Femtio år

fyller den 25 d:s lärarinnan i Stenkumla fröken Anna Lundgren. Hon är född i Hangvar, avlade lärarinneexamen i Skara 1907 samt tjänstgjorde vid Buttle småskola 19081921, vilket sistnämnda år hon tillträdde befattningen vid Stenkumla skola.
Fröken Lundgren har särskilt inom godtemplarorden nedlagt ett mycket intresserat arbete. Högtidsdagen tillbringar hon vid Graune pensionat.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 23 Augusti 1938
N:r 193

Idrott och sport.

Idrottsföreningen Varpa
hade igår anordnat tävlan om ”Hedersprispokalen” jämte andra priser, ute i Åhsbergska hagen. Enligt reglerna för vandringspokalen skola alla lag som deltaga i tävlingen kasta en kula mot varandra, och hemföres pokalen av det lag, som vunnit de flesta segrarna. Vid lika antal segrar bli sticken de avgörande. Lagsammansättningen som sker efter vissa regler på grundval av inom föreningen uppnådda resultat i centimeterskastning medför att de kämpande lagen blir ytterst jämna, vilket ökar spänningen än ytterligare.
Då sammanlagt 14 lag ställde upp, så innebar detta att varje lag skulle kasta 13 kulor, vilket blev ett konditionsprov av stora mått. Från kl. 10 f. m. till över 7 på kvällen pågick tävlingen med växlande lycka oavbrutet och ända intill sista kulan för dagen var slutkastad rådde ovisshet om vilket lag som skulle hemföra de flesta segrarna.
Prislistan fick följande utseende:
1) H. Netzel; Sture Nilsson, R. Nyberg, 11 segrar. Hedersprispokalen jämte pokal till varje man i laget.
2) K. Enström, F. Fredin, Sv. Lundberg, 10 segrar. Stick: 149—114.
3) E. Holmström, G. Dahlström, K. Andersson, 10 segrar. Stick: 143—117.
4) Gust. Karlsson, H. Holmkvist, E. Lönnroth, 7 segrar.
5) J. Palmgren, J. Lindström, H. Lundell, 6 segrar. Stick: 124—118.
6) PE. Sandin, K. Johansson, K. A. Pettersson, 6 segrar. Stick: 135—132.

Allmän och gotländsk idrott i Väte.
Väte Gymnastik- och Idrottsförening

höll söndagen den 7 aug. en lyckad idrottsfest i gynnsamt väder och med livligt deltagande av idrottsmän; mest varpkastare med 20 lag anmälda.

Prislistan:
Löpning 100 m.: 1) Rune Mattsson, Slite, 11,9, 2) K. G. Björnlund, Väte, 12,0, 3) K. E. Fredriksson, Väte, 12,0.
Löpning 400 m.: 1) Rune Mattsson, Slite, 53,2, 2) K. E. Fredriksson, Väte, 53,2, 3) Birger Pettersson, Väte, 54,0.
Löpning 1,500 m.: 1) Manne Boberg, Slite, 4,22,71, 2) Sven Boberg, Slite, 4,22,7, 3) B. Lindström, Tingstäde, 4,27,2.
Höjdhopp: 1) Sigvard Mattsson, Väte, 1,56, 2) Georg Nilsson, Träkumla, 1,56, 3) Rune Mattsson, Slite, 1,52.
Längdhopp: 1) G. Nilsson, Träkumla, 5,70, 2) B. Pettersson, Väte, 5,52, 3) Arne Larsson, Väte, 5,27.
Kulstötning: 1) T. Pettersson, Burs, 11,35, 2) H. Hansson, Roma, 11,27, 3) G. Nilsson, Träkumla, 10,39.
Stångstörtning: 1) Erik Lundgren, Väte, 7,83, 2) Ivar Lind, Roma, 7,58, 3) S. Svensson, Guldrupe, 7,51.

Varpa:
Final: 1) Henning Perssons lag, Dalhem, 2) Randolf Nygrens lag, Visby, 3) Ivar Ahlqvists lag, Roma, 4) Ragnar Petterssons lag, Stånga.
Tröst: 1) K. Bjersanders lag, Barlingbo, 2) Hj: Niklassons lag, Buttle, 3) Nils Liljegrens lag, Barlingbo.
Sekr.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 9 Augusti 1938
N:r 181

Svenskbyborna på Gotland sköta sig fint.

”Vår far” — alias agronom Kyhlberg — ger några intryck från en rundtur på ön.
Vid de gotländska svenskbybornas i gårdagens tidning refererade ”nationalfest” i Roma stötte vi plötsligen på agronom Karl Kyhlberg från kungliga huvudstaden. Det var visserligen en god stund före den traditionella gudstjänstens början, men ändock hunno vi inte växla så värst många ord med varandra därute på den solflimrande kyrkvägen. Nämnde Kyhlberg hade nämligen fullt sjå att skaka hand med anländande bybor, samtliga synnerligen angelägna om att få krama den kyhlbergska näven. Ytterst är det ju också den som figurligt talat visat vägen, lagt till rätta och även, såvitt vi kunna se, med framgång allt som oftast fått höja ett i viss mening pedagogiskt pekfinger, när det för snart ett decennium sedan men även senare gällde att hjälpa vilsekomna, av ett mer än vanligt oblitt öde drabbade svenskättade medmanniskor till rätta i ett för dem nytt land med helt nya och följaktligen ovana förhållanden.

Agronom Kyhlberg i samtal med pastor Hoas.

