Tysk flygare skildrar en raid mot England.
Berlin. (TT.) Deutsches Nachrichtenbüro har mottagit en ögonvittnesberättelse, som skildrar hur ett kraftigt tyskt bombplansförband för fjärde gången anföll den brittiskå flygplatsen Manston. I denna skildring heter det:
”På middagen skedde starten. Strålande blå himmel över havet och England.
Vi klättra långsamt upp i kallare zoner för att icke göra det alltför lätt för luftvärnsartilleriet. Nu brusa våra jaktplan fram för att överta eskorten. Sikten är utomordentlig. Ramsgate ligger under oss. Inget luftvärn, inga jaktplan. Så kommer ordern från ledarmaskinen:
Klart till störtning. Och i samma ögonblick knallar det bredvid, över och under oss ur alla rör. Luftvärnselden är icke illa anlagd. Men igenom måste vi.
Svåra batterier ha lagt en tät vägg framför vårt mål. Det ena molnet står bredvid det andra. Oryggligt fara vi igenom. Tydligt hör man granaterna krevera. Den första gruppen börjar störtningen. I sluten ordning går förbandet ned i brant vinkel. Vi se bombnedslagen, eldsken, tät rök. Nu är det vår tur. 4,000 meter, 3,000. Alltjämt nedåt. Hastigheten är 600 km-tim. Vi störta ned mot målet, allt större bli hallarna, tälten, barackerna. Där framme ligga ammunitionsbunkers. Bomberna löpa ut, och därefter flyger maskinen i en vid båge och med rasande fart åter mot havet för att komma utom räckhåll för luftvärnsartilleriet, som oupphörligen skjuter. Bakom oss virvlarsdet genom luften. Våra bomber ha träffat. Och alltfler maskiner störta ned på sitt mål och förstöra de sista ännu hela resterna av den stora flygplatsen. Täta, stora rökmoln stiga upp, hela flygplatsen är inhöljd i rök.
Då ropar aktre kulspruteskytten: Jaktplan, jaktplan! Tre, fyra Hurricane och några Spitefire kretsa över dss. ”De startade från flygplatsen just som vi anföllo, ropar piloten. De båda andra grupperna torde vi ha träffat med bomberna.” På några hundra meters avstånd ansättes en kamrat av tre brittiska jaktplån. Då ett av dem plötsligt likt en brinnande fackla med en stor röksvans störtar i havet, ta de två andra till flykten. Men bakom oss knallar det betänkligt. ”Fem jaktplan”, skriker radiotelegrafisten, I samma ögonblick skynda som blixten våra Me 109 fram. Över Kanalen börjar en vild luftstrid. Några sekunder senare falla i samma ögonblick två brittiska plan ned, det ena brinnande, det andra splittrat genom en explosion i luften. Men ännu är faran icke över. En Defiant söker komma fram.
Maskinen rusar med största hastighet fram över vattenytan. Våra Me 109 fingo emellertid bukt även med denne motståndare. De eskortera oss därefter tillbaka till den franska kusten.
Men icke heller vi ha kommit alldeles helskinnade från äventyret. Då vi landa fattas några maskiner. Så komma efterhand rapporterna. ”På Kanalkusten ha nödlandat….” Ett av våra flygplan fick stanna där borta efter detta djärva anfall. Vi sågo besättningen hoppa ut med fallskärmar, medan maskinen brinnande störtade i djupet. Manston är ett rvinfält. Hallarna, äro ruiner, varven brinna, ammunitionslagren explodera, startbanan är fylld med kratrar och översållad med otaliga spillror. Hur stark verkan, av de hittillsvarande tyska angreppen redan varit kunde vi främst se därav att britterna i stället för de oanvändbara hallarna nu rest upp stora tält.”
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 28 Augusti 1940
N:r 198