Gotlands finanser.

Det sammanlagda beloppet af kömmunernas inom Gotlands län inkomster under 1890 — de senaste uppgifter som i detta fall föreligga — uppgick till 499,299 kr., af hvilka 312,685 kr. belöpte sig på landskommunerna och 186,614 kr. på staden. Ser man efter med hvilka procenttal de särskilda slagen af inkomster ingå i hela inkomstsumman, framträda högst väsentliga skiljaktigheter mellan landsbygd och stad i fråga om de olika inkomstslagens relativa betydelse. Sålunda utgjorde hyror, arrenden, räntor och dylikt endast 5.0 procent af alla inkomsterna för landskommunerna i länet, men 35.2 procent för Visby. Kommunalutskylderna ingå deremot i hela inkomstsumman med 69.1 procent för de förstnämda, men med blott 50.3 procent för Visby. Statsbidragen uppgå till 17.0 procent för landskommunerna, men stanna vid 3.0 procent för Visby, hvaremot utskänknisgs- och minuteringsafgifterna utgjorde för landsbygden endast 3.0 procent, men stiger för stadskommunen till 11.8 procent.
Kommunernas utgifter belöpte sig inom länet till 491,340 kr., af hvilka 314,141 kr. föllo på landskommunerna och 177,199 kr. på Visby. För året uppstod för kommunerna inom länet alltså ett öfverskott af 7,959 kr. På Visby var öfverskottet 9,415 kr. medan deremot landskommunerna visade en brist af 1,456 kr.
Af de enskilda landskommunerna stå i fråga om större utgifter än inkomster Rone och Hangvar främst med en brist för hvardera af omkring 8,000 kr. samt Vestkinde, Tingstäde och Hall med hvardera omkriog 1,000 kr. Af utgifterna gingo å landsbygden till kyrkliga ändamål 100,138 kr. eller 32.1 procent, till folkskolan 145,984 kr. eller 46.5 procent, till fattigvården 42,007 kr. eller 13.4 procent, till sundhetsvård 7,969 kr. eller 2.5 procent, till kommunikationsanstalter eller allmänna bygnader 1,358 kr. eller 1.2 procent För Visby uppgick utgifterna för kyrkliga ändamål till 12,985 kr. eller 7.3 procent, till folkskolan 19,379 kr. eller 10.9 procent, (till fattigvården 25,560 kr. eller 14.4 procent), till sundhetsvård 5,481 kr. eller 3.0 procent samt till kommunikationsanstalter eller allmänna bygnader 46,797 kr. eller 26.4 procent.
Med hänsyn till den kommunala myndighet, genom hvilkens beslut utgifterna verkstälts, visar sig, att inom länets kommuner å landsbygden utgjorde de å kyrkostämma beslutade utgifterna 257,666 kr. och de å kommunalstämma 56,475 kr., hvaremot inom Visby endast 21,520 kr. beslutits å kyrkostämma, men 155,679 kr. af stadsfullmäktige. Beträffande omfattningen af de utgifter, som tillhörde den ena eller andra kommunalmyndighetens beslutanderätt, äger alltså ett så godt som omvändt förhållande rum mellan landsbygd och staden. På landsbygden utgjorde nämligen, som beslutits af kyrkostämmorna, icke mindre än 78.9 procent af samtliga utgifterna, under det att motsvarande procenttal för Visby var endast 12.1 procent. I följd häraf uppgingo å andra sidan de af kommunalstämma beslutade utgifterna i hela utgiftsennman med endast 21.1 procent, hvaremot utgifterna, beslutade af stadsfullmäktige, hunno upp till 87.9 procent.