Men detta är saker som förut äro kända. Och erkända. Agronom Kyhlberg är ju den som redan från första stund fick och åtog sig det ansvarsfulla värvet att under Svenskbystiftelsens egid ordna för dessa våra anförvanter, för vilka han alltfort, utan sentimentalitet dess bättre, ömmar, trots att såväl stiftelsen. som han själv numera praktiskt taget är skild från sitt uppdrag. Efter fullgjort värv upphörde ju stiftelsen för något år sedan, även om en särskild fond till bybornas fromma alltjämt existerar. Nog om detta. Som sagt hunno vi i Roma inte med att underkasta vederbörande något ”korsförhör”. Men då hr K., som vistats mer än en vecka på Gotland och därvid besökt så gott som samtliga svenskbybor — dom äro ju som bekant utplanterade litet varstans på ön — antyder något om att han kanske kunde vara anträffbar någon gång ”i morgon kväll” utbedja vi oss genast en liten intervju, ”vilken också älskvärt beviljas. Hr K. kan sina bybor både utan och innan på sina fem fingrar. Mer än de flesta har han följt dem från början och bör sålunda vara rätte mannen att bedöma det aktuella läget på den gotländska ”svenskbyfronten”, jämfört med hur det var i ”begynnelsen”. Intervjuaren går därför till atttack med frejdigt mod:
— Vad gäller besöket? Har inte svenskbystiftelsen upphört att finns till?
— Jo, det är nog riktigt, redak??rn. Men vad som än en gång fört ??ig till Gotland är dels mitt personliga intresse för byborna — det är ju alltid roligt att se hur det går för ens skyddslingar — dels hade landshövding Rodhe bett mig, som ju i alla fall bäst känner dem, företa någon undersökning i samband med framställningar om bidrag från fonden. För att ingen orättvisa skulle uppstå ansåg jag det emellertid bäst att, när jag ändå är härnere, besöka samtliga . svenskbybor, och det har jag nu gjort med undantag för några få, som jag ämnar göra visit hos i morgon.
— Visserligen var det officiellt avskedstagande för cirka ett år sedan, då ju även generaldirektör Malm var med, tillägger han, men jag är ändå glad över att än en gång ha fått besöka dem.
— Och byborna själva? Glada också ?
— Man kan nog säga att glädjen var ömsesidig. För min del gladdes jag över att det gått framåt för byborna och beräkningarna sålunda hållit streck, säger agronom Kyhlberg och fortsätter:
— Under alla dessa år jag besökt dem, har jag faktiskt aldrig som nu fått röna sådana uppriktiga bevis på tacksamhet från deras sida. Många av dem erkänna oförbehållsamt, att de nu insett vilket arbete som legat bakom deras inplantering på Gotland. Detta ha de ju inte förstått förrän nu på senaste tiden.
Jag har till och med fått hederstiteln ”vår far”, och många ha förresten undrat över vem de skulle rådfråga och få hjälp av om inte just av denne pappa.
Detta i förbigående. Det som dock mest har glatt mig är deras stora framsteg ifråga om jordbrukets skötsel, deras blick för vikten av byggnadernas underhåll och att de utan att ta sig vatten över huvudet planerat allt på ett klokt sätt, med god beräkning. De ha rättat munnen efter matsäcken. Vad de vid ett visst tillfälle ansett sig kunna göra t. ex. ifråga om tillbyggnader och reparationer på sina hus, det ha de också utfört då, men väntat med annat som de ansågo sig just vid det tillfället inte kunna gå i land med. Och det är ju så det måste gå till.
— Flera av dem som i början voro allt annat än nöjda med de gårdar de tilldelats, säga nu att de inte skulle vilja göra sig av med dem ens mot dubbla priset. Men, understryker hr K., gårdarna hade inte heller det värde då som nu. De ha upparbetats kolossalt och genom ypperlig skötsel, dikningar och allt vad som till ett välskött jordbruk hör stigit avsevärt i värde. Ja, det finns numera svenskbygårdar som äro verkliga mönsteregnahem på Gotland.
Bland dessa ha vi sådana i Stenkyrka, Ala, Guldrupe, Buttle och f. ö. även på flera, andra ställen, där man nått utomordentliga resultat.
Också det fåtal större gårdar som finns ha skötts på ett förvånansvärt bra sätt, konstaterar hr Kyhlberg.
— Och den yngre generationen, den som nyligen har inträtt eller snart skall inträda i det heliga äkta ståndet, hur går det för den?
— Jag har under min resa även träffat på en hel del ungdomar, sådana som gift sig här, och varit nog ambitiösa och ”framåt” att med det snaraste skaffa sig egnahem. Detta har visserligen skett på skuld, men genom sparsamhet ha de kunnat erlägga den mindre kontantinsats som fordras för ett övertagande av jordbruket. Det är sålunda med stor tillfredsställelse man ser hur väl också dessa yngre bybor skött sig: Genom sin flit och sin sparsamhet ha de därför stora förutsättningar att klara sig gott även i fortsättningen.
— Ja, detta var nu idel ljuspunkter, säger hr K. vidare. Men naturligtvis finns det ett och annat mörkare inslag i väven. Redan på ett ganska tidigt stadium lovade jag att det ojämförligt stora flertalet av de hit inflyttade svenskbyborna skulle komma att reda sig gott. Nu är jag förvissad om att detta förhållande skall bli inte långt från hundraprocentigt. Vad man vidare förutsagt att ett par tre skulle komma att gå överstyr kommer nog också att besannas. Inte beroende på att de fått sämre gårdar än de andra, utan på grund av att vederbörande äro mindre lämpade för mera självständigt arbete.
— Grannsämjan med gotlänningarna?
— Enastående god. Alla bybor skryta, var och en på sin ort, över sina gotländska grannar såsom varande de allra bästa och hjälpsammaste som finns.
I fortsättningen kommer samtalet bl. a. in på vissa jämförelser mellan byborna på fastlandet och de här på Gotland bosatta. Även de förra synas i stort sett klara sig bra, men agronom Kyhlberg är åv den bestämda uppfattningen, att de gotländska byborna ha vissa större förutsättningar härtill än de andra.
Och detta förhållande beror enligt hans mening inte minst därpå att byborna här på ön ha landshövdingeparet hos sig, så att säga. Landshövding och fru Rodhe ha ju alltifrån första början visat ett synnerligen stort intresse för bybornas väl och ve, och titt och tätt bl. a. vid personliga besök på gårdarna gjort sig underrättade om förhållandena. De ha varit vänliga, välvilliga och genom sitt älskvärda sätt gjort det mycket lätt för byborna att kanske till och med lite för ofta vända sig till landshövdingeparet med framställningar av varierande aktualitet.
Så anhåller intervjuaren till sist om en summering av intrycken från den senaste inspektionsfärden.
-—Ja, det kan ju inte gärna bli något annat än att det säkerligen kommer att gå våra svenskbybor väl i handom om vi få ha fred och ro i landet. Fortsätta de som de börjat kommer nog också det stora flertalet att så småningom bli besuttna bönder. Och det kan f. ö. ingen önska högre än jag själv, slutar agronom Kyhlberg.
Pencil.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 3 Augusti 1938
N:r 176

Sveriges blåbandsförening.

På framställning av Sveriges blåbandsförenings ungdomsförbund har metodistkyrkans biskop utnämnt pastor Stanley Hermansson i Buttle till ungdomssekreterare i Sveriges blåbandsförening.
Pastor Hermansson kvarstår sålunda i aktiv tjänst inom metodistkyrkan på samma gång som han ägnar sina krafter åt nykterhetsarbetet.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 8 Juli 1938
N:r 154

Idrott och sport.

Festlig idrottsdag i Stånga.
Brödratrio i Vestkinde efterträdde brödrotrio i Gothem som världsmästare i varpa. Stångaspelen ha aldrig haft en sådan anslutning som i år.

