väl bekant här i Visby, der hon ofta vistats, skrifver D.. N. med anledning af hennes uppträdande. å Malmö teater i skådespelet »Tanquerays hustru:»
Mesta intresset knöt sig vid fröken Gerda Lundequists framställning af Paula. I första akton famlande och osäker tycktes den lofva föga, men de följande akterna höllo så mycket mera. Det fans i fröken Lundequists spel så mycken matur, en så välgörande frånvaro af falsk patos, och på samma gång en så frisk energi i de starka utbrotten, ett så oförskräckt uppgående i rollen att man gerna skulle förlåtit större-och flera tekniska bristfälligheter än de som nog här skulle kunna uppvisas. För all slags effekt, så svagare som starkare, har fröken Lundequists stämma de rätta tonfallen, och antingen den uttrycker vrede eller ömhet, glädje eller smärta blir uttrycket nästan alltid sant och enkelt. Bland våra verkligen unga skådespelerskor fins det ingen som ens närmelsevis har denna flickas betingelser att bli en verklig tragedienne; ditåt pekar. röst, ansigte, figur, begåfning. Det vore synd:och skam om ingen hnfvudstadsscen i tid toge sig an denna ovanliga talang och satte dev i en omgifning der den kunde utvecklas till konst — kanske till stor konst?
Gotlands Allehanda
Lördagen den 22 Febuari 1896
N:r 29