bombanfall mot Ruhr.
New York, NPS).
— På hösten 1939, skriver den amerikanske journalisten Walter Millis, höll marskalk Göring ett mycket högtidligt tal i Essen, varuti han hl. a. försäkrade, att ”framför allt har jag tillsett, att Ruhr, där människor måste få arbeta i trygghet, skall tillförsäkras den största säkerhet. Vi komma icke att utsätta detta område för en enda bomb”. För någon vecka sedan beskrev en tysk korrespondent, som nyss återvänt från de bombade och rykande städerna i Ruhrdistriktet, i den tyska radion, att han en gång varit vittne till den förödelse, som tyskarna själva anställde i Warszawa och Calais och i ryska städer, men ”vad jag såg i Västtyskland var värre än jag sett någon annanstans.”
Även om stora skador tillfogas de tyska städerna, kan det emellertid inte förnekas, att de allierades offer för dessa resultat äro mycket stora. Enligt de officiellt medgivna siffrorna förlorade RAF och den amerikanska åttonde armens luftstridskrafter under tiden från den 23 maj fram till andra angreppet på Wuppertal den 24 juni — en tid endast av en månad med bl. a. en tiodagars period, då inga flygningar på grund av väderleken kunde utföras — inte mindre än 402 tunga bombplan. För ännu ett år sedan skulle en sådan fruktansvärd förlust ha varit otänkbar att ens riskera. Men detta faktiska förhållande bevisar två ting: för det första att de allierade med dödligt allvar gått in för uppgiften att bomba sönder Tyskland och för det andra att man nu lyckats bygga upp enorma reserver av tunga bombkrafter.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 30 Juli 1943
N:r 172