Föreningen Gotländsk Idrotts stora sommartävling i Stånga ägde i går rum under gynnsamt väder och under mycket stor tillslutning både från tävlande och från allmänhetens sida. Det var ett obestridligt faktum, att en sådan tillslutning till Stångaspelen aldrig tidigare förekommit — ett bevis så gott som något, att den gotländska idrottens popularitet är i stigande. Organisatoriska anordningar hade vidtagits för att hålla åskådarne i ständig kontakt med de pågående kraftmätningarna och en tränad stab av funktionärer svarade för att de olika tävlingarna expedierades utan onödiga longörer.
Tävlingsledningen kunde också med gott samvete låta filmkamera och idrottssåkkunniga, bland dem Torsten Tegnér i Idrottsbladet titta på tävlingsarrangemangen, som verkligen fungerade utmärkt.
När de idrottsintresserade vaknade på söndagsmorgonen gav vädret inte just . anledning till någon större tillfredsställelse. Ty regnat hade det gjort på natten, och regnet hängde alltjämt i luften — på spridda ställen gick det också skurar. Men det var icke tillräckligt att avskräcka vare sig idrottsmän eller andra. Och optimisterna fingo rätt — söndagen blev en dag av idealiskt idrottsväder. Himlen var en smula beslöjad under större delen av dagen, men temperaturen var lagom och be: haglig, varför svetten icke behövde flöda i sådan mängd, som den skulle hava gjort under solig och varrh sommarsöndag.
Ny för året var anordningen med idrottsgudstjänst. I Gumbaldeängen hållas årligen de s. k. Stångakonferenserna, varför platsen icke saknar förtrogenheten med den religiösa förkunnelsel. Men kombinationen med idrottsdagen är däremot en ny och god anordning, som från början ger högtidsstämning åt dagens samling. Givetvis hade icke så många hunnit infinna sig, då friluftsgudstjänsten började, men det samlades allt flera medan densamma pågick. Kontraktsprosten Adrian Kronqvist, vilken talade i egenskap av pastor loci, hade till ämne för sin korta predikan valt.
Dagens text handlade om den förlorade sonen och hans förfallna tillstånd.
Detta gav officianten anledning att vid sidan av textens rent religiösa lärdomar erinra också om idrottens strävan att skänka ungdomen genom kraven på skötsamhet icke blott en sund kropp utan även en sund själ.
Före predikan sjöngs ”Dig skall min själ sitt offer bära” och efter densamma ”Guds ord och löfte skall bestå”.
Snart erbjöd det stora slagfältet ett myllrande liv av festlig idrottsglädje.
På de öppna områdena åt landsvägen flögo pärkbollarna i långa lyror, nedåt Gumbaldegården upptogos både ängen och åkern utanför av varpkastare.
Över ängens mitt svajade den svenska flaggan och därtill ett signalställ med flaggor i rik mängd.
Och sedan kunde strax efter kl. 10 uppropet taga sin början. Som förut nämnts voro de anmälda lagens antal i varpa 165, i bakpärk 16 och i frampärk 10. En obetydlig del av de anmälda varplagen hade fått förfall.
Sedan spriddes de mer än 600 idrottsmännen ut över tävlingsplatsen. I pärk fingo givetvis åtskilliga lag bida och se, tills deras tid kom, men varpkastarna fingo omedelbart gå i elden efter hela linjen vid ett 80-tal olika varpmål, de olika klasserna på olika avsnitt å det stora tävlingfältet.

162 lag varpkastare i elden.
Ser man på fördelningen till de olika klasserna så hade mästerskapsklassen 26 lag anmälda, klass II 25 lag, klass III 54 lag, rekrytklassen 45 lag och klass IV 15 lag. På grund av den stora anslutningen i klass III och i rekrytklassen voro båda dessa klasser delade i A och B, varigenom chanserna att vinna pris fördubblats inom dessa klasser.
I mästerskapsklassen, som väl tilldrog sig största intresset, mötte man många av de gamla kända lagen. Striden blev svår redan. från början och särskilt spännande var naturligtvis uppgörelsen mellan ett par sådana segraraspiranter, som bröderna Arvessons lag, Gothem och bröderna Netzels lag, Visby, vilka hade osmaken att bli lottade mot varandra. Resultatet blev, att fjolårets segrare, bröderna Arveson, redan här blevo slagna och måste övergå till tröstklassen, medan Netzels lag kunde gå vidare i kampen. Vidare blev Herman Olssons lag från Eksta utslaget av Knut Petterssons lag, Roma, medan Blombergs lag, Gothem, klådde ett lag från Bara och K. F. Söderdahls trio ett lag från Rone.
Så småningom fick emellertid K. F.
Söderdahls lag stryka på foten för Birger Olssons lag, Fole, och Netzels lag för Ivar Ahlqvists lag, Roma. Det var ganska hårda uppgörelsen. Ett lag, som däremot gick segrande fram efter hela linjen, var Oskar Karlssons lag från Västkinde. Det var ett nytt lag, som åtminstone icke var med på tävlingsbanan i fjol och som förövrigt bestod av trenne bröder. Det var sålunda relativt okänt, men det hade turen, att då det nu för första gången ställde upp i mästerskapsklassen, kunna notera en klar seger. Den sista sammandrabbningen hade laget med Oskar Blombergs lag, Gothem, som dock måste se sig slaget i en spännande final.
Det märkliga inträffade alltså att liksom förra året priset hemfördes av trenne bröder.
Fjolårets segrartrio från Gothem hade förövrigt otur även i tröstklassen.
De blevo nämligen slagna av Erik Ekelunds lag, Bara, vilket återigen fick stryka på foten för Herman Olssons lag, Eksta.
Och efterhand kom publiken. Den kryssade sig fram en smula försiktigt — ibland förstås också en smula oförsiktigt mellan varpmålen, lyssnade till högtalaren och drogs till kaffe- och läskedrycksstånd. Filmningen väckte förstås livlig uppmärksamhet, som var lika stor hos publiken som hos de avkonterfejade. Ja, det var en festlig dag.

Veteran

och :de pristagare.

I Klass IV, som kastar med stenvarpor utan tag och där man får räkna både ”pinnu u hule”, ställde 14 lag upp. Där kom slutstriden att stå mellan Hemse och Klintehamn — det gällde grosshandl. Snöbohms hederspris — och priset gick till Hemse.
I de andra klasserna utkämpades också många duster, innan prislistorna slutligen togo fast form. Rekrytklassen hade som förut nämts fått ett vackert tillskott av nykomlingar, vilka nu med nyvasst intresse bokstavligen kastade sig in i striden för att — som man hoppas — arbeta sig upp mot toppen.