Vid 1890 års slut uppgingo länets alla kommuners samtliga tillgångar till 1,827,979 kr., derat 950,076 kr. tillhörde landskommunerna och 877,903 kr.
Visby. Med hänsya till sin beskaffenhet fördelade sig dessa tillgångar & landsbygden med 615,617 kr. på fastigheter och inventarier och 334,459 kr. uti fordringar och kontanta medel. I staden uppgingo fastigheterna och inventarierna till 396,749 kr. och fordringar och kon: tånta medel till 581,154 kr. Tillgångarna i fastigheter utgjorde å landsbygden 456,243 kr. i folkskolehus 59,752 kr. i fattigvårdsanstalter, 7,532 kr., i sockenstugor, och 33,435 kr. i andra fastigheter eller inalles 556,962 kr.
I dessa tillgångar hafva icke inberäknats sådana fastigheter och fonder, hvilka endast stå under förvaltning, men ej disposition af de kommunala myndigheterna Dessa uppgingo för länets landsbygd till 1,738,279 kr. i kyrkor, 701,199 kr. i ecklesiastika boställen m. m. samt 63,619 kr. i donationsfonder.
Kommunernas skulder inom länet utgjorde vid årets slut 851,812 kr., deraf för landsbygden 115,848 kr. och för Visby 735,964 kr.
Skulden för landskommunerna var vid årets början 107,189 kr., hvadan skulden under året ökats med 8,659 kr. eller 8.1 proc. Skilnaden mellan upptagna och betalda lån utgjorde 9,874 kr. med hvilken summa de förra öfverstego de senares belopp. Af enskilda landskommuner hade Hemse den största skulden eller 16,752 kr., dernäst Vänge med 14,320 kr., Hejdeby med 7,603 kr., Othem med 6,653 kr. samt Hangvar med 6,517 kr. Skuldfria voro Visby norra landskommun, Veskinde, Bro, Källunge, Vallstena, Martebo, Lummelunda, Boge, Fleringe, Bunge, Norrlanda, Ganthem; Halla, Viklau, Visby södra landskommun, Vall, Atlingbo, Eskelhem, Mästerby, Hejde, Hamra, Sundre, Hafdhem, Näs, Eke, Silte, Lau, Stånga och Alskog.
För ett riktigare bedömande af kommunernas ekonomiska ställning meddela vi här några undersökningar angående skuldernas förhållande till såväl folkmängden som tillgångar och det påförda fyrktalet eller bevillningen. Dessa utvisa, att på hvarje invånare å länets landsbygd utgör andelen i kommunernas skuldbelopp kr. 2:62 hvaremot på hvarje stadsbo kommer en skuld af kr. 103:65 alltså en ganska betydlig skilnad mellan lande- och stadskommunerna. Då emellertid äfven tillgåogarne fördela sig högst olika, nämligen med kr. 21:48 pr invånare å landsbygden och kr. 123:64 i Visby, kommer behållningen att stanna vid kr. 18:86 för landsbygden, men uppgå till kr. 19:99 för staden.
I förhållande till summan af tillgångarna utgjorde skulderna samtidigt 12.2 procent för länets landskommuner och 83.0 procent för Visby. Fördelas landskommuneroas skalder på fyrktalet, kommer inom länet på hvarje fyrk en skuld af 43 öre, medan en fördelning af stadens skulder på bovillningen utfaller med kr. 51:1.
Kommunernas behållning, eller det belopp, som återstår, sedan skulderna fråndragits tillgångarne uppgick vid årets slut inom länet tilll 876,167 kr. deraf 834,228 kr. för landskommunerna och 141,939 kr. för Visby.

