”Sedan i morse råder krigstillstånd på Gotland. Fientliga smärre avdelningar ha hoppat med fallskärm på olika platser på ön. Hemvärnet har fått order att, under pågående utrustning av linjeförbanden, försvara utrustningsdepåerna mot sabotagehandlingar.”
Så löd den förutsättning som övningsledaren, kapten Runeborg, meddelade de hemvärnsområden som den 7 och 8 december deltogo i nattövning, ,avseende spaning, postbjänst och strid i mörker.
Klockan 21 hade alla samlats och förlagts i tält, och efter utspisning av choklad med smörgås började vakttjänsten och spaningen. Det blev inte långa stunders vila i tälten, ty fienden utnyttjade månskenet, som silade in genom regndiset, och anföll ideligen. Fram emot midnatt ansåg emellertid övningsledaren att hemvärnsmännens utryckning ur tälten och försvaret av förläggningen gick bra, varför övingen avbröts av en fyra timmars välförtjänt vila, föregången av varm dryck.
Klockan 4 anbefalldes emellertid larmförläggning, emedan man kunde befara att fiendens livliga spaning under kvällen och natten skulle resultera i ett anfall. Och mycket riktigt, klockan 6 på morgonen brakade det löst på allvar, skotten smällde, handgranater kreverade och mörka skepnader störtade framåt i halvmörkret mot den egna posteringslin- jen. Denna sviktade, brast på en del ställen, men slöt sig åter samman, och efter en kort men häftig strid var fienden slagen. Och därmed var också nattövningen avslutad, och hemvärnsmännen läto sig väl smaka av lottornas kaffe och smörgåsar.
Förmiddagspasset ägnades dels åt en övning med skarp ammunition, ledd av löjtnant von Schulman och avseende uppträdande i skog, dels en tävlingsskjutning i pluton, ledd av löjtnant Karnehed och avseende plutons anfall mot en vid stranden landsatt fiende.
Lottorna fingo som vanligt sista ordet med en stadig frukost klockan tolv på söndagen, efter att, också som vanligt, hela dygnet runt i olika avlösningar, ha skött om sina hemvärnsmäns förplägnad.
Hemvärnsofficeren, major Borenz, följde övningarna med intresse, och hans adjutant, fanjunkare Söderström, var allestädes närvarande, där en hjälpande hand behövdes.
Det är glädjande att se att hemvärnet besitter en sådan livaktighet att man kan få ihop nära hundra man till en så pass krävande övning som den ovan refererade, och det torde samtidigt vara ett fullgott bevis på, att den enskilde hemvärnsmannen numera börjat inse att man inte kan försvara sin hembygd enbart med att kunna skjuta, man måste också kunna i andra avseenden uppträda som soldat.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 14 December 1946
N:r 291