afgafs i torsdags inför magistraten i Ystad af kapt. J. N. Nyström angående den sjöolycka, af oss förut omnämd, som drabbat den af honom förda briggen Slite hemma i Slite, på resa från Harburg till Kotka med last af lera och salt.
Sjöförklaringen var af följande lydelse:
Lördagen 19 Maj kl. omkring 2,30 f. m. under NV vind och klart väder med kurs Ot.N prejades Sandhammarens fyr i NO:t.O1/20 distanse cirka 10′. Observerade en motgående ångares styrbords lanterna kranbalksvis om styrbord. Briggen lovades till ett par streck för att vara alldeles säker på att vår gröna lanterna ständigt skulle synas; nästan omedelbart derefter visade &ngaren sin röda lanterna, således hållande rätt mot briggen. Lättmatrosen August Gardell varskodde genast, att ångarens röda lanterna syntes, och tillropade mig, som stod vid rodret, att låta briggen falla af, hvilket emellertid var omöjligt, då ångaren var alldeles inpå briggen, som påseglades med full fart vid styrbords fockröst och afskars fallständigt, så att den sjönk i ett ögonblick. Tre man, som voro till kojs, hunno ej utpurras, utan omkommo på stället; kocken och jag lyckades hålla oss öfver vattnet, flytande på några vedträn och en sjömanshyfvelbänk; kocken kunde likväl ej hålla ut, tills rädning kom, utan sjönk efter någon tids arbete; jag blef bergad af i Lerbarget hemmahörande skonerten Walfrid, kapten N. P. Svensson, som lsndsatte mig i Kåseberga. Lättmatrosen August Gardell lyckades i rätta ögonblicket rädda sig i den öfverseglande ångaren, som befans vara ångaren Horton hemmahörande i London, kommande från Narva, destinerad till Amsterdam med last af trä.
Oaktadt vädret var vackert och smulsjö, gjordes från ångarens sida ej det ringaste försök till bergning at lif. Lättmatrosen Gardell omtalar visserligen, att ångaren efter en stund stoppade, men båt blef aldrig utsatt.
Slutligen bemärktes, att briggens lanternor voro fullt reglementariska och klart lysande, så att skulden till kollisionen var ångarens helt och hållet.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 30 Maj 1894
N:r 82