Gothem och Burs segrande i pärklag.
Om man rätt kan förstå och uppskatta situationer och finesser så är pärkspelet kanske det som ger största behållningen från den stora tävlingsdagen i Stånga. Här får man se hur snabbhet i både hjärna och lemmar kommer till användning och mången gång är det också slugheten som fäller utslaget, ifall motståndarna ha slarvat eller slumrat till för ett ögonblick.
Vid förra söndagens förtävlingar i bakpärk visade som bekant de i mästerskapsklassen deltagande lagen en genomgående jämnhet, ty samtliga lag fingo vardera en vinst och en förlust. Vid gårdagens uppgörelser blev det dock litet större skillnader mellan lagen och Gothemsborna kunde hemföra en vacker seger och förvisade därmed fjolårsmästarna från Burs till andra plats.
Gothem segrade först över Näs och När, Burs slog När, Lau slog sedan Burs men fick därefter stryk av Näs. Närlaget blev besegrat över hela linjen. Slutresultatet blev att Gothem vann med tre segrar och därefter följde Burs, Lau och Näs med vardera två segrar. För att skilja dessa åt fick man ta till noggrannare räkningar särskilt mellan Burs och Lau var skillnaden hårfin, då vardera laget, hade fem vunstpärkar. Man fick därefter övergå att räkna vunna 10-tal och det visade sig att Burs hade 9 vunna 10-tal mot Laus 7. Näs hade bara fyra vunstpärkar, så här var saken enkel nog.
Spelet var över lag gott även om det slarvades ibland med inslagningen, och gothemsborna tillerkändes priset för bästa och ärligaste spel. Men här fanns det konkurrenter hack i häl, ty lauborna hade också en vacker bollbehandling.
I frampärk spelade de segrande lagen från första omgången alla mot alla och det blev många och intressanta strider mellan de fem lagen från Burs, När, Silte, Lau och Visby. När o. Lau möttes på slutet och Lau gjorde här en utmärkt prestation genom att hämta upp sig från fem om fullt till fullt om fullt o. att sedan i fortsättningen vinna pärken. I sista spelet mellan Burs och Lau fick man se verkligt vackert pärkspel. Kanske hade man hört hur en och annan klagat på att spelet förut varit för snarvt i frampärken och -så tog man fram de fina lyrorna, som gingo mellan ytterkarlarna i planens hela längd så lång den kunde bli för de påträngande folkmassorna. Man hade verkligen bekymmer med folkskockningen ibland, ty rätt vad det var hade bollen fått sig ett nyp, som sände den långt bort över åskådarna och då var det minnsann inte lätt för utemännen att kunna svara med samma mynt. Johansson i Laulaget hade ett väldigt driv på sina vackra lyror och missade sällan eller aldrig och Bursborna svarade med lika ärligt och ögonfägnande spel. Prisnämnden följde spelet med belåtna miner och belöningarna uteblevo inte heller. Lagen voro mycket jämna men det såg ett tag ut som om Lau skulle ta hem första pärken. Därav blev det dock ingenting, ty Burs spottade upp sig och tog pärken efter fullt om fullt. Samma ställning uppkom också i andra pärken, men även nu var Burs det lag som utnyttjade situationerna i sluthuggen till sin fördel. Därmed var frampärken slutspelad och uträkningen för placeringarna kunde ta sin början. Det blev en ganska ingående granskning av alla protokoll. från alla spel, då det inte varit någon utslagning utan man måste räkna med segrar, förluster och poäng för alla lag.
Lau fick lämna ifrån sig mästartiteln till Burs, som gjort en hedersam insats i tävlingen genom det goda spelet på slutet.

Gotländsk femkamp och annan idrott.
Kring den inhägnade planen, där tävlingarna i gotländsk femkamp, stångstörtning, haug- och langstikel m.m. skulle äga rum hade de flesta åskådarna börjat samla sig vid 3-tiden. Några kvartar efter kunde man till att börja med få se de fem längdhopparna i aktion. Och det var ingen dålig början. Fjolårsmästarens resultat hann blekna bort åtskilliga gånger under tävlingen inför de siffror som nåddes och hade inte ens räckt till pris i år. Nu hör det ju till saken att han inte ställde upp. i år och man vet aldrig vad unge Bertil Nilsson från Burs kunnat hitta på om han nu varit med Einar Smith, Klintehamn, och Wallin, Fårösund, hade så gott som exakta mått på sina hopp, den förre hoppade 5,99, 5,97, 599, och den senare 5,92, 5,96. Näst efter dessa båda kom K. E. Arvidsson, Burs, som hade 5,75. Dessa tre gjorde sedan var sitt finalhopp och här satsade man på för fullt.
Wallin kom först över sex meter — 6,06 — och det räckte till seger, fast Smith kom hotande nära med 6,03. Jämnare och mera spännande kunde det knappast ha: varit.
Även det följande höjdhoppet blev en grann tävling trots att den hade mndast fyra deltagare, två fårösundare, Wallin och Karlsson, samt två bursbor, B. E.
Dannborg och Bertil Nilsson, fjolårsmästaren.
Höjderna klarades undan för undan utan några större besvär och allt gick väl ända tills höjden blev 1,62. Då sade de båda nordergutarnas förmågor stopp och de fingo i stället sätta sig och se hur Nilsson och . Dannborg elegant svingade sig över 1,66 blev det efter nästa höjning och det gick fortfarande bra för den lovande pojken Nilsson. Dannborg däremot fick nöja sig med det föregående resultatet, han var över i andra hoppet men dumt nog tog han ribban med sig i handen på nedgående. Nilsson gick därpå till attack mot klubbrekordet, men det blev inget av den gången. 1,70 var för mycket ännu så länge. Stångstörtningen blev en imponerande kraftmätning mellan de gotländske herrar atleter, som levererade en mycket uppskattad och spännande batalj. I första gången tog den säkre oldboyen ”Peking” Hellström ledningen med 7,76, men annars verkade det som om man sparade sig över lag. I andra omgången blev det åtskilligt livligare, när det gällde att övertrumfa varandra. Peking ökade vackert till 8,10, Dannborg, Burs, nådde 7,85 och Arne Möllerström låg på 7,80. Fjolårsmästaren Gustav Dahlström, Fårösund, hade en riktig otur med sina kast än var det övertramp eller också slog stången inte runt — och han kunde följaktligen inte göra något åt de andra storhejarna. Tredje och sista omgången inleddes med att Peking ännu en gång bättrade på till 8,16 och det verkade som om ingen skulle ha: mer att säga till om.
Dahlström missade för tredje gången, Klasson, Ekeby, var nära den främsta stickan men trampade över, och även Dannborg missade. Men då kom Arne Möllerström och skapade ”den stora sensationen. Med sin egendomliga stil att. vända sidan till vid utkastet vräkte han på för kung och fosterland och passerade Peking med fyra centimeter till 8,20. Gissa om det jublades på Roma-sektionen. Det blev ärekast och nya filmupptagningar.
Sedan dessa specialgrenar väl voro överstökade kunde femkampen ta sin början. Tolv man voro anmälda och det var så gott som uteslutande kända nämn från föregående årens femkamper. Det började med kappränning 100 meter ute på pärkplanerna och ordningsmakten hade åtskilligt besvär med att få en gata i folkhopen, som kunde rymma tolv man i bredd. Men det lyckades och det blev löpning av. Två skulle slås ut i denna gren och dessa blevo Lind, Roma, och V. Pettersson, Visby.
Längdkastningen med varpa liksom de övriga grenarna var förlagd till den inhägnade planen och det bliv ett kraftprov så gott som något. Varpan saknade tag vilket naturligtvis gjorde saken en smula knepigare och det var inte alla kast som lyckades. Två skulle elimineras också här och nu hade turen kommit till L. Johansson, Roma, och R. Pettersson, Dalhem. Femkampens höjdhopp bjöd på talrika spännande omhoppsdueller och det gick sakta att få fram de tre man, som här skulle få lämna tävlingen. Arvidsson, Larsson och Dannborg från Burs samt Bertil Möllerström, Roma, lågo säkert i toppen, men sedan hamnade fyra man på 1,50 och av dessa skulle tre ur. Det blev omhopp på samma höjd, och då fick Peking dra sig ur spelet. Man hoppade igen men alla revo och ribban åkte ned till 1,45. Här orkade inte Dahlström med längre och så började den sega duellen mellan Arne Möllerström och Sigurd Johansson, Dalhem. Båda voro ganska trötta i benen och revo tre olika höjder ner till 1,40, då Möllerström ensam gick över.
Denne fick sedan sin specialgren, stångstörtningen, att syssla med och där var Han ju given segrare i Pekings och Dahlströms frånvaro. Han vann utan att förta sig på 7,84, men hän fick göra så många flera extrakast i stället för att få alla filmare tillfredsställda.
Nu var tiden inne för den sista och avgörande grenen — ryggkastet. Arne Möllerström fick ställa upp mot K. G. Larsson, Burs, som var tvåa i stångstörtningen, och i första omgången visade unge K. G. hur en motståndare skall läggas till rätta. B. Möllerström och Dannborg, Burs, ställde upp som aspiranter till tredje och fjärde pris med resultat att även den andra brodern Möllerström åkte i däck. Arne hade emellertid första priset i tankarna och överlistade K. G. Larsson i andra omgången, så att ställningen blev jämn. Det andra paret utförde därefter något som närmast liknade ringdans och som inte blev något helt med. Sedan Peking lämnat några små instruktioner blev det rediga tag och Dannborg fick sin motståndare i marken fort nog. Sista omgången mellan finalisterna var givetvis mycket spännande och det blev Möllerström som dukade under efter en het dust med den starke laupojken. En extratävling i ryggkast startades omedelbart efter den ”ordinarie” och här ställde åtta deltagare upp. Det var inga svaga stackare som möttes i dessa bataljer, och krafterna behövdes väl om man skulle komma någonvart i konkurrensen. Kvar till slutomgången voro Peking och Cedersten, Stånga. I första omgången vann Cedersten, i andra överrumplades han av Peking, men i tredje kom stångabon igen och vann tävlingen. Sedan övergick man till andra goda publiknummer, nämligen ”herre på vågrät stång” och ”sparkä bleisträ” och det skrattades gott och hjärtligt åt Vederbörandes krumelurer.

