i dessa tider kan verkligen bringa en menniska ur humör. Intet annat än regn och regn och dimma och fukt i oändlighet. Vågar solen för en kort stund blicka fram, föses den snart undan af detta grå hösttöcken, som gör att man får gå i halfskymning hela förmiddagarna.
Men baciller och mikrober fröjda sig. De ha det synnerligen trefligt, och de grassera väldeliga med våra näsor och halsar, när de ärd som allra beskedligast. Öfver allt hör man nysningar och barklingar. De skola lätt vara räknade, som icke på ett eller annat sätt rönt inverkan af det fuktiga vädret.
Man riktigt längtar efter frisk kyla. Det vore sannerligen på tiden att den kom och lättade humöret på oss en smula.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 23 November 1894
N:r 183