Tät dimma höll på att äventyra matchen. — Jämnt och spännande spel på Vallen.
AIK blev det segrande laget i årets gotländska DM-final efter att tidvis ha legat ”i underläge” mot det redligen kämpande I 18-laget. Segersiffrorna blevo 3—1 men matchen var åtskilligt jämnare än vad resultatet utvisar och särskilt i första halvlek hade I 18 ganska långa överlägsenhetsperioder med åtföljande målchanser.Som bihang till årets DM-final inställde sig en synnerligen tät dimma, som i andra halvlek var verkligen besvärande. Det var med knapp nöd domaren kunde låta ma??? ??? tiden ut och en förlängning hade varit otänkbar.
Igen ställde upp enligt de förut bestämda planerna och AIK fick börja spela mot den nedgående solen. I 18 hade det mesta av spelet i matchens första skede och man lade redan nu märke till de goda förmågor som laget hade och som även i fortsättningen skulle svara för det mesta av infanteristernas spel. Albertsson började med att dra upp en boll, som dock hamnade på ”Plåtarns” baksida och försvann ut i periferin, AIK kom sedan emellan med en boll, som skarvades i stol pen. Målvakten hade fingrarna emellan och det blev orsaken till matchens första hörna. Efter 7 min, lade Kolmodin iväg en frispark med kolossal kraft men den susade förbi AIK-målet och Schmidterlöw tackade säkert sin lyckliga stjärna, vilken f. ö. gjorde sig påmint flera gånger under matchen.
I 18 pressade men AIK tog ledningen.
De första 10 minuterna avverkades till I 18:s favör, men icke förty var det AIK som i nästa minut kom med ledningsmålet. Det var den unge vänsteryttern, som sköt en hög lyra in mot målet, I 18:s burväktare Persson stod felplacerad och kunde intet göra åt bollen, som dalade in i bortre hörnan. Förmodligen var Josefsson den mest överraskade i hela samlingen.
Infanteristerna kommo igen med friska tag och i 20:e minuten blev det en hel rad farliga situationer vid AIK-målet. Först förstörde högeryttern en god chans och sedan hade Albertsson ett hårt skott utanför, AIK gjorde även en farlig rush, men Bror Nilsson hann aldrig snappa upp vänstersidans passning och I 18 hann ordna upp sitt försvar. 1 23 min. höll Forsman på att ställa till med ett självmål på en bakåtpassning, men Schmidterlöw ingrep i sista ögonblicket. I nästa minrat hängde ett nytt AIK-mål i luften.
Bror sköt ett långskott som via plankan studsade rakt ned på mållinjen och boxades ut av målvakten. I 18 hade sedan en hörna, som följdes av en frispark mot AIK-målet. Skottet skarvades med en nick och det var endast med yttersta nöd ”Siben” kunde få en hand i vägen. Han var på väg åt fel håll men krängde snabbt över och räddade vackert med bollning på fingerspetsarna. En aning hårdare och I 18 hade utjämnat. I 28:e min, tog Persson hand om ett lovande AIK-anfall och i nästa minut kom I 18:s vy Fogelberg fri framför mål, men sköt långt utanför.
Som synes var det ett mycket växlande spel och man hade här matchens mest spännande period.
Efter 33 min, hade vy Fogelberg en ny utmärkt chans till utjämning, men han blev trängd och lade skottet utanför. I fortsättningen hade AIK några farliga anfall, ett skott av Glyn måste målvakten rädda till hörna och omedelbart efter det ta satte ”Jimmen” ett direktskott i ribbar så att man tyckte sig se hur flisorna rök I 18 hade sista ordet före pausen och ny jättechans till utjämning, men den räddande ängeln medverkade åter till AIK:s förmån.
Spel mellan dimfigurer.