Prisutdelningen.
Framemot 9-tiden voro alla protokoll uträknade och klara och det började ördna sig till prisutdelning. Tre stora bord med bägare och ”bucklor” i alla fasoner buros innanför inhägnaden och skollärare Dahlgren äskade ljud i mikrofonen. Han konstaterade att 1938 års Stångaspel nu voro till ända och ett minne blott, han tackade idrottsmännen för god kamp och beklagade att prissamlingea ändå inte räckte till för att belöna alla de goda prestationer som gjorts under dagen. Till alla, såväl tävlingsdeltagare som åskådare, riktade han till sist ett varmt tack för att de genom sin närvaro bidragit till att ge Stångaspelen en så festlig prägel, som hu varit fallet och som fört dess namn långt ut över Gotlands gränser.
General G. M. Törngren förrättade därefter prisutdelningen och hade alltid något gott ord till reds när dagens kämpar från pärkplanen och varpmål infunno sig för att avhämta sina troféer.
Det var ingen liten samling pris som gick till belöning för dagens arbete.
Den fyllde ett helt tält, där den under däzen fanns till påseende och när den sedan bars in på planen fyllde den hela tre bord. Fördelningen av prisen tog nära en timme i anspråk, och under tiden hann man bli riktigt öm i händerna av att applådera. Så småningom tunnade det dock av på prisborden och general Törngren kunde stiga fram till mikrofonen… Han betraktade årets Stångaspel som ett mycket rikt och vackert minne; en stor dag som började så vackert med gudstjänst ute på ängen. Hundratals deltagare och tusentals åskådare ha visat gott humör och verklig idrottsmannaanda, vilket gjort att spelen ha blivit så lyckade. Alla stå vi i stor tacksamhetsskuld till spelens och den gotländska idrottens generalorganisatör, folkskollärare Dahlgren, ty genom hans insatser ha Stångaspelen nått långt utom vår ös gränser.
Och så följde ett rungande fyrfaldigt för generalen Dahlgren, som stod där och myste av belåtenhet över den lyckade dagen. Men tro nu för all del inte att pristagarna glömdes bort vid hurrandet. De fingo sin beskärda del de också.
Nu hade det redan hunnit bli skumt och borta på dansbanan lät Malmgardskapellet höra sin repertoar för den danslystna ungdomen. För gamlingar och långväga resande var det tid att fara hem och begrunda dagens händelser…

Prislistorna:
Bakpärk.

Mästerskapsklassen:
1) Gothem, pärkkarl Johannes Arvesson, mästerplaketter: 1 större till laget och 1 mindre till varje man i laget, konsul Otto Åkermans hederspris, 2) Burs, pärkkarl Fritz Pettersson, 3) Lau I, pärkkarl: John Larsson, 4) Näs, pärkkarl Gunnar Jakobsson, 5) När I, pärkkarl Ture Nilsson.
Tröstpris:
1) Visby Bollklubb, pärkkarl Erik Lundgren.
Klass A:
1) Silte, pärkkarl Albert Hansson, Gotlands Allehandas hederspris, 2) Alva, pärkkarl Otto Siggelin, 3) Vänge, pärkkarl Emil Johansson.
Rekrytklassen:
1) När III, pärkkarl Arne Lindell, direktör Carl E. Degermans hederspris, 2) Östergarn II, pärkkarl Magnus Bendelin.
Till bäste pärkkarl i bakpärk: Lau pärkkarl, John Larsson, C. G. Björkanders hederspris.
Till näst bäste pärkkarl i bakpärk: Burs pärkkarl, Fritz Pettersson, direktör Ernst Lybergs hederspris.
Till bäste man på planen i bakpärk: Elias Johansson, Gothem, kommieridör och fru Arvid Häggs hederspris.
Till det lag, som spelat vackrast och ärligast: Gothems pärklag, direktör Carl Cramérs vandringspris.

Frampärk.
1) Burs, pärkkarl Hilding Havdell, mästerskapsplaketter: 1 större till laget och 1 mindre till varje man i laget Gotlänningens hederspris, 2) När I, pärkkarl Kristian Nilsson, 3) Lau I, pärkkarl Harald Hansson, 4) Silte, pärkkarl Albert Hansson, 5) Visby Bollklubb, pärkkarl Erik Lundgren.
Till bäste pärkkarl i frampärk: Silte pärkkarl, Albert Hansson, C. G. Björkanders hederspris.
Till näst bäste man i frampärk: Burs pärkkarl, Hilding Havdell, direktör Ernst Lybergs hederspris.
Till bäste man på planen i frampärk: Gustav Johansson, Lau, kommendör och fru Arvid Häggs hederspris.