Rättegångs- och polissaker.

Visby rådhusrätt.
Sjökapten O. H. Kihlberg, förande skonerten Amfitrite hade till i dag instämtsa för det han vid insegling till Visby för lotsen uppgifvit fartygets djupgående till 11 fot i st. f. verkliga 12 1/4, hvilken uppgift orsakat fartygets grundstötning. Svaranden erkände och dömdes att böta 20 kronor.

För tillgrepp af en rock från enkan Kristina Hallgren dömdes skräddaren J. N. Hallgren att böta 30 kronor.

Södra häradsrätten. (Slutsammanträdet.)
För olaga vinförsäljning dömdes handlanden O. Jacobsson i Garda att böta 10 kronor.

Till edgång dömdes arbetaren Gustaf Östman, Tjengdarfve i Träkumla i målet angående misshandel mot A. Byström dersammastädes.

Ogilladt blef pigan Maria Petterssons i Sanda talan mot drängen Johan Lyberg i Vestergarn angående barnuppfostringshjelp, likaså Kristina Nordströms i Etelhem yrkande om barnaföda af L. P. Nygren dersammastädes.

I målet mellan arbetaren Karl Hejdenberg å Klintehamn, kärande, och handl. K. L. Krokstedt, svarande, ang. beskyllning för tillgrepp ådömdes Krokstedt edgång.

Till 800 kronors böter för öfverträdelse af skogsförbud å egendomen Hesselby i Linde dömdes landtbrukaren A. A. Johansson.

L. Jakobsson, Mårtens i Garda, instämd för misshandel mot sin fader, kunde ej, till följd af bristande bevisning, fällas till ansvar.

Att fria sig med ed från åtalet för åverkan dömdes Jakob Rondahl, Rangsarfve i Alskog.

Målet mot fru Ferdinanda Dehling, barnmorska i Öja, angående försummelse i tjensten, hvarigenom otillräcklig hjelp skulle hafva lemnats en hustru Sandsjö, som aflidit, remitterades af rätten till medicinalstyrelsen för utlåtandes afgifvande.

Norra häradsrätten.
För olaga maltdrycksutskänkning dömdes hemmansägaren Jakob Olsson att böta 60 kronor.

Edgång ådömdes drängen K. J. Lundqvist i ett barnupptostringsmål, instämdt af pigan Anna Rosvall.

I ärekränkningsmålet mellan lotsåldermannen L. Olsson i Östergarn och fiskaren Johan Herlitz derstädes, förut flere gånger refereradt, dömdes svaranden att böta 10 kronor.

Skollärare L. P. Höggren i Ganthem dömdes för misshandel å gossen Gunnar Andersson, hvaraf lindrigare sjukdom följt, att böta 30 kr. samt utgifva ersättning för läkarevård med 40 kr.

Till den slöjdlärarekurs,

som vid hushållningssällskapets slöjdskola i sommar är anordnad, ha anmält sig följande skollärare: Höggren från Ganthem, Weinberg från Gerum, Helling. från Hemse, Nylén från Visby, Stengård från Rone, Bäckström, från Tingstäde, Verner från Ejsta och Hall från Fleringe.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 4 Juli 1892
N:r 100

Från landsbygden.

Östergarn, 22 Juni.
Torsburgskretsen höll sitt sommarmöte i Gammalgarns skolhus 18 dennes, då vid samma tillfälle äfven firades 50:de årsdagen af svenska folkskolans stiftande.
Sedan ordf. öppnat mötet med bön och några välkomstord till de församlade mötesmedlemmarne, uppläestes af honom ett poem, med innehåll, som anslöt sig till dagens betydelse. I samma syfte höll skoll. Engström, Adre, föredrag öfver ämnet: Några frukter af 1842 års skollag. Dervid skildrades folkskolundervisningsväsendets utveckling under reformationen till folkskolelagens utkomst, hvilken lag framgick såsom en inre nödvändighet ur det nya statsskick, vårt land erhöll med år 1809. Härefter berördes skolväsendet i sin början af skollagens tillkomst, då undervisningen var mindre omfattande och tillföljd deraf mindre fruktbärande. Nu hade folkundervisningsväsendet hunnit en större utveckling och frukterna voro tillföljd deraf större och framhöllos såsom sådana: flit, håg, sparsamhet och lydnad, en gagnande verksamhet och ett förnöjet einne m. m. Till sist framhölls folkskolans närvarande mål nämligen dess utveckling till bottenskola för alla samhällsklasser och frukterna, som man hoppades deraf.
Efter föredragets slut behandlades Allmänna föreningens utsända ärenden:
a) Revisorernas hemställan, att meddela Centralstyrelsen full ansvarsfrihet för 1891 års räkenskaper och förvaltning, bifölls af mötet.
b) Vid val af Centralstyrslsemedlemmar omvaldes de i tur afgående med alla de afgifna rösterna.
c) Vid val af revisorer omvaldes likaledes de förutvarande.
d) I arvode åt sekreteraren beviljades i likhet med föregående år 300 kr.
e) Åt kassaförvaltaren beviljades i arvode 100 kr.
Allmänna föreningens 2:ne sista frågor: om uttalande rörande ett allmännare upprättande af lärarebibliotek, och folkskolans inflytande på vårt folks sedlighet samt arbetshåg och arbetsduglighet, ansåg mötet tarivade mera förberedande än nu var fallet, hvarför dessa frågor till nästa möte uppskötos till diskusionsämne, hvarvid mötet utsåg skoll. Björkander, Hörsne, att inleda den förra och skoll. Carlsson, Ganthem den senare frågan.
Nästa möte kommer att hållas i Ganthems skolhus Fredagen 16 nästkommande September, då lektion gifves i modersmålot af småskollärarinnen på Östergarn och i naturlära af skoll. Engström, Adre.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 27 Juni 1892
N:r 96

Olycksfall.