I slutet av första halvlek hade dimman börjat vältra sig in över planen och den tätnade alltmera när spelet började på nytt. Ännu ett tag gick det något så när att se men den sista halvtimmen av matchen gick under bedrövliga siktförhållanden. Publiken kunde inte följa spelet vid den bortre långsidan annat än i spridda stycken och slutligen fick man lita mera till öronen än till ögonen. Målvakterna framträdde som verkliga dimfigurer och av publiken på motsatta sidan såg man inte ett spår. Men den lät för en gångs skull höra sig i stället och hejaklackarna levererade sina ramsor i rask följd.
Fast vi inget ser
hoppas vi på er,
skaldade AIK-klacken och det hade man så rätt i. Det var endast domare Sandströms välvilja mot den betalande publiken som gjorde att man spelade tiden ut, annars hade han varit i sin fulla rätt att bryta matchen, när tjockan satte in som värst vid mitten av halvleken.
Efter pausen kom AIK med några hyperfarliga anfall, men I 18-försvaret ingrep resolut och en frispark tog målvakten hand om. AIK pressade vidare och efter 11 min. blev det en verkligt kostlig situation framför I 18-buren. Josefsson serverade en vacker boll till innertrion, som upprepade gånger försökte forcera försvarsmuren ock till sist lade bollen över. I 14:e min. hade I 18 sin stora chans till utjämning, men det ville sig fortfarande inte och en I 18-hörna blev också resultatlös.
I 18 utjämnar …
I 21:a minuten fick I 18 sitt välförtjänta och länge eftersträvade utjämningsmål genom en överrumplande attack mot AIKförsvaret. Hy Franzén slog in en vacker lyra och vänstersidan rusade till, varvid vy Fogelberg lyckades foreera bollen i nät. I 18 fick åter en hörna och kort efteråt en frispark, en av de många som Forsman ådrog sig genom ojusta tacklingar.
2—1 till AIK blev det efter 35 min. och enligt vad vi tyckte oss se tillkom det på ungefär samma sätt som I 18:s utjämningsmål med Abbe Claesson som sista man på bollen.
I 18 hade utjämningen på väg 5 min. senare, men Schmidterlöw gjorde det otroliga och hann med en helomvändning innan bollen hunnit över linjen.
Matchens avgörande händelse utspelades i 43:e minuten, då Glyn tog ner en boll från AIK-försvaret och kom fri från sin uppvaktning, vilket resulterade i 3—1. Målet hade smak av offside, men domaren var inte placerad och sikten dålig i dimman, varför ingen drill avhördes.
Omedelbart efter matchen överlämnades DM-medaljerna till AIK av förbundsordföranden och sedan de trötta kämparna avhurrats och applåderats försvunno de i töcknet på andra sidan planen.
Som vi förutspådde blev det en synnerligen spännande uppgörelse mellan de två finalisterna och när I 18 utjämnat i andra halvlek var stämningen kring planen och farten på spelet just som man önskat sig, Regementets lag hade inte förlorat formen efter den långa vilopausen utan grep in med kraft och snabbhet. Kedjan var dock litet för ojämn och missade som redan nämnts åtskilliga målchanser. Vänsterinner Johnson, centern Albertsson och hy Franzén samt Kolmodin på centerhalven voro de mera framträdande spelarna i laget medan högerbacken och målvakten inte ingåvo så stort förtroende.
AIK levde som vanligt högt på sina halvbackar med ”Plåtarn” i centrum och Schmidterlöw i målet tog allt vad som rimligen kunde begäras. Glyn Persson på centern var både en styrka och en svaghet som alltid, i går mest det senare på grund av att han slarvade bort flera goda måltillbud genom att dribbla alldeles i onödan tills han miste bollen. Josefsson var mera till sin fördel än tidigare och gjorde förutom ledningsmålet flera andra bra saker.
Sandström hade en lätt uppgift med att hålla ordning på spelet, men dimman vållade honom givetvis stora svårigheter och det är möjligt att en och annan smärre förseelse fick passera obemärkt bakom dimslöjorna. Men den. 90:e minuten kom till slut och AIK kunde lämna Vallen som segrare för detta år samt som cuplag för nästkommande år.
Herz.
Gotlands Allehanda
Torsdagen den 22 Juli 1943.
N:r 165