågan för oväsentlig för att stämman skulle besväras dermed.
När proposition framstäldes och ordföranden förklarade såsom öfvervägande den meningen, att stämman ej ville taga någon befattning med inskriptionen, begärde kronofogden Bokström votering. Tiden var emellertid matdags, så att denna begäran ofvanpå den lyckligt afvärjda vidräkningsfrågan verkade derhän, att nästan samtlige de närvarande, utom presterskapet och referenterna, rusade på dörren. Då stod hr Bokström åter upp och tog till baka sitt yrkande om voteringen, men beklagade att frågan af graunlagenhetsskäl ej blifvit understäld stämman.
Nu uppstod ett litet replikskifte mellan biskopen och herr Bokström. Den förre kunde rakt icke förstå hvad hr B. menade med sina grannlagenhetsskäl; hr B. ansåg sig icke behöfva närmare utveckla den saken; undrade om det var kyrkorådets inskription; mest grannlaga hade yarit att underställa stämman frågan. Borgmästare Een tyckte, att när kyrkorådet gjuter om klockan, bör den också sätta dit inskriften. Ja, menade en annan talare, då borde drätselkammaren ha författat inskriptionen, ty det är den, som gjuter klockan.
Så der konverserade man en liten stund, till dess att ändtligen genom klubbslag befästades, att stämman icke intresserade sig för hvad man skref på den nya storklockan.
Härefter åtskildes den starkt decinerade majstämman.
Gotlands Allehanda
Ondagen den 20 Maj 1896
N:r 76