I går råkade ynglingen Olof Albert Höggren från Ganthem vid fall emot en sten bryta sin ena arm.
— Elfvafrige Konrad Lundgren i Klinte blef i går sparkad af en häst i hufvudet.
— Hemmansägaren Olof Olofsson från Bara blef i går omkulldragen af en fölunge, hvarvid han bröt några refben och ett finger.
De vårdas alla å härvarande lasarett.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 1 Juni 1892
N:r 83

Borgenärerna

uti förre hemmansägaren Carl Johanssons i Smiss, Ganthem socken, den 5 nästlidne April började konkurs kallas och föreläggas härmed att, sist före klockan tolf, torsdagen den 14 nästkommande Juli inför Domhafvanden i Gotlands norra härad å tingsstället Alleqvia sina fordringsanspråk i konkursen i laga ordning anmäla och bevaka.
Visby den 11 Maj 1892.
På Domare Embetets vägnar:
G. A:SON DÖMLE.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 13 Maj 1892
N:r 72

Rättegångs- och polissaker.

Södra häradsrätten. (Tredje sammanträget å Skogs 14—15 Mars.) Handl. Aug. Nyberg, Klintehamn, hade instämt Aug. Åström, Lingsarfve, och hans morbror Johan Andersson, för att desse skulle hafva på bedrägligt sätt tillnarrat sig 2 säckar guano, värda 25 kr., genom att vid reqvisitionen uppgifva såsom reqvirent en bekant fullt vederhäftig person, hvilken dock intet hade med saken att skaffa, Sedan ett vittne hörts, uppsköts målet för vidare bevisnings förebringande; Joh. Andersson ådömdes 5 kr. böter för uteblifvande.

För öfverträdande af lotteriförordningen hade kronolänsman Svallingson instämt landtbrukaren G. Nyman, Stelor i Vestergarn, Stämningen innehöll, att N. vid flera olika tillfällen tillstält eller biträdt vid lotterier för olika ändamål, hvilka ej ens kunna få namn af välgörande. Svaranden genmälde i inlemnad skrift, att han visserligen en gång biträdt vid ett lotteri af en syförenings arbeten, men gjort det i välmening för ett godt ändamål, och hade han ej ens tillhandahållit lotterna till salu, utan endast låtit dem hos sig afhämtas, hvadan han bestred stämningens berättignnde. Målet öfverlemnades af parterna.

Barnaföda, Lars P. Nygren, Etelhem, var af Kristina Nordström instämd for utfående af bidrag till uppfostrande af två hennes barn, till hvilka hon påstod Nygren vara fader, Inför rätten upplystes, att ena barnet sedermera aflidit. Svaranden nekade och målet uppsköts.

Länsman E. Eneman yrkade ansvar å Lars Jakobsson, Mårtens i Sproge, för våld mot fader. Målet uppsköts till andra rättegångsdagen af fjerde sammanträdet.

Barnaföda ville Maria Pettersson, Sanda, att Johan Lyberg, Vestergarn, skulle åläggas utgifva för ett barn, till hvilket L. skulle vara fader. Käranden företedde ett vittne, som berättade åtskilligt för svaranden graverande. Målet öfverlemnades, sedan upplyst blifvit, att svaranden afrest till Amerika.

Samma yrkande hade Emma Johansson, Levide, tramstält mot Edv. Nordström. Barnet föddes 28 Maj 1891. Ett vittne var inkalladt, men led i betänklig grad af minnessvaghet i denna fråga. Utslag afkunnas första rättegångsdagen af nästa sammansträde.