Varpa.
Mästerskapsklassen:
1) Västkinde, Oskar Karlsson, mästerskapsplaketter: 1 större till laget och 1 mindre till varje man i laget, Ångfartygs A.-B. Gotlands hederspris, fribiljett för att representera Götland vid jubileumstävling i Göteborg i sept., direktör Herman Duses vandringspris, 2) Gothem, Oskar Blomberg, 3) Roma, Knut Pettersson, 4) Slite, Sven Othberg, 5) Fole, Birger Olsson, 6) Roma, Ivar Ahlqvist, 7) I. V. Visby, G. Netzel, 8) I. V. Visby, K. F. Söderdahl.
Tröstpris: 1) Eksta, Herman Olsson, 2) Stånga, Ragnar Pettersson, 3) Garda, Axel Nilsson.
Klass H:
1) Bunge, Gust. Karlsson, Nya A.-B. Visby Bryggeriers hederspris, 2) Dalhem, Henning Persson, 3) Östergarn, Vilh. Nilsson, 4) I. V. Visby, Axel Flodman, 5) Ljugarn, Arvid Johansson, 6) Dalhem, John Lövgren, 7) Dalhem, Sigge Johansson, 8) Hemse, L. Fredriksson.
Tröstpris: 1) Visby Bollklubb, Thor Ödin, 2) Buttle, Manfred Nilsson, 3) Lye, Ragnar Jakobsson.
Klass III A:
1) Bara, Sven Hansson, A.-B. Gotlands Banks hederspris, 2) Hemse, Axel Hoffman, 3) I. V. Visby, Knut Johansson, 4) Västergarn, K. H. Johanssön; 5) Stenkyrka, Emil Stenström.
Tröstpris: 1) Barlingbo, Gustav Nilsson, 2) Källunge, Tyko Sandelius.
Klass II B:
1) Tofta, Fritz Lind, Gotlands Järnvägs A.-B. hederspris, 2) Mästerby, Hj.
Eriksson, 3) Vallstena, Henry Veström, 4) Ekeby, Gust. Björklund, 5) Buttle, Hj. Niklasson.
Tröstpris: 1) Gothem, Lars Kristiansson, 2) Stånga, Emrik Pettersson.
Rekrytklassen A:
1) Barlingbo, John Zakrisson, Gotlands Hönsfoder A.-B. hederspris, 2) Eskelhem, Erik Wahlgren, 3) I. V. Varpa, G. Gustavsson, 4) I. V. Visby, K. Enström, 5) Thuleklubben, Gösta Larsson.
Tröstpris: 1) Havdhem, K. Molin, 2) Västergarn, K. Gabrielsson.
Rekrytklassen B:
1) I. V. Visby, E. Svärd, En idrottsväns hederspris, 2) Burs, T. V. Bodin, 3) Alva, David Olofsson, 4) Havdhem, K. Wahlgren, 5) Tofta, G: Lind.
Tröstpris: 1) Stånga, Erik Karlsson, 2) Ekeby, Arv. Nilsson.
Klass IV:
1) Malte Siltberg, Hemse, grosshandl. E. Snöbohms hederspris, 2) Helge Hägg, Klintehamn, 3) Sven Klasson, Hablingbo, 4) A. Jakobsson, Fide, 5) O. Nilsson, Barlingbo.
Tröstpris: 1) Helge Eriksson, Vestkinde, 2) H. Eriksson, I. F. Varpa, Visby.

Haugstikel.
1) Bertil Nilsson, Burs, höjd 166, 2) B. E. Dannborg, Burs, höjd 162.

Langstikel.
1) Karl Erik Wallin, Fårösund 6,06, 2) Einar Smith, Klintehamn, 6,03.

Stångstörtning.
1) Arne Möllerström, Roma, 8,20 m., juvelerare Ernst Swensons hederspris, doktor Nils Bolins vandringspris, 2) Erik Hellström, Visby, 8,16 m., 3) B. E.
Dannborg, Burs, 7,85 m., 4) Otto Klasson, Ekeby, 7,65 m.

Gotländsk femkamp.
1) K. G. Larsson, Burs, Läkerolfabrikens i Gävle hederspris (en skål och 10 läkerolaskar), 2) Arne Möllerström, Roma, 3) B. E. Dannborg, Burs, 4) Bertil Möllerström, Roma.

Herre på vågrät stång.
1) Fritz Lundgren, Lye, 2) G. Pettersson, När.

Ryggkast.
1) K. Cedersten, Stånga, Pixfabrikens hederspris, 2) E. Hellström, Visby.

Sparkä bleisträ.
1) Ture Pettersson, Burs, 2) Hilding Bengtsson, Etelhem.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 4 Juli 1938
N:r 150

Idrott och sport.

Stångaolympiaden närmar sig.
En imponerande mönstring av. gotländska idrottsmän.

Stånga-Spelen, som år från år samlat allt större och större intresse omkring sig, lovar att även denna gång överglänsa sina föregångare. Den rekordartade tillslutningen av idrottsmän tyder därpå. Det blir verkligen en imponerande samling, som då mötas i fredag kamp:

i bakpärk 16 lag
i frampärk 10 lag
i varpa 165 lag
stångstörtning 12 deltagare
gotländsk femkamp 15 deltagare
haugstikel 7 deltagare
langstikel 5 deltagare
Klockan 9,30 börjar spelen med idrottsgudstjänst av kontraktsprosten G. A. Kronqvist: Psalmerna, som skola sjungas, äro nr 15 v. 1 i nya och 28 v. 1 i gamla psalmboken: Dig skall min själ sitt offer bära. N:r 24: 1 Allena Gud i himmelrik samt n:r 124: 4 Guds ord och löften skall bestå.
Gudstjänsten sändes genom högtalare.
Klockan 10 sker upprop, varefter tävlingarna omedelbart taga sin början.
Omkring kl. 3 e. m. börjar de individuella tävlingarna med lang- och haugstikel, stångstörtning och gotländsk femkamp. Sist anordnas skämttävlingar: Herre på vågrät stång, Ryggkast och ”Sparkä bleisträ” till vilka under dagen ett begränsat antal anmälningar mottagas av tävlingsledningen.
Omkring klockan 8,30 förrättas prisutdelningen av generalmajor G. M. Törngren.

Många organisatoriska nyheter. — SF skall talfilma.
Under större delen av dagen hålles publiken underrättad om spelens gång genom högtalare. Tryckta program tillhandahållas. vilka lämna en hel del upplysningar om spelen. såsom namn på alla deltagare, en del resultat i pärk samt uppgift om verkställd lottning i varpa m. m. Genom rapporter å anslagstavla underrättas publiken ävenledes om resultat, som uppnåtts. Svensk Filmindustri kommer att under spelens gång företaga filmupptagning, så envar besökande har kanske utsikt att bli en nyupptäckt filmstjärna.
Värdefulla prissamlingar.
— Två nyuppsatta vandringspris.
Prissamlingen är synnerligen storslagen. Bland skänkta pris kan nämnas: Konsul Åkerman till mästerskapslaget i bakpärk.
Gotlands Allehanda till segrare i klass A. i bakpärk.
Gotlänningen till segrare i frampärk.
Dir. Carl E. Degerman till segrare i rekrytklassen i bakpärk.
Konsul C. G. Björkander till bäste pärkkarl i fram- och bakpärk (två pris).
Dir. Ernst Lyberg till näst bäste pärkkarl i fram- och bakpärk (två pris).
Kommendör och fru Arv. Hägg till bäste man på planen i fram- och bakpärk (två pris).
Ångfartygs A:;-B.: Gotland till mästarelaget i varpa.
A.-B. Visby Nya Bryggerier 1:sta pris i varpa klass II.
A.-B. Gotlands Bank i varpa klass III A.
Gotlands Järnvägs A.-B. i varpa klass III B.
Grosshandl. E. Snöbohm i varpa klass IV.
Gotlands Hönsfoder A.-B: i varpa rekrytklassen A.
”En Idrottsvän” i varpa rekrytklass B.
Läkerolfabriken i Gävle i femkamp.
Juvelerare E. Swenson i stångstörtning.
Pixfabriken i Gävle m. fl.
Av vandringsprisen utdelas i år:
I bakpärk: Dir. Carl Cramérs vandringspris till det lag, som spelar ärligast och vackrast.
Till mästerskapsklassen i varpa har Dir. Herman Duse i Stockholm i år stiftat ett nytt vandringspris bestående av en synnerligen praktfull silverkanna.
Med säkerhet skall givarens önskan om att det måtte öka intresset för den gamla ”Gotlandsleken” förverkligas.
I Stångstörtning har doktor Nils Bohlin stiftat ett nytt vandringspris, en ståtlig pokal, även den syftande åt samma håll som den föregående.
Slutligen bör omnämnas, att samtliga första pristagare erhålla plaketter mästerskapstecken och att första pristagare i mästerskapsklassen i varpa få gratisbiljetter till Göteborg för att representera Gotland vid jubileumstävling i september i år.

