Överflödiga planfor äro att befrakta som ogräs.
I fråga om rotfrukternas skötsel utgör gallringen ett av de viktigaste arbetena. Det är nämligen av största betydelse för plantornas tillväxt och utveckling, att de stå på lämpligt och regelbundet avstånd från varandra. Få de för litet utrymme i raden, hämmas tillväxten. Blir å andra sidan detta onödigt stort, minskas avkastningen pr arealenhet. Arbetet med gallringen skall företagas i rätt tid, d. v.s., så snart plantorna nått lagom utveckling. Detta kan anses vara fallet, när de blivit c:a 4-5 cm. höga oeh fått ett par tre örtblad. Försenad gallring medför betydande skördeminskning, vilket bestyrker icke bara av den praktiska erfarenheten utan också av ett flertal försök. De förluster i skördemängd, som det härvidlag rör sig om, kunna uppgå både till 10 och 20
deciton pr har och betydligt därutöver. Ju längre gallringen uppskjutes, desto mera förväxta bli de enskilda plantorna. Vidare förbrukas åtskilligt med lättlöslig växtnäring av de plantor, som sedermera skola borttagas. Detsamma gäller naturligtvis också om fuktighetstillgången.
För gallringsarbetets utförande bör helst vant folk användas. Saknas tillgång därpå, är en noggrann övervakning oundgängligen nödvändig. Sådan bör för övrigt knappast under några omständigheter underlåtas. De lämpligaste redskapen vid gallring äro kortskaftade hackor. Resultatet utav gallringsarbetet är i mycket hög grad beroende på att plantorna bli jämt fördelade i raden, så att inga mistor uppkomma eller i varje fall så få sådana som möjligt. Synnerligen viktigt är också, att den kraftigaste plantan kvarlämnas. Detta betyder mycket mer ifråga om skörderesultatet, än vad man i allmänhet kanske tror.
Ofta ser man att jorden med gallringshackorna skrapats bort från plantorna. Detta medför, att jordens struktur försämras, den hårdnar till, avdunstningen blir livligare och det hela gör, att den rätta trevnaden för plantorna kommer att saknas. Det är sålunda ytterst viktigt, att jorden intill plantraden och även i densamma efter gallringen ligger lös och lucker. För att undvika nämnda fördärvbringande skrapning bör man sorgfälligt undvika att föra hackan tvärs över raden, något som ofta brukar förekomma.
Samtidigt med gallringsarbetet bör även ogräset noga efterhållas, så att jorden efter gallringen är praktiskt taget fri från ogräsplantor. Även i detta fall begås vanligen stora fel, vilket försämrar resultatet och ökar skötselkostnaderna genom att extra hackningar för ogräsets bekämpande efter gallringen måste företagas.
Avståndet mellan plantorna i raden bör avpassas efter rotfrukts-sorten i fråga. Även skall hänsyn tagas till jordmånens beskaffenhet och näringstillstånd samt radavståndet. Ju mera bladrik en rotfrukts-sort är, desto längre bör avståndet mellan plantorna i raden tagas. Jordmånen inverkar på så sätt, att ju näringsrikare den är, desto längre skall avståndet mellan plantorna tagas. Detta kan ju förefalla rätt underligt, men ju kraftigare jorden är, desto mera storvuxna bli plantorna, och därför behövs ett större utrymme för dem. Avståndet mellan raderna inverkar i stort sett så, att ju större detta är, desto mindre bör avståndet i raden vara. Som normala plantavstånd må följande mått angivas: för rovor 35-40, kålrötter 30-35, foder- och sockerbetor 25-30 cm. För stora avstånd bör under alla förhållanden undvikas, emedan torrämneshalten vanligen sjunker med tilltagande storlek hos rotfrukterna.
Agr.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 8 juni 1940
N:r 130