Redovisning för förvaltningen af fadersarfvet ville O. N. Allander från Visby hafva af Lars Jakobsson, Sanda. Svaranden företedde afskrift af en handling från 1854, hvarigenom A. skulle hafva gifvit afkall å arferätten i hemmanet Alands och derför erhållit 600 kronor i vederlag. År 1880 hade på svarandens ansökan Allander blifvit för död förklarad, alldenstund han sedan 1860 ej låtit sig afhöra. Allander var nu personligen närvarande och upplyste, att han i tretio år vistas å Amerikas vestkust och aldrig någonstädes sett någon kallelse att infinna sig på Gotland för att taga arf i besittning. Svaranden var ej heller nu beredd att styrka det sådan kallelse varit i laglig ordning utfärdad.
Utslag afkunnas 1:a rättegångsdagen af femte sammanträdet.

Skogsåverkan. Ett flere gånger handlagdt mål mellan kronolänsman Emil Eneman å tjenstens vägnar och Joh. Karlsson, Lojsta, angående åverkan af skog i den s. k. Lillhagen å Lojsta prestgårds annex, behandlades åter i går. Fem vittnen hördes. Första vittnet hade kört förbi Karlssons gård och der sett ett antal stora stockar ligga på gården, men visste ej hvadan de kommit eller hvart de skulle fara. Andra vittnet hede sett att svaranden kört på skogsleden, men hade ej sett om han haft något på lasset eller i så fall hvad detta var. Till sist tog på upprepade frågor lassets innehåll form af grenved. Tredje vittnet hade en gång för ett år sedan gått genom Lillskogen och der sett svaranden och hans far syssla med någonting vid sitt lass, men tyckt att det ej angått honom och derför ej lagt sig i det. Visste ingenting. Fjerde och femte vittnena voro ännu okunnigare. Uppskof till 2:a rättegångsdagen af fjerde sammanträdet.

En riktig baggbölare tyckes arrendatorn af Rangsarfve häradeskrifvareboställe i Alskog, Jakob Rondahl, vara, Han var af länsman E. Eneman instämd för att hafvavvid flere tillfällen från Ragnsarfve skog bortfört äf-honom olofligt fäldt virke, hvilket dels försågats och sålts, dels användts för eget behof, bland annat till stängsel å hans egna jordägor. 3 vittnen hördes. Ett kunde ingenting alls upplysa, men de andra båda i stället så mycket mera. Det första af dessa hade såsom varande i hans tjenst våren 1890 varit svaranden behjelplig dels att fälla och stycka 2 ekar, dels en del furuskog, hvaraf blitvit minst 5 tolfter stockar. Derjämte hade huggits litet jämt i Ragnsarfve skog hela vintern. Dessutom kunde vittnet intyga, att minst 3 lass stör huggits och sedan försålts söderut på Gotland. — Detta vittnesmål bestreds af svarandeombudet å hufvudmannens vägnar. — Det återstående vittnet berättade, att han vid Vesterby såg i Ardre varit med om att försåga för svarandens räkning omkring 6 tolfter stockar, af hvilka han visste största delen vara tagen från Ragnsarfve skog. Stort ingenting af detta hade enligt vittnets uppfattning kommit Ragnsarfve till godo, på sin höjd att några plankor inlagts till ladugolf.
Vittnet intygade dessutom, att två ekar huggits samt att 3 lass troder körts från Ragnsarfve till Bofride hage.
Efter detta vittnesmåls afläggande anmälde svarandeombudet, att han ej vidare ville taga befattning med saken. Käranden begärde för vidare bevisning uppskof, hvilket beviljades till andra rättegångsdagen af femte sammanträdet, då svaranden vid 25 kronors vite förständigades att personligen inställa sig.

Tvist om jord. Handl. Victor Hansén, Burgsvik, hade genom kronolänsman Svallingson instämt enkan Bina Danielsson för att genom häradsrätten få utredt, hvem som hade bättre rätt till en jordlägenhet, afsöndrad från Bobbenarfve eller Mårtens hemman i Öja. Denna lägenhet hade öfvergått till svaranden såsom arf efter Jakob Öjedahl, hvilken år 1800 bekommit den genom byte med en viss Charles Chasseur i Visby. Käranden påstod att hvarken svaranden sjelf eller föregående fångesmän kunde bevisa sin rätt till den omtvistade jorden. Svaranden bestred yrkandet på grund af långvarigt obestridt innehafvande (sedan år 1800) samt emedan käranden i intet afseende styrkt sin bättre rätt. Målet uppsköts till första rättegångsdagen af fjerde sammanträdet.