Goda tågförbindelser till nedsatta priser.
Tågförbindelserna med — Stånga om söndag äro med ordinarie och flera extratåg ordnade på bästa sätt.
Från Visby avgår tåg till Stånga kl. 8,15, 12,15, och 18,00.
Från Stånga till Visby kl. 17,53.
Från Burgsvik kl. 7,05, 13,40, 17,00 20,17 och 23,15. och 19,24.
Från Stånga till Burgsvik kl. 13,35, 14,50, 19,18 och 23,00.
De lämpligaste tågen för åskådare, som önska vara med om att se slutuppgörelserna i pärk och varpa samt stångstörtning och gotländsk femkamp m. fl, äro de, som avgå från Visby kl. 12,15 och från Burgsvik kl. 13,40.
Biljettpriserna gällande fram- och återresa och lösta till Stånga tävlingsdagen äro nedsatta och gälla:

från Visby kr. 2: –
Barlingbo kr. 1: 50
Roma kr. 1: 25
Bjärges kr. 1: –
Buttle kr. 1: –
Etelhem kr. 0: 40
Hemse kr. 0: 60
Havdhem kr. 1: –
Fidenäs kr. 1: –
Burgsvik kr. 1: 20
Klintehamn kr. 2: 30
Slite kr. 2: 75

Av allt att döma lovar 1938 års Stångaspel att slåt alla rekord även då det gäller åskådare, ty överallt i bygderna är det samstämmiga uttalandet om målet för utflykten söndagen den 3 juli: STÅNGASPELEN.
För FÖFENINGEN GOTLÄNDSK IDROTT
R. Dahlgren.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 1 Juli 1938
N:r 148

Dödsfall.

Förre fanjunkaren Emil Löfgren avled härstädes i dag i en ålder av nära sjuttio år. Han kom i tjänst vid Gotlands infanteriregemente den 4 april 1887 och blev sergeant den 15 mars 1890. Som bataljonsadjutant tjänstgjorde han i 11 år eller från 1890 t. o. m. 1901. Som fanjunkare i reserven avgick han med pension den 1 dec. 1919. Änkeman sedan några år sörjes den bortgångne närmast av barn.
— På garnisonssjukhuset på Visborgs slätt avled i morse bilreparatören Lars-Ulle Gahne i en ålder av nära 21 år. Han fullgjorde för närvarande sin värnplikt och dödsorsaken var lunginflammation. Den avlidne beskrives som en präktig och skötsam ung man, omtyckt av både överordnade och kamrater. Han var särskilt intresserad av brottningen. Närmast sörjande äro föräldrar och syskon.
— I den höga åldern av 85 år avled i går i sitt hem f. handlanden Vilhelm Wahlby, Buttle.
Han var född vid Buttlegårda och drev under en lång följd av år vid sidan av sitt jordbruk en omfattande affärsrörelse med lantbruksprodukter. I sin krafts dagar bekläddes han även med en rad kommunala förtroendeuppdrag, och han var sålunda bl. a. ordförande i kommunalstämman, kommunalnämnden, fattigvårdsstyrelsen och skogsvårdsstyrelsen. Han var en präktig, snäll och hjälpsam man och efterlämnar ett aktat minne hos alla han kom i beröring med.
Som närmast sörjande efterlämnar han svägerska och syskonbarn.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 19 Maj 1938
N:r 114

Dödsfall Wilhelm Wahlby

Tillkännagives att f. Handlanden Wilhelm Wahlby avled stilla och lugnt idag i sitt 86 levnadsår, sörjd och saknad av oss, svägerska och övriga syskonbarn.
Buttle den 18 maj 1938.
BERTA och WILLY WAHLBY.
f. Martell.

Vita huvud vila,
trötta ande ila
hem till Gud i frid.

Jordfästningen äger rum i Buttle kyrka torsdagen den 26 maj kl. 3 e. m.

Gotlands Allehanda
Torsdagen den 19 Maj 1938
N:r 114

Fastighetsauktion.

Fastigheterna Stora Velinge 145, 147 och 148 i Buttle komma att försäljas å offentlig auktion tisdagen den 24 maj 1938 kl. 1 e. m. Goda åbyggnader. Bostadshus om 3 r. o. k. av sten under plåttak. Ladugård av sten m. plats för 7 djur. 10 tnld åker, 2 tnld odlad myr 0. 3 tnld hagmark. Trädgård. Belägen invid bygdevägen Buttle — Ala c:a 4 km. öster Buttle kyrka. Samling å fastigheterna. Villkoren tillkännagivas vid auktionstillfället.
Roma kloster den 14 maj 1938.
R. S. Tigerhielm.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 16 Maj 1938
N:r 111

Södra höradsrätten.

Vårtingets 5:te sammanträde. Rättens ordf. assessor Henning Nilsson.

Bilkollisionen i Tofta.
Bilkollisionen i Tofta den 15 febr. mellan en norrifrån kommande personbil förd av kyrkoherde Muckenhirn i Eksta och en lastbil, som kom söderifrån, förevar ånyo. Tre vittnen hördes denna gång. Först hördes på nytt ett av vittnena från föregående rättegångstillfälle, som varit passagerare i lastbilen. Personbilschauffören, som är svar., önskade höra honom om en del yttranden vid förra vittnesförhöret. Vittnet och svar. hade en del olika uppfattningar om -vad som gjorts och sagts strax efter olyckan. BL a. hade vittnet yttrat, att hans uppfattning varit, då han såg svar:s bil dra sig över åt höger, att dess chaufför förlorat uppfattningen om på vilken sida han borde vara. Svar. ville ovillkorligen ha en närmåre förklaring över vad vittnet menade därmed, och om vittnet ville påstå, att svar. ej kunde skilja på höger och vänster. Rätten ansåg emellertid att detta ej kunde inverka på målets avgörande. Det andra vittnet, som vid olyckan åkt med kyrkoherden, har också hörts förut. Han tillfrågades nu av svar. om svar.-bilens hastighet just före olyckan, och gav till svar 10 km. Rättens ordf. upplyste, att vittnet vid polisförhör uppgivit 30—35 km., vilken uppgift vidhållits vid senaste rättegångstillfälle. Svar. ville bagatellisera detta med att den uppgiften av åkl. lagts i vittnets mun, vilket föranledde åkl. begära en tillrättavisning för hans uppträdande. ”Vittnets utsago vid olycksplatsen äro av större värde än efter de många samtalen med svar.”, framhöll åkl. Slutligen hördes ett tredje vittne, som skulle yttra sig över vissa iakttagelser.
fHärefter förekom ett kort replikskifte mellan svar. och åkl. Den förre gjorde gällande att lastbilschauffören bort stanna sin bil i stället för att resonera om varför den mötande bilen ej kom ur vägen. I en inlämnad försvarsskrift rekommenderade svar. bl a. Vägtrafikstadgan kap. 2 att studeras av första vittnet och allm. åkl.. samt bestred all ersättningsskyldighet och sade sig il särskild rättegång ämna framställa ersättningsanspråk på lastbilsägaren.
Åkl. yrkade att intet avseende skulle fästas vid påståendena i skriften, skulle svar. endast kunna hänvisa till nämnda kap. i vägtrafikstadgan och fria sig med det, vore han farlig för säkerheten på vägarna. Åkl. överlämnade målet och yrkade ansvar på svar. för vållande till kollisionen samt ansvar enligt vägtrafikstadgan par. 8 för att han avlägsnat sig från platsen och därigenom försvårat utredningen. Rättens utslag avkunnas den 30 maj.

