— Skonerten »Milford» strandade 3 Dec. på ett ref utanför Salt Cresak. Besättningen firade fartygets enda räddningsbåt och sökte dermed komma i land på den klippiga kusten, men förgäfves, Det var ingen annan råd än att vända tillbaka till fartyget. Då båten åter hissades upp efter fartygssidan, kom en stor bölja och slog den i stycken sånt kastado folket ut efter däcket. En stund senare sprang fartyget läck, och det blef nu klart för alla ombord, att skutan höll på att brista.
På morgonen började man rådgöra om bästa sättet att komma i länd. Detta land utgjordes af ett litet lågt skär. Norrmannen Larsen erbjöd sig att Simma dit med en tross. Hafvet var visserligen fullt af hajar, men den oförekräckte mannen hoppade i och kom oskadd till skäret. Här fastgjorde han ena ändan af trossen, och räddningsarbetet började.
Alla kommo välbehållna i land öch hade en del proviant och vatten med sig, men detta var högst obetydligt. Do stackars sjömännen sötto nu på det öde skäret i fyra dagar utan skydd för vind och vågor eller solens brännande strålar. Böljskummet, som ständigt slog öfver skäret, var dem en lisa om dagen, men en fasa om natten.
På eftermiddagen 7 Dec. lade sig stormen, och infödingarne från närmaste fastland kommo då i sina kanoter de skeppsbrutne till hjelp och tog dem i land.
Bland besättningen befunno sig tra skandinavier Laurits Larsen, Johan Svensen och Axel Dahl.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 27 Januari 1894
N:r 14