Norra häradsrätten. (Tredje sammanträdet vid Alleqvia 14—15 Mars).
Målet mellan Otto Fredriksson, Ljugarn, och Karl Ronander dersammastädes, rörande utbekommande af ersättning för hjelp med ilandbergning af spritfat förevar ånyo. Svarandens ett vittne hade sett Ronanders två söner berga i land hvardera 2 spritfat. Då dessa sedan kördes upp till tullkammaren, hade Fredriksson varit med, men vittnet hade ej sett att han på något sätt tagit befattning med faten, Som det nu upplysts, att de 6 spritfat, käranden bjelpt till att berga, tillhörde ej endast Karl Ronander, utan äfven hang båda söner, begärde kärandeombudet uppskof för att instämma äfven dem, Detta bestreds af svaranden, som yrkade ansvar å käranden för rättegångs missbruk, Om uppskof ej beviljades, ville käranden, att svaranden skulle fria sig från krafvet med ed. Yttrande meddelas första rättegångsdagen af fjerde sammanträdet.

Ärekränkningsmålet mellan byggmästare N. Persson, å sin hustrus vägnar, och handlanden Mikael Ekström å Fårö förekom ånyo vid detta sammanträde. Svaranden kunde ej nu påminna sig hvad han sagt om Helena Persson, vid den ifrågavarande kommunalstämman, men hen kunde bestämdt påstå, att det icke varit något förklenande, hvadan han bestred alla ansvars- och ersättningspåståenden. För att skaffa bevis erhöll käranden uppskof till femte sammanträdet, andra dagen.

De onda tungorna i Slite. I målet mellan poststationsföreståndaren Gustaf Risberg i Slite och arbetaren Karl Strandberg derstädes hördes vid detta tillfälle lotsåldermannen J. P. Vallin som vittne. Han berättade, att sommaren 1890, då pratet om det konstiga postqvittot börjat, hade han vid ett tillfälle frågat Strandberg, hvad denne tänkte derom. Hvad Strandberg sagt, kunde vittnet ej påminna sig, men han mindes att han derpå sjelf svarat; »Jaså, då äro vi af alldeles olika meningar, ty jag tar Risberg fri för min del». Sedan hade vittnet hört S. samtala om det förkomna brefvet med några arbetare, hvarvid han hört honom yttra: »Nej, det der var inte något vanligt qvitto, utan ett som skulle skickas till agenten i Göteborg». Vittnet hade då sagt: »Nu står ju Strandberg och säger osanning för folket här; det var allt ett riktigt qvitto, som Stenström skref under för gumman».
Svaranden bestred, att hvad än Strandberg yttrat, det skett i afsigt att på något sätt vara förklenande om käranden, utan vore det att hänföra till vanligt »käringprat», sådant som hela Slite samhälle gjort sig skyldigt till.
Han yrkade ansvar å käranden för obefogad rättegång. Käranden å sin sida yrkade ansvar å svaranden för hvad han låtit komma sig till last samt fordrade en del ersättningar. Utslag vid femte sammanträdet.

För egenmäktigt förfarande hade Johan Gardell Boters i Anga, instämt K. Classon, Butle, Svaranden hade, såsom förut nämts, af M. Anselm Pettersson Ardags köpt 1/8 mantal Hammers i Norrlanda, hvilket Pettersson exekutivt inropat. Käranden hade påstått att svaranden dels tillgripit å egendomen foder, som ej ingått i kopet, dels nekat utlemna käranden tillhörig hafre, hvarför han fordrat en ersättning af 105 kronor.
Käranden återkallade stämningen hvad fodret beträffade, men yrkade ersättning för en half häck hafre med 8 kronor. Målet öfverlemnades. Yttrande vid femte sammanträdet.