Ännu en bilkrock i Tofta.
Tofta synes vara en svår ort för bilförare. Den senaste historien gäller en kollision mellan tvenne lastbilar, en större och en mindre. Båda bilarnas förare äro stämda, men endast den större bilens hade till detta ting nåtts av stämningen. Denna bil hade kommit från Gnisvärdsvägen, där den avlassat grus vid de pågående vägarbetena. Då han skulle svänga upp på stora landsvägen och sedan främre delenh av bilen redan var uppe på vägbanan märkte han en halvtonslastbil, som med stor hastighet närmade sig söderifrån. Den stora lastbilen stannades ögonblickligen och den andra hade god plats att köra om på sin högra sida, men i stället för att svänga bromsade han in, fast för sent, och kollision inträffade. Allm. åkl. ansåg att även den stora bilens förare ej iakttagit nödig försiktighet, vilket emellertid denne bestred, samt ville ha ersättning för lidna skador. För hörande av vittnen uppsköts målet till 30 maj.

Obetald radiolicens
kostade en lantbrukare 10 dagsböter á 2 kr.

Ett glömt skattekvitto
för bil kostade dess ägare 10 kr.

Plundring av fågelbon.
En person från Ronehamn är instämd för det han gjort sig skyldig till plundring av vildgässbon på Koggen. Plundringen skulle ha tillgått så att ägg tagits våren 1936, vilka vederbörande sedan låtit hönor kläcka ut. De sålunda utkläckta vildgässen, 7 till antalet, hava sedan sålts till Karlsö jaktklubb för 50 kr. Målet förevar nu och allm. åkl. landsfiskal Hallin, yrkade ansvar för plundring och försäljning samt att det erhållna priset skulle anses förverkat till kronan.
Emellertid har plundring förekommit även i vår. Påskdagen blevo 5 bon rensade från ägg, och svar. ansågs ha förövat även detta, enär han den dagen varit ute på holmen. Skal av grågässägg har också hittats såväl i som utanför en stuga, som svar. har på holmen.
Svar. erkände, att han tagit äggen 1936. Han påstod att det var på uppdrag av representant för jaktklubben, vilken skulle sagt att klubben skaffat sig rätt till att ta äggen. Han skulle således ha handlat i god tro. Däremot bestred han bestämt, att han tagit något i år, och påstod att flera än han hålla till i stugan på ön. Åkl. överlämnade målet vad beträffar det erkända, och utslag meddelas den :30 maj. Beträffande plundringen sistlidne påsk skall närmare utredning verkställas.

Rattfylleri?
Målet mot en affärsman på västra Gotland, åtalad för att i berusat tillstånd ha framfört bil samt därvid i en kurva i Klintehamn kört på en vägvisare, förevar ånyo. För dagen hördes 3 vittnen. Det ena hade ej märkt att svar. verkade på något sätt onykter och hade över huvud taget aldrig sett svar. onykter. Dagen innan det här inträffade hade han bjudit svar. ett par kaffehalvor. Andra vittnet hade ”dagen före” sett svar. strax innan han gått till första vittnet. Då verkade han påtagligt onykter, men blev trots detta bjuden på hembryggt vin. Den dag den. ifrågavarande bilfärden ägt rum var svar. tyst, verkade trött och slö och var möjligen i bakrus, samt var, enligt vittnet, knappast lämplig att köra bil, men blev även nu bjuden på vin. Vittnet sade, att svar. var känd som periodsupare, och hade hört att han just då var i en sådan period. Tredje vittnet hade även iakttagit att svar. verkade trött och slö, möjligen i bakrus, men bjöd i alla fall på en kaffehalva.
Svar.-biträdet vidhöll påståendena att svar. vid tillfället ej var påverkad men sjuk och f. ö. legat till sängs dagarna efter. Han ville ej heller medge att svar. kört oförsiktigt, men bilen var kärv och trögstyrd och kurvan skarp.
Svar.-ombudet ansåg, att han på sin höjd kunde fällas till ansvar för att de varit 3 i förarhytten ”i den mån detta nu kan vara straffbart”. Åkl överlämnade målet och yrkade bifall till stämningspåståendena. Utslag den 30 maj.

Obetald hundskatt.
En person var instämd för att han ej betalt..hundskatten. Han medgav detta men angav som skäl härför att han redan i jan. bett en person skjuta hunden vilket dock ej blivit av. I mars hade han gett bort den för att slippa betala hundskatten. Han var dock inte säker på att den person han bett skjuta hunden hade gevär. Hans ursäkt hjälpte dock ej, — nu får han betala dubbel hundskatt och dessutom böta 10 kr.

Glömde körriktningsvisaren.
En person har glömt giva tecken om ändrad körriktning, vilket orsakade kollision. Han dömdes härför till 20 dagsböter á 1:50 samt att betala skadan med kr. 231: 20.

För kraftig inbromsning
i slirigt väglag så att bilen ställde sig tvärs i vägen och åstadkom skada på en mötande bil kostade en lantbrukare 10 dagsböter á 3 kr. Skadeståndet är förut reglerat.

Ömsom fälld och frikänd.
En trafikbilägare har haft att svara för en hel rad faktiska och förmenade förseelser. Åtal för yrkesmässig trafik med en bil som han för ett halvt år sedan sökte länsstyrelsens tillstånd att sätta in som trafikvagn,; men vilket de ännu ej hunnit fundera färdigt på, kostade honom 40 dagsböter å 2 kr., och det att han använt sin bror som bilförare utan att göra anmälan därom 10 dagsböter å 2 kr. Däremot ogillades åtal för linjetrafik bestående i kalktransport mellan Buttle och Visby och smörtransport mellan När och Visby. Likaså ogillades åtal för djurtransport med transportanordningar ej godkända för den bil på vilken de använts, enär transporten gällt endast slaktdjur.

Förskingring av bildäck
var en person åtalad för. Han lyste med sin frånvaro och fick därför böta 10 kr. Nästa gång skall han vid 25 kr. vite infinna sig.

Gotlands Allehanda
Tisdagen den 3 Maj 1938
N:r 100