Vattenverksmål. Delägarne i Vänge myr, som låtit landtbruksingeniörSylvan uppgöra förslag till myrens afdikning, hade instämt ägarne af Sixarfve såg i Viklau med yrkande, att, då de envist motsatte sig afdikningen, de måtte åläggas att antingen visa sin rätt att genom dammar dämma upp vattnet eller också åläggas att utrifva vattenverket. Å kärandena hade uttagits genstämning af svarandena, hvilka bestredo att de motverkat utdikningen samt yrkade, att om vattenverket skulle utrifvas, lösesumman för detsamma skulle beräknas efter helt andra grunder än de hufvudkärandena ville göra gällande.
Efter någon utredning enade sig ,båda parterna om att begära häradssyn, hvartill dag senare kommer att utsättas.

Misshandel. Arbetaren Gustaf Andersson, Godrings i Ganthem, hade instämt skolläraren Lars Petter Höggren derstädes med yrkande om. ansvar för det denne skulle 2 Februari så ha misshandlat hans sun Gunnar, att denne blifvit sjuk deraf.
Enligt ett vid rätten företedt skolrådsprotokoll framgick, att skolläraren, i närvaro af kyrkovärden Pettersson, gifvit gossen flere slag utanpå underkläderna med ett ris af omåttliga dimensioner, hvarvid han dels begagnat skaftet, så att flere blånader uppstått.
Skolrådet, som ansåg, att läraren farit fram med öfverilning samt förgått sig, förklarade, att derest sådant ytterligare hände, skulle läraren af skolrådet undfå varning. Af dr Ernst Björkman hade lemnats tvänne intyg af hvilka framgingo, att gossen varit behäftad med flere blånader samt fått inflammatorisk retning i pjurarne, som dock senare gått öfver, hvilket styrkte läkaren i hans antaKanda att ajukdomen haft sin orsak i misshandel.
Rörande förloppet af tilldragelsen berättade käranden, att skolbarnen under rasttimmen i frukostrummet stojat något, hvilket föranledt läraren att i besinningslös vrede rusa ut, dervid han betett sig så löjligt, att gossen Gunnar ej knnnat låta bli att skratta, hvilket föranledt den hårda agan. Gossen vore ej ännu återstäld, hvilket framgick af ett nyss af dr Björkman utgitvet pytt recept för hans räkning.
Svaranden, som företräddes af skoll. Herlitz i Halla, bestred att gossen blifvit misshandlad. Orsaken till agan hade varit att gossen ofta uppfört sig så, att hans bestraffning måste blifva en följd, om ej disciplinen i skolan skulle slappas. Han frågade käranden om ej samtidigt någon annan än svaranden slagit gossen, hvarvid denne förklarade att gossen sagt, det kyrkvärden Pettersson, som tillkallats för att »hålla i» offret, äfven basat på honom. Svarandeombudet fäste sig vid läkarebetygets uttryck att gossens sjukdom syntes härleda sig från misshandel, Han ansåg det återstå att bevisa, att så också verkligen var förbållandet.
Käranden erhöll uppskof för vidare utredning till femte sammanträdet andra rättegångsdagen.

För försummad väghållning hade kronolänsman Arvid Jacobsson instämt enkefru Agnes von Corswant å Stafva i Barlingbo. En söndagsmorgon hade det vägstycke mellan Visby och Roma, som det åligger Stafva att underhålla, varit ofarbart.
Svaranden erkände, att så varit förhållandet blott en kort stund, innan gårdens folk efter ett väldigt snöfall hunnit skotta upp vägen. Åklagaren, som; emellertid påstod att vägen varit ofarbar nåra 8 dagars tid, erhöll uppskof till femte eammanträdet för att styrka detta.
Följande utslag afkunnades:

Förre sergeanten Nordströms, Demba å Fårö, förmyndare förpliktades att i ersättning för af Nordström, som vid tillfället ej varit vid sina sinnens rätta bruk, förstörda 25 ejderbon jemte deri befintliga 6 tjog ägg, utgifva kr. 27: 50.
Med ed dömdes Johan Niklas Budin, Kyrkljufves i Vänge, att fria sig från beskyllningen att under förra hälften af 1891 ha från Vänge kyrkoherdeboställo tillhörande skogs.
mark olofligen tillegnat sig och bortfört tillhopa två tolfter bräder, eller så stor del deraf han ville under eden inbegripa.

Skilnad till säng och säte på ett år har ådömts skolläraren Mickael. Lindström. från fn och hans hustru Kristina Maria Jernberg.

Landtbrukaren Karl Anschiltz\’ ansvarsoch ersättningsyrkande mot arrendatorn Lorens Stenberg från Qvie i Martebo, för det denne tagit oloflig väg öfver kärandens ägor och derigenom åstadkommit skada, blef af häradsrätten ogilladt, likaså svarandes yrkande om ansvar för ärerörig beskyllning.

Ogilladt blef af häradsrätten kronolänsman Arvid Jacobssons åtal mot hemmansägaren O. Jacobsson, Tibbles i Hejdeby, för det denne skulle ha bortfört foder från det af honom arrenderade Hejdeby annexhemman.

Till 75 kronors böter dömdes kalkläskerskan Karin Mårtensson för det hon pådiktat poststationsföreståndaren Gustaf Risberg i Slite brott, hvarå straffarbete i öfver 2 år kunrat följa. Det gälde som bekant, ett bortkommet rekommenderadt bref.

I det menedsmål, hvari husbonden Gustaf Andersson, Stora Velinge i Butle, samt hu stra Johanna Carlsson varit invecklade, fri kändes Andersson på grund af bristande bevisniog men dömdes hustru Carlsson för det hon mot bättre vetande vittnat falskt i ett djurplågerimål, men sedan sjelfmant återkallat vittnesmålet innan skada följt, till en månads fängelse.

För olaga handel dömdes kringvandrande Markus Behrman att böta 14 kronor.

Till edgång i ett barnuppfostringsmål, instämdt af Helena Matilda Andersson från Gerungs i Butle, dömdes drängen Gustaf Oskar Pettersson vid Vatlings i Fole.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 16 Mars 1892
N:r 42

Samtlige borgenärerna

uti f. d. husbonden Petter August Klintbergs och hans myndiga dotter Selma Klintbergs båda vid Hartviks i Ganthem socken konkurser, äfvensom gäldenärerna, kallag härmed att sammanträda hos bandlanden. N. Ekman i Kräklingbo måndagen den 7 nästkommande Mars kl. 3 e. m, för att taga del af redovisningen öfver förvaltningen at tillgångarne samt för att bestämma och föreslå arveden till förvaltningsmännen och rättens ombudsman.
Kräklingbo den 13 Febr. 1892.
RÄTTENS OMBUDSMAN.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 4 Mars 1892
N:r 35

Borgenärerna

i borstbindaren och handlanden Otto Engströms konkurs kallas att sammanträda å rådhuset härstädes Tisdagen den 8 nästa Mars kl. 12 på dagen för att beslut i åtskilliga konkarsboet rörande frågor.
Visby den 20 Februari 1892.
RÄTTENS OMBUDSMAN.

Samtlige borgenärerna uti f. d. husbonden Petter August Klintbergs och hans myndiga dotter Selma Klintbergs båda vid Hartviks i Ganthem socken konkurser, äfvensom gäldenärerna, kallag härmed att sammanträda hos handlanden N. Ekman i Kräklingbo måndagen den 7 nästkommande Mars kl. 3 e. m. för att taga del af redovisningen öfver förvaltningen af tillgångarne samt för att bestämma och föreslå arvoden till förvaltningsmännen och rättens ombudsman.
Kräklingbo den 18 Febr, 1892.
RÄTTENS OMBUDSMAN.

Gotlands Allehanda
Måndagen den 22 Februari 1892
N:r 29

Samtlige borgenärerna

uti f. d. husbonden Petter August Klintbergs och hans myndiga dotter Selma Klintbergs båda vid Hartviks i Ganthem socken konkurser, äfvensom gäldenärerna, kallas härmed att sammanträda hos handlanden N. Ekman i Kräklingbo måndagen den 7 nästkommande Mars kl. 3 e. m. för att taga del af redovisningen öfver förvaltningen af tillgångarne samt för att bestämma och föreslå arvoden till förvaltnipgsmännen och rättens ombudsman.
Kräklingbo den 18 Febr. 1892.
RÄTTENS OMBUDSMAN.

Gotlands Allehanda
Fredagen den 19 Februari 1892